Missfall och vill nu försöka direkt igen...fler som hänger på?

Vi fick beskedet att fostret dött runt vecka 6-7 och jag genomgick missfallsbehandling 28 november. Vi har börjat försöka igen nu - inte fullt så tidigt som ni, men jag har inte fått tillbaka mensen ännu så det är ändå relativt tidigt. Direkt efter missfallet kände jag att jag ville vänta ett tag, delvis för att jag var rädd för ett till missfall. Men ganska snart blev längtan efter barn starkare igen, och jag tror dessutom att ett eventuellt missfall skulle kunna kännas ännu jobbigare om vi har väntat länge. Så nu försöker vi bli gravida igen och hoppas på det bästa. 

Håller tummarna för att det ser bra ut imorgon och att allt går bra för er sen! 

Jag har inga barn. Det här var första graviditeten och första missfallet. Vi hade tur och blev gravida fort, så jag hoppas att det går bra den här gången med. 

Jag försöker också tänka så, att det egentligen är ett friskhetstecken att kroppen stöter bort ett foster som (antagligen) inte utvecklas som det ska. Hur jobbigt det än är med missfall så är det ju ändå mindre jobbigt att det inträffar tidigt än om det skulle ske väldigt sent eller rentav vid förlossningen.

Vi hade inte berättat för nästan någon att vi väntade barn, så när vi fick missfall kände vi oss väldigt ensamma. Vi bestämde oss för att ändå berätta för våra föräldrar och närmaste vänner, för att ha folk att prata med. Det kändes såklart tråkigt att berätta om missfallet utan att ha fått dela den glada nyheten först, men alla har tagit det bra och det har varit väldigt skönt att vår omgivning vet. Vi har även fått veta att flera vi känner har varit med om samma sak.