Vad vet du om typ 1 diabetes?

Jodå, diabetiker får äta godis, men man måste reglera med rätt mängd extar tillfört insulin. I vissa fall, som när man är riktigt blodsockerlåg, är det tom i stort sätt bra att äta lite godis.
Ingen förbjuder dig, men du bör inte om du inte har bra koll på ditt blodsocker.
Och i små mängder kan det faktiskt vara bättre att äta *lite* sockrat godis än att äta typ sorbitolsötat godis.
Och förresten: det finns osockrat godis!

Och det är inte farligt bara sisådär, om du sköter dig, håller sockret bra, motionerar etc, är det *bara farligt om du inte tar din "medicin"*. Sköter du dig inte så är det klart att du får skador på lever, njurar, ögon, blodkärl etc.
Klart det är farligt. Det är astma också. Om man inte tar sin medicin. Men att skrämma upp någon nyinsjuknad med att säga: "du kommer garanterat att få inre skador", det bör man inte göra.

Det går att transplantera insulinproducerande celler, ja, men än så har det inte fungerat 100%, så nej, du blir IDAG inte helt frisk. Förhoppningsvis kan man, om  några år, fixa det, men idag...mjäe.

/diabetes mellitus sedan 1978

PS. De langerhanska öarna, som är de celler som producerar insulin, sitter i bukspottkörteln.
De senaste transplantationsrörnen pekar på att det bästa stället att placera de nya cellerna är i ögat.
www.nyteknik.se/nyheter/bioteknik_lakemedel/medicin_teknik/article3581601.ece&content=main

Det jag upplevt är att folk tror att man är så mycket värre däran än man är. Jag kan själv avgöra vad jag kan äta, tack så mycket!
Visst, det är oftast välvilja, men jag står bara inte ut med daltandet! Det ska göras till och bakas eller köpas speciella kakor, sockerfri glass (som oftast smakar pyton) , man får bara svart tyskt bröd med 10% ost utan smak... Fråga mig först, snälla!  Ni behöver inte köpa speciell light-läsk som ingen annan dricker av, jag tar lika gärna en Loka citon.

Jag har aldrig betraktat mig som sjuk, men så fort andra får reda på min diabetes, gör DE det. Så därför tiger jag oftast om det. Berättar för *någon* på arbetsplatsen efter ett tag, när man känner vem man kan anförtro sig åt utan att himmel och jord skall rivas upp.

Jag erkänner: jag läste fel på en.

Och håller inte med om tvåan, eftersom jag tycker att både svar ett och svar tre är rätt, men att trean är mer rättvisande eftersom man kan hålla sjukdomen i schack med insulin och det inte är garanterat att man får följdsjukdomar. Ettan ÄR rätt, men det borde formuleras på ett inte så definitivt sätt.

Och det där med godis håller jag som sagt inte heller med om. Ingen förbjuder dig, och håller man bara koll på sina värden KAN man äta lite godis.
Kostråden förändras också genom åren. Det som var sanning 1978 är inte sanning idag!

Jo, jag känner också av blodsockersvängningar, men ser till att alltid ha nån nödproviant med mig. Känner *väldigt* tydligt när sockret är på väg ner... Det har aldrig någonsin fått mig att känna mig handikappad, som tur är. Det är bara omgivningen som fått mig att framstå så, i deras ögon. Inte i mina egna.

Du kan få skador även om du sköter dig till 100%, men ofta är man lite slarvig som tonåring, och å läggs ofta grunden till sådant som kan blossa upp senare...
Man kan ha tur och slippa skador helt också.
Men tar man INTE sitt insulin, å dör man, och det tar inte speciellt lång tid heller. Det bildas tex syror i urinen som är väldigt skadliga. Ketoner.

Ja, du kan äta helt vanligt godis, men du måste vara uppmärksam på ditt blodsocker, och kompensera med mer insulin. Soxckerfritt godis är inte helt nyttigt det heller. Arspartamets verkningar har tex debatterats fram och tillbaka. Sorbitolet är inte bra för kroppen det heller, förutom det att det är laxerande...
Det finns de som inte alls kan äta något socker alls, men de flesta, som är skapligt välinställda och har bar koll på hur den egna kroppen reagerar, kan. De som har stora probelm klarar ofta inte juice, frukt, mjölk, vitt bröd etc heller.

Själv har jag aldrig haft några större problem - tillddess jag blev gravid första gåmngen. Då började mitt socker spela jo-jo, och alt jag åt gick direkt till barnet som växte med superfart. Hon kom 35+2 och var 50 cm lång och vägde 3995g. Sonen, 4 år senare var ännu större. Han kom 35+4, var 53 cm och vägde 4800g.

Efter första graviditeten fick jag ögonbottenblödningar. det dröjde tills dottern var nästan 3 år, men då sprack ett kärl i mitt ena öga. Det lade sig ett lager blod mellan glsakroppen och näthinnan och jag såg ingenting alls. Det blev operation, och idag ser jag lika bra som innan.
De säger att detta beror på belasningarna som blev på blodkärlen pga att vi pressade ner mitt blodsocker så mycket under graviditeten , och att under tiden jag ammade inte kom upp över 3,5 nån gång. Vanligtvis beror blödningarna på högt blodsocker, men i detta fallet på den kraftiga sänkningen som gjorde kärlväggarna veka.

Ja, det var godis-frågan jag läste fel på...

Hmmm... Maligna tumörer är farliga, och det är väl dessa vi kallar cancer...
Men likväl, både a) och c) är sanna. a) är sann och c) är sann

Precis. Ligg bra, ansträng dig lite extra, och flopp! så sjunker sockret! Då är det bäst att se till att har ett paket Dextrosol i fickan.
Det är ju inte alla som gör som jag, och vaknar när jag får lågt socker. Jag drömmer om att jag ska äta, och vaknar!

Det är också lättare att häva ett lågt socker (ät nåt!)  än att stävja ett högt (behöver insulin - kan ta ett jag innan det verkar).
Iaf jag märker fortare att jag sjunker än att jag stiger, så då är det ju lätt att se till att få i sig nåt. Dock kan ju rekyleffekten ge högt socker en tid efter att det varit lågt, även om man inte överkompenserat. 

Mm. det är intressant hur olika man kan vara. Och hur sjukdomsbilden kan förändras med åren.
Jag har som lägst, momentant, legat på 0,4mmol/l(!) Det var nån gång ui tidiga tonåren. Jag var lite slö och jättehungrig, me fngerade ändå rätt normalt.
Idag blir jag rent odräglig och väldigt osammanhängande när jag halkar under 2,5.

Hade en ytlig bekant som kunde springa omkring med 45 utan att märka av det. Men så åkte hans socker bergodalbana mest hela tiden också. Hamnade på akuten ett flertal gånger. Undrar hur han mår idag...?