ärdetmintur2013

Äldre 30 Dec 16:56

1828 svar

Missfall och vill nu försöka direkt igen...fler som hänger på?

Jag hänger på här också, fick MA den 15 december, väldigt traumatisk upplevelse på sjukhuset med cytotec mm, Och den 19 dec tog dom bort halva moderkakan som satt kvar. Jag trodde jag var i v 15, när vi fick veta att fostret dött i v 9 el 10. Bearbetar fortfarande alla känslor, men det kommer nog kännas bättre om man är gravid igen snart och kan glädjas åt det istället för att sörja den som inte blev nu. Men jag tycker att själva upplevelsen på sjukhuset med alla värkar o smärtan och blodbadet som blev att det var värre än vetskapen att fostret var dött.
Den graviditeten var "oplanerad" men ändå önskad. Och nu längtar vi båda efter att få bli förädrar, fast vi trodde nog aldrig att vi skulle sitta i den här båten nu...
Nu har jag äntligen slutat blöda och tror jag har äl typ nu eller snart. Så det blev mysa i morse :) Hoppas på ett nytt plus i januari och att det ska resultera i en frisk liten bebis till hösten. :)

ärdetmintur2013

Äldre 30 Dec 21:53

#20

Anonym (På det igen..) skrev 2012-12-30 19:09:41 följande:

Välkommen hit :)

Beklagar till dig också.
Att gå igenom det du fick är = en förlossning.
Va det första barnet du väntade?

Jag är glad i all sorg att mitt kom så tidigt och att kroppen tog hand om det själv,för jag har vänner som fått gå igenom det du gjorde.
Och det är att jämföras med en förlossning.
Stackare <3

Jag har med slutat blöda helt nu...så idag påbörjar vi en ny bebisverkstad.
Nu hoppas jag vi alla får plussa i Januari <3

Tack, ja en förlossning var precis vad det va, förutom att man fick klämma ut allt i ett "bäcken". Men smärtan vad samma som på en förlossning, dock inga krystvärkar. Men alla andra värkar som man har hade jag, jag fick det där "knäppet" man får precis sekunden innan vattnet gick. Och bara jag tänker på det så blir jag ledsen. Att uppleva detta när man får hem ett levandes barn är okej men nu va det som om döden bara låg som en skugga över allt. Jag är inte den som skriker av smärta utan jag biter ihop som fan för att komma igenom den. Och mitt i den värsta värken bet jag sönder en tand och fick senare åka till tandläkaren som fick fixa den. Jag fick all smärtlindring som fanns, morfin direkt i blodet och dubbeldos av citodon men ändå höll jag på att svimma av smärta på slutet efter ca 10 timmar av värkar. Detta var min första graviditet....

ärdetmintur2013

Äldre 2 Jan 08:29

#24

Inatt har jag bara legat o gråtit, hållt allt inom mig i flera veckor. Nu ska jag försöka jobba utan sömn, känner mig som ett vrak...

ärdetmintur2013

Äldre 6 Jan 17:50

#61

Anonym (=() skrev 2013-01-06 17:46:49 följande:

Försöker hålla uppe hoppet, men det är svårt nu när man har haft blödningar i 1.5 vecka... Har iofs konstaterat att ett hjärta tickar och att ena tvillingen inte är kvar, så det KAN ju vara det blödningen beror på...

Man kan j alltid hoppas att det ser bra ut om två veckor då jag har återbesök. Det värsta är bara att jag känner mig så nedstämd och deprimerad nu. Vill mest gråta, superhormonell, yrsel, illamående om vartannat, trött och orkeslös.... Orkar inte ens jobba... Så jag sjukskrev mig faktiskt, för jag kände att "hur ovärdigt skulle det inte vara om jag börjar störtblöda på jobbet om det väl sätter igång på riktigt"?

Än sålänge inga störtblödningar, men jag har ont till och från.. Men vet dock inte vad det är för smärta, ifall det är växtvärk eller ifall det är ett missfall som jag går igenom nu... Så jäkla svårt det här när man inte vet!

Uchh va jobbigt!! Hoppas det blir bättre snart!

Jag tror äntligen att min ägglossning är här! På rätt dig o allt!

ärdetmintur2013

Äldre 7 Jan 21:35

#75

jag gyn akuten i morse för att kolla om jag behöver oroa mig för blödningen jag fick efter sexet. Men de sa att så länge blödningen avtar så skulle det inte vara någon fara. Nu är det bara att hoppas att man får ett fint om 2-3 veckor :) Nu ska jag försöka att inte stirra mig blind på kalendern så att jag psyka bort min mens. Har nämlig gjort det förut att jag hoppas sååå mycket på ett plus att mensen blir sen.

Idag är första HELA dagen avklarad utan ett totalt breakdown :) Klart man va ledsen och förvirrad och kunde knappt göra det jag skulle. Men det gick. Förra veckan fick jag gå hem innan dagen va slut och sjukskriva mig resten av veckan för att jag va sååå ledsen att det inte gick att jobba eller sova.

ärdetmintur2013

Äldre 7 Jan 21:42

#77

Anonym (Väntar) skrev 2013-01-07 21:36:29 följande:

Hej alla! Jag har BIM i morgon. Fick MA den 2 december. En fruktansvärt jobbig historia men vi kände liksom TS att vi ville köra på direkt. En del får ju ingen ÄL direkt efter ett MF/MA men jag fick en fin stegring och glad gubbe så vi körde på. Väntar nu med spänning på morgondagen. Har haft mensvärk sedan ÄL i princip. Har dock inga andra känningar så jag tror tyvärr inte det tog sig den här gången MEN jag känner hursomhelst oavsett om det blir plus eller mens att jag får vara glad att kroppen är på väg att bli normal igen. Längtar efter plus men får vara "glad" för mens om den dyker upp.

Låter som om du ser på resultatet på ett väldigt bra sett oavsett :D

ärdetmintur2013

Äldre 8 Jan 18:28

#94

Då är man på Gyn Akuten igen... fått ont o blödning igen... förmodligen en cysta som spruckit... så jävla trött på det här!

ärdetmintur2013

Äldre 9 Jan 19:21

#108

${#emotions_dlg.flower}$ BIM-LISTA ${#emotions_dlg.flower}$

ärdetmintur2013 BIM 20/1
Anonym (på det igen) BIM 23/1

ärdetmintur2013

Äldre 10 Jan 10:05

#123

Anonym (På det igen..) skrev 2013-01-09 19:29:32 följande:

Så duktig du var då kan du få fortsätta haha :)

HAHAHA :P

ärdetmintur2013

Äldre 10 Jan 18:19

#138

MariaOchNiklas skrev 2013-01-10 12:52:06 följande:

Är det fler än jag som känner att ni inte riktigt kan uttrycka eran sorg????

Tycker det är jobbigt. Är väldigt ledsen på insidan, men det kommer sällan några tårar. Nästan så jag känner mig att jag blir kvävd inifrån... Har världens bästa sambo och de bästa kompisarna att prata med, men ändå känner jag så. Är väldigt frustrerande. Vill känna att jag har fått hoppet åter.

Det som verkligen lyser upp våran vardag är våran underbara dotter. Ha varit mer jobbigt om hon inte funnits. Nu måste vi leva som "vanligt" för att hon ska må bra.

Jag känner precis som du, utifrån sett ser jag nog bara lite bitter el sur ut men kan inte förklara hur det känns,. Kan inte liknas vid någon annan sorg jag haft förut... Jag tror bara vi som varit med om samma sak kan förstå. Där för det är bra med sådana här forum.. Kram på dig!

ärdetmintur2013

Äldre 11 Jan 17:27

#151

Marsipanprinsessan skrev 2013-01-10 15:53:20 följande:

Min mamma har inte hört av sig annat än via sms sedan i lördags då vi fick vårt MA konstaterat. Jag skickade ett mess och berättade vad som hänt, fick ett tillbaka där hon beklagade. Har väntat på att hon ska ringa, hon vet ju ingenting om hur vår vecka har varit. Och jag kan tycka att man kanske ringer sin dotter efter att nåt sånt här hänt. Fick ett sms idag där hon ville att jag skulle ringa, skrev då tillbaka att jag var ledsen för att hon inte hört av sig, att jag var sjukskriven och att hon kunde ringa när hon fick tid. Då ringde hon upp och var arg på grund av att jag var arg. Hon tål inte att bli emotsagd tyvärr och anser alltid att hon har rätt. Bland annat slängde hon ur sig att det var tur att barnet dog eftersom jag enligt henne är instabil (?). När jag stod på mig och fortsatte hävda att jag anser att man ringer sin dotter efter en sån här händelse blev hon vansinnig och slängde på luren. Till saken hör att hon reagerade väldigt starkt när jag berättade att vi väntade barn. "Nej, nej, NEJ, detta var INTE roligt!!" var hennes kommentar, och det blev värre. Nu sitter jag här. Hon skickade ett sms där hon undanbad sig blommor på födelsedagen (hon fyller år imorgon och jag skickar alltid blommor) "om jag ska ringa och anklaga henne avstår hon hellre kontakt". Min mor är ganska speciell, och jag kände att jag var tvungen att för en gångs skull stå upp för mig själv. Inte lätt med människor som inte tål att bli emotsagda det minsta lilla. Förlåt babbel, inte meningen att vräka ur mig men det känns SKIT att behöva vara orolig för detta samtidigt som man är ledsen över sin tomma mage.

Ojoj låter inte roligt

jag o min pappa har alltid haft en ytlig kontakt men aldrig mer än så. jag satte ner foten och vägrade träffa el prata med han... slutade med att vi inte sågs el pratade på ett halv år. sen tog jag en träff med han och sa ALLT jag tyckte och efter det så är han mycket trevligare och mer omtänksam. erbjuder sig frivilliga att hjälpa dig med saker. det har aldrig hänt tidigare!! Så det finns hopp bara man står på sig.

lycka till<3

ärdetmintur2013

Äldre 20 Aug 21:32

#1742

lollisen skrev 2013-08-20 20:34:12 följande:

Idag rasade jag lite... Kom upp till KK och var riktigt dönervös!
För att göra en lång historia kort; skulle röntgat livmodern idag. Men de hade dubbelbokat.
Den bm som hade gjort detta ursäktade sig snabbt, sa sen att hon satt upp en ny tid klockan 11 på fredag. Jag svarade att jag har ett viktigt möte då.
Då svarade hon;" ja du får fundera på att prioritera om vad som är viktigt."

Jag blev så himla paff!

Ja boka in mig på fredag då, sa jag och gick... Lipade hela vägen ut ifrån sjukan, de som mötte mig trodde nog att jag mist någon närstående eller liknande. Kunde inte hejda tårarna..

Plötsligt föll allt på plats inom mig... Vi är ofrivilligt barnlösa just nu... Vi kan inte få barn just nu...
Tänk om vi aldrig kan få barn ihop? Det är ju ingen osannolik tanke med tanke på allt som hänt...

Försöker hålla hoppet uppe.

<3 <3 <3 <3

Missfall och vill nu försöka direkt igen...fler som hänger på?

INNEHÅLL