Ja, vad ska jag säga... Jag förstår så väl att du känner dig lurad, och jag känner att du har varit utsatt länge, både före, under och efter graviditeten. Att han offrat sig är väl mest skitsnack, hur kan man se det som ett offer att ha en familj som älskar en? Min son är 3. Och ja, jag känner det som att jag bara har en, liksom du. Oavsett att där är en till. Det är ju inte mitt barn, även om jag såklart bryr mig ändå, så är det inte samma sak.
Jag håller på dig, oavsett vad du beslutar, det är bara du som kan känna vad det finns utrymme för i ditt hjärta. Har du tänkt på att bryta upp, och kanske ha chansen att träffa någon annan? Så har jag tänkt, många gånger. Och kanske kunna skaffa ett syskon till min son med en annan man. Även om det blir ett halvsyskon till då.