Inlägg från: Fröken Ö |Visa alla inlägg
  • Fröken Ö

    Missfall och vill nu försöka direkt igen...fler som hänger på?

    Jag hänger gärna på här, om det är okej? Behöver få lite peppning av andra i samma situation=)

    Jag och min sambo började planera barn under våren och blev gravida i maj, men fick missfall i juni i v. 7. Konstigt nog tog jag det rätt bra och vi började försöka direkt. Det tog sig på andra försöket i augusti=) Lyckan var total! Inte kan man väl få 2 missfall på rad, tänkte vi=) Sån otur kan vi väl inte ha...?=) Men i oktober började jag känna av att något inte stod rätt till, var i vecka 11. Jag ringde till KK och var såklart tvungen ocvh ljuga och säga att jag blödde massor för att få komma på undersökning (konstigt med svensk sjukvård). Det visade sig att hjärtat slutat slå på den lille bara dagar innan ultraljudet.

    Det blev skrapning, vilket jag ångrar nu i efterhand! Min mens har vart helt knasig efter det! Har haft 3 ägglossningar men mensen har vart så sparsam, har knappt behövt använda binda! Jag har vart helt knäckt efter andra missfallet, vissa dagar har man knappt orkat ta sig upp ur sängen! Är så sorligt med missfall, och jag blir tokig på omgivningens glada hejjarop, tredje gången gillt! Inte blir det bättre för att många i min omgivning är gravida, ibland känenr man sig som ett freak som inte kan behålla ett barn i magen! Så där är vi idag, vi fortsätter kämpa! Men jag har betsämt mig för att tänka positivt och hoppas att 2013 blir allas vårt år! Och att vi får våra efterlängtade bebisar under året=)

  • Fröken Ö
    ärdetmintur2013 skrev 2013-01-02 08:29:19 följande:
    Inatt har jag bara legat o gråtit, hållt allt inom mig i flera veckor. Nu ska jag försöka jobba utan sömn, känner mig som ett vrak...

    Jag vet hur det känns! Så fort jag tänker på det så blir jag arg, bitter och ledsen, och skulle kunna börja gråta direkt! Jag har tillåtit mig att känna alla slags känslor! Min sambo har tagit missfallen mycket lättare, så det är han som får trösta och peppa när livet känns hopplöst=)
  • Fröken Ö
    MariaOchNiklas skrev 2013-01-02 23:13:18 följande:
    Fick missfall den 30 december. Hade inte något ont, men kände att något va fel. Va för mycket blod för att va normalt. Åkte till gynakuten med min sambo och våran dotter. Där konstatera dom att det inte fanns något foster. Va mellan v 6 o 7. Blöder fortfarande. Men jag längtar och hoppas på att få en lite parvel till. Träffade min bästa vän idag som fick barn i mitten av december. Va delade känslor, men han charma mig den lille goa pojken. Känner mig inte rädd till att försöka igen bara jag slutar blöda. Hur länge blödde ni efter era missfall?

    Jag blödde cirka en vecka när jag fick missfall i v. 7. När jag fick missfall i v. 11 blödde jag inget innan skrapningen och endast en dag efteråt. Jag resonerade som så att vi körde på direkt när blödningen slutade efter missfallet i v. 7, då det inte gått så pass långt. Nu har jag väntat 1 mens innan vi började försöka. Det tog sig inte på första försöket men väntar spänt på och se om det blir något denna gång, har BIM nästa onsdag=)
  • Fröken Ö
    Anonym (=() skrev 2013-01-04 09:10:53 följande:
    Åååh vad fina ni är!! <3 All kärlek till er och tack för ert fina stöd! Jag har knappt sovit en blund inatt, bara gråter och har mardrömmar. Drömde att pyret kom ut inatt och låg under mig i sängen och skrek, hemskt!!

    Blöder fortfarande, men det är bara när jag är på toaletten, men det är ju så att vattnet färgas och när jag torkar mig så är det som måttliga mensblödningar. Mitt hopp är ute i stort sett... Mannen försöker hålla ett hårt grepp om sitt hopp, han vill inte ge upp det. Det är ju lite lättare för honom, han slipper se blodet varenda gång man behöver kissa eller så.

    Jag har dock ont i brösten fortfarande idag och mår illa, hoppas inte bara jag inbillar mig. Men jag ser det som ett (vågar inte skriva det knappt) gott tecken på att alla grav.symtom inte försvunnit än....

    KK ska ringa upp mig nu på förmiddagen, sen hoppas jag att jag får komma dit, för "domen"... Detta kommer bli en av mina värsta dagar tror jag.... Att få komma in och inte hitta liv i magen... Hoppas de vänder bort skärmen isf!! Det ska jag be dem göra om de inte gör det med en gång, jag vill inte se ifall de inte hittar nåt...

    Nu vill jag nästan kräkas, är nervös, ledsen och upprörd... Ångest...

    TAck igen för ert stöd! <3
    Usch, lider med dig! Men håller alla tummar och tår att den lille lever=) Kan det inte vara den andra tvillingen som blöder ut nu? Jag hoppas verkligen det!!!

    Jag förstår känslan, är så ångestfyllt och lägga sig i gynstolen för att få domen.... Andra gången jag fick missfall, i v. 11, hade jag inte blött något alls men fick bara en sån olustig känsla i kroppen att något var fel, så vi fick komma till KK för att kolla! Vi hade nog inte riktigt förberett oss för att den inte skulle leva men när gynekologen varit tyst lite för länge så började vi ana. Den var i precis rätt storlek men hjärtat slog inte. Tog ett tag att förstå att om hjärtat inte slår så lever den inte, jag var i sån chock just då! Jag kände det som att jorden gick under och jag var sjukskriven ett tag efteråt! Nu 3 månader senare så är det fortfarande som ett öppet sår men jag är inte lika ledsen och kan se ljust på framtiden igen=)

    Jag läste en bok som heter "Den lilla sorgen" efter det andra missfallet. Jag kan varmt rekommendera den till alla som gått igenom ett missfall, den har hjälpt mig mycket!

    Kram på er allihopa! Är så ledsen för alla som behöver gå igenom missfall! Men HOPPAS att detta är vårt år! 
  • Fröken Ö
    mmjonsson skrev 2013-01-07 15:39:48 följande:
    Men det där med "att det blir så svårt att räkna om ni inte väntar en mens" vill jag inte köpa. Är det bara det argumentet så skiter jag i att det blir svårt att räkna. De kan ändå räkna ut senare i grav vilken vecka man är i ungefär.

    Men frågan jag tänker ställa nästa vecka på återbesöket är: finns det risker med att köra oskyddat och kanske då bli gravid direkt när blödningen avslutat och återbesök visar att allt är ute? För finns det risker vill jag inte köra direkt men för min egen del vill jag ju börja så fort det är säkert.
    Läka mentalt gör jag nog först när jag har en baby i min famn..!

    Era läkare säger?
    Vänta en mens?
    En gynekolog jag träffade sa 2-3 månader så att kroppen och själen kunde läka. Men så länge vill jag inte vänta.. Ska kolla med den andra då på återbesöket också..
    Jag håller helt med! Hrlt läkt blir man inte förrens man får hålla i sin bebis för första gången! För min del hade det inte hjälpt om vi väntat några månader!

    Min gyn tyckte att vi kunde köra på direkt när jag fick missfall i v. 7, det var även en ofostrig graviditet så det fanns inget foster kvar när missfallet startade. Jag blev gravid på andra försöket=) Vid missfallet i v.11 rådde 3 olika gynekologer oss att vänta minst 1 mens då det finns stor risk för att det kan vara rester kvar i livmodern. Vi följde rådet och nu har vi försökt 2 gånger, men ingen graviditet än! Jag tror att kroppen kan behöva lite extra tid att komma igång efter ett "sent" missfall!

    Är det någon av er som hört av era gynekologer att man lättare kan bli gravid efter ett missfall?
  • Fröken Ö
    Anonym (På det igen..) skrev 2013-01-08 14:36:47 följande:
    Jag har blivit opererad 6 gånger vid äggstockarna av olika anledningar därav skrapning 4 gånger.
    Fick beskedet i somras att det kan göra mig steril och blev livrädd.
    Ändå tog denna grav på första försöket.
    Tänk på dom som gör kejsarsnitt vilka ärr bildningar dom skapar.
    Skulle då 1 skrapning göra det svårt för dig?

    Ren skitsnack....förlåt asså men köper det inte.
    Men jag hopaps som sagt att allt kommer ut och att du kan få må bra sen och tänka framåt!

    Jag håller helt med! Jag har pratat med flertalet gynekologer innan/efter min skrapning och det är mindre risk att få komplikatione efter en skrapning än efter än förlossning. Tror statistiken är 1 på 100 eller till och med mindre=)

    Det jag fick veta var att det kan ta längre tid för kroppen att bygga upp en bra slemhinna efter en skrapning än vid ett "valigt" missfall och det har verkligen stämt på mig! Jag har sån sparsam mens varje månad att det knappt kan kallas för mens, men ägglossning har jag=) När man har sån tunn slemhinna som jag så blir det svårt att bli gravid, slemhinnan måste vara minst 6 mm för att ägget ska fästa. Men jag är glad att jag har ägglossning i alla fall=)

    Jag hoppas också att allt kommer ut! Men skulle det behöva bli skrapning så är det inge farligt alls! Det gick så snabbt och jag hade inge ont alls efteråt=)!
  • Fröken Ö

    Hej!

    Jag var med i tråden när den startades men tog sen en liten paus från fl=) Vad trist med alla missfall, beklagar verkligen!

    MariaochNiklas: jag håller tummarna att det inte är ett till missfall!

    Jag har under 2012 haft 2 missfall varav det senaste i början av oktober då jag skrapades. Efter skrapningen har jag haft sparsam mens och vart hos läkarna regelbundet! Alltid samma svar; tunn slemhinna 4,5 mm, vilket innebär att jag inte kan bli gravid för tillfället! Månaderna bara går känns det som! Om en vecka skulle jag fött mitt första barn, om allt gått enligt planer. Det gör inte saken lättare att min svägerksa och jag skulle haft BF med 2 dagars mellanrum. Hon går in i v. 40 på fredag....

    Jag har under den här tiden läst på massor om orsaker till missfall. En teori är att blodförtunnande ska hjälpa, så jag har under de senaste månaderna ätit 1/3 albyl minor som är receptfritt. Blodförtunnande ska även hjälpa till att förtjocka slemhinnan=) Jag dricker även aloe vera-juice och äter fytoöstrogen och min slemhinna har bivit mycket tjockare och för första gången har jag haft en riktig mens=) Ett tips ifall någon av er får sparsam mens efter era missfall, boka gärna in ett vul så ser dom direkt hur tjock slemhinna ni har! 

    Jag använder även progesterall, en kräm som man kan beställa från internet. Progesterall ska smörjas från äl till några dagar innan mens. Om man är gravid ska man smörja fram tills v. 13! Jag har läst om många kvinnor som fått behålla sina små med hjälp av progesterall=) Så jag hoppas så mycket att det tar sig den här månaden, bim är den 3 mars!!!

    Det blev nästan en uppsats! Men jag vill så gärna dela med mig av mina erfarenheter och de tips jag fått från andra i samma situation! Både albyl minor och progesterall ska inte vara skadligt att ta i rätt dos även om man inte fått bekräftat av sin gyn att man har just detta problem=)

    Nu jäklar ska det gå! Tredje gången gillt!!!
    Kramar       

Svar på tråden Missfall och vill nu försöka direkt igen...fler som hänger på?