Skulle du köpa ut alkohol till din tonåring?

Nej, inte för de anledningarna och inte så tidigt som 14 eller 15.

Om mitt barn vore 16-17 och det vore ansvarsfulla och som mig i den åldern, ja då hade jag kanske köpt lite, men det krävs att jag vet vad de ska göra, när hon/han kommer hem, vilka personen är med, att de har normalt hyffs (tillexempel inte hoppar in i bilen med folk de inte känner, eller går ute ensam). Jag vill dessutom ha regelbundna samtal ifrån min tonåring. Bryts någon utav dessa regler så skulle jag aldrig göra om det för då har jag uppenbarligen gjort en felbedömning av mitt barn.

Jag hade mycket roligt när jag var ung på grund av bra vänner och alkohol, samt syrrans leg till krogen. Hade jag inte haft det hade mitt liv sett helt annorlunda ut idag. isåfall hade jag inte fått uppleva något festande eller "ungdomstid" utan jag hade hoppat direkt från att vara barn till att bli vuxen, då jag träffade min sambo tidigt och jag slutade gå på krogen med vänner innan jag fyllt 18. Visst går jag på krogen nu då och då, men det är ca 2 gånger per år. Hade känts hemskt att missa den tiden som upp till hittills var den roligaste i mitt liv. Och då var jag inte full hela tiden om det låter så, utan jag drack någon cider, gav bort någon cider till en vän. Fick lite självförtroende att prata med någon kille, kände mig lite cool som inte kommit till festen som en snyltare som inte hade nått att dricka.

Klart vi kunde ha kul utan alkohol, vi spenderade ju hela dagarna utan alkohol, samt många kvällar genom att se på film eller bara ha tjejkväll. Men vissa kvällar var det fest och då brukade vi dricka alkohol för att det var kul och normalt i våran ålder. Merpartern av 17-åringarna i skolan drack alkohol. Jag tog studenten när jag var 17, vi smuttade alkohol på balen, vi drack på flaket på studenten. Det var något som gjorde det hela lite roligare just då.

Det var ju inte så att de som inte drack var utan vänner, utan de sökte sig mer till likasinnade vad jag vet om. Men om man var en av de som ville dricka så brukade man oftast umgås med de som drack. Och om man då aldrig tog med sig alkohol till någon fest så var det lite tragisk, för nästan alla vet att det är mindre kul att vara på en fest som den enda som är helt nykter varje gång. Sen om man fick av sina vänner så förväntar de sig någonstans i bakhuvudet att kanske någon gång blir de bjudna tillbaka, så det skapar lite sämre stämning om det aldrig händer.

Om jag inte fick av mina föräldrar (jag fick endast av mina föräldrar två-tre gånger tror jag). Isåfall bad jag en av mina kompisar som var lite äldre att köpa. Eller så fick jag ragga på någon ensam äldre kille 21 åring, (vilket aldrig var roligt), det ledde oftast till att de förväntade sig något mer än pengar av dem och det var bara obehagligt, jag umgicks aldrig mer med dem. Och de lär ju ha tyckt att jag utnyttjade dem, vilket jag iofs gjorde. Det jag minns som var lite tråkigt var att det var endast jag och en tjej till i vårat kompisgäng som fick ragga på de äldre killarna och det störde mig, för det var inte roligt och vi offrade oss för halva festen genom att göra det.

När jag gick på krogen drack jag oftast inte alls, dit brukade jag gå med min syster och hade kul bara. Där fick man sådana endorfiner bara av att komma in, träffa söta killar och dansa till bra musik. Så alkohol hade varit totalt överflödig och dyrt där bara.

Och jag har aldrig haft något problem med alkohol kan jag tillägga, går ut ca 3 gånger per år sen jag fyllde 18, och blir aldrig tokfull. Jag tror att själva ansvaret av att sköta mig när jag var ute som yngre har hängt kvar med mig nu när jag är äldre.

Jo fast det kommer alltid finnas de som köper ut. Det kommer alltid att finnas 21 åringar som tycker att den där 17-åringen är näst intill samma ålder som en själv och är mogen och vill hon dricka så ska hon väl få ta ett glas.

Det kommer alltid att finnas äldre som tycker att det är okej att ni dricker, om ni dricker hemma hos mig så att jag kan hålla koll på er. osv..

Alkohol kommer alltid vara tillgängligt, jag tycker inte att det ska vara lagligt för det skulle ändå sänka åldersnivån överlag på de som dricker. Men jag tycker att om man själv känner att man har ett ansvarsfullt barn som endast dricker några cider så förstår jag inte riktigt vad problemet är. Min storasyster hade ett kompisgäng som inte drack och idag mår hon väldigt dåligt över att hon aldrig hade kompisar som "ville ha roligt" och att hon mer eller mindre missade det roliga med att vara ung. Det gjorde säkert ondare i henne då hon såg mig som var två år yngre och hade jättekul ute.

Min lillasyster däremot började dricka på tok för tidigt då hon inte klarar av det och bland fel umgänge. Min erfarenhet är att om de su ska dricka med inte ens har ett hem/lägenhet/lokal att dricka i, de dricker hembränt, det är människor som är riktigt fulla på festen osv..om någon av de kriterierna stämmer då är det gänget inte redo att dricka.

Jag var aldrig dum nog att dricka hembränt, jag var aldrig dum nog att följa med på en fest där jag inte kände människor. Jag drack alltid vatten då och då, jag åt innan, jag gick aldrig ensam ute på kvällen. Jag visste att jag hade vänner med mig jag kunde lita på. Jag var alltid inomhus och festade. Jag drack mig inte full så att jag behövde assistans från vänner, jag behövde aldrig ringa hem - fast det var alltid prio 1 på listan om det skulle hända något. Jag visste alltid vilken tid jag skulle komma hem, eller vart jag skulle sova (ringde alltid och sa godnatt då). Jag var alltid ärlig och berättade vilka som skulle vara med, vart vi skulle vara och vilka tider.

Jag har förstått att inte alla gör på detta sätt, men så gjorde jag och mina kompisar när vi var små och det är egentligen ingen skillnad från hur jag festar idag (förutom att jag inte ringer mina föräldrar lika ofta idag). Så jag tycker som sagt att barn som var som mig tycker jag av egen erfarenhet utan problem kan få lite alkohol, så att de känner sig lite mer vuxna och sociala.

Mindre än det jag var, nej då hade jag inte gett mitt barn.

Det håller jag med om, och därför tycker jag det är viktigt att man tar sig en allvarlig titt objektivt på vad man har för barn.

Det kanske var det som var skillnaden för mig, jag var oftast rätt vimsig och glömsk och tappade tider och kanske inte den mest ansvarsfulla människan när det kommer till vardagliga situationer. Men när det gäller mitt liv, min säkerhet så var jag väldigt noggrann.