Missfall och vill nu försöka direkt igen...fler som hänger på?

Är det någon mer än jag som blivit av med blödningen på bara en veck sedan missfall? Eller är det något kvar där inne som inte kommit ytterligare?

Jag mår bra. Har inte ont eller så. Vart bara lite fundersam. Va typ mellan v 5-7. Så det är kanske därför jag inte blöder så länge.

Det hoppas jag på att vi ska. Ska börja jobba i april efter att ha varit mammaledig i 1 år. Hade ju räknat med att bara jobba typ 2 månader och sedan gå hem igen... men så blev det tyvärr inte. Känner mig inte suprmotiverad till att börja jobba igen. Men det blir nog bra bara man väl börjar. Hoppas på att det snart kommer en liten krabat i magen snart igen så jag har något att se fram emot.

Det ju inte det första man vill bli om man får nytt jobb. Att vara sjukskriven menar jag.
När jag väntade våran dotter så hade jag bara halvtid och hade gått på 100 % som vik. Visste att jag skulle få vet om jag fick fortsätta på 100% typ samtidigt som jag gick in i vecka 13. Då först vågade jag berätta något på jobbet. Det påverkade aldrig till att jag skulle få fortsätta. De sa till mig att om  det skulle bli något så skulle jag anmäla det till diskriminerimgsombudsmannen. 
Kommer nog oxå få gå hem tidigare från jobbet. Har ett ganska tungt jobb, så sist fick jag graviditetspenning. Kändes riktigt lyxigt att få. Men välbehövligt. alla borde få chansen att få va hemma från 7e månaden i graviditeten. Att va gravid är ingen sjukdom, jag vet. Men den människa som bestämt det har bara tänkt med det som finns mellan benen och aldrig själv gått igenom vad vi går igenom. Eller har jag fel?

Försöker hålla uppe hoppet, men det är svårt nu när man har haft blödningar i 1.5 vecka... Har iofs konstaterat att ett hjärta tickar och att ena tvillingen inte är kvar, så det KAN ju vara det blödningen beror på...

Man kan j alltid hoppas att det ser bra ut om två veckor då jag har återbesök. Det värsta är bara att jag känner mig så nedstämd och deprimerad nu. Vill mest gråta, superhormonell, yrsel, illamående om vartannat, trött och orkeslös.... Orkar inte ens jobba... Så jag sjukskrev mig faktiskt, för jag kände att "hur ovärdigt skulle det inte vara om jag börjar störtblöda på jobbet om det väl sätter igång på riktigt"?

Än sålänge inga störtblödningar, men jag har ont till och från.. Men vet dock inte vad det är för smärta, ifall det är växtvärk eller ifall det är ett missfall som jag går igenom nu... Så jäkla svårt det här när man inte vet!

Fick MA häromdagen, upptäcktes på kub. Var i vecka 12 men bebis hade dött i vecka 9. Ngn som vet om det är farligt att försöka bli gravid igen direkt efter MA? Fick cytotec. Har hört delade meningar, vissa säger att man bör vänta en mens. Själv är jag osäker.

Men det där med "att det blir så svårt att räkna om ni inte väntar en mens" vill jag inte köpa. Är det bara det argumentet så skiter jag i att det blir svårt att räkna. De kan ändå räkna ut senare i grav vilken vecka man är i ungefär.

Men frågan jag tänker ställa nästa vecka på återbesöket är: finns det risker med att köra oskyddat och kanske då bli gravid direkt när blödningen avslutat och återbesök visar att allt är ute? För finns det risker vill jag inte köra direkt men för min egen del vill jag ju börja så fort det är säkert.
Läka mentalt gör jag nog först när jag har en baby i min famn..!

Era läkare säger?
Vänta en mens?
En gynekolog jag träffade sa 2-3 månader så att kroppen och själen kunde läka. Men så länge vill jag inte vänta.. Ska kolla med den andra då på återbesöket också..

Marspanprinsessan; Det är en del som rekommenderar att man väntar en vanlig mens emellan, men det är enbart en rekommendation och utgör inga risker mot en ny graviditet om den skulle komma första ägglossningen.
Det är av det skäl som TS (det var det va?) gav, att det är "lättare" att räkna ut när man blev gravid, men jösses. Finns massor av par (som jag och min sambo tex) som inte hade en aning om när jag blev gravid. Då får de ju kolla upp det via ett VUL, svårare än så är det inte...

Men en del höjer på ögonbrynen (många har gjort det!) när de frågar oss när pyret blev till och får som svar av oss, "Har faktiskt inte en aning"..
Många tycker att det är skitkonstigt idag att man inte har råkoll på sånt där. Läkare och gynläkare har frågat, "Men när hade du din sista mens då?"
"Eeeeh, jag vet faktiskt inte"... Det anses också som väldigt konstigt tydligen... Men men.. ^-^

Jag har inte sån järnkoll och det är rätt gött faktiskt.

Hur som helst, inga förändringar hos oss, blöder fortfarande, har lite ont emellanåt precis som växtvärk, vet fortfarande inte ifall pyret är kvar eller inte och det tär en hel del... Men idag har jag hållt mig aktiv iallafall, orkar inte ligga och gråta hela tiden. Nu måste jag försöka komma vidare känner jag, annars blir livet så nattsvart och jobbigt. Finns så mycket annat att glädja sig åt just nu att jag inte vill att detta ska ta bort all glädje eller så, låter det knäppt?

Kram till er!

Hej alla! Jag har BIM i morgon. Fick MA den 2 december. En fruktansvärt jobbig historia men vi kände liksom TS att vi ville köra på direkt. En del får ju ingen ÄL direkt efter ett MF/MA men jag fick en fin stegring och glad gubbe så vi körde på. Väntar nu med spänning på morgondagen. Har haft mensvärk sedan ÄL i princip. Har dock inga andra känningar så jag tror tyvärr inte det tog sig den här gången MEN jag känner hursomhelst oavsett om det blir plus eller mens att jag får vara glad att kroppen är på väg att bli normal igen. Längtar efter plus men får vara "glad" för mens om den dyker upp.