• Anonym

    Barnuppfostran!!

    Mariohn skrev 2012-12-12 11:54:18 följande:
    Suck. Det var ett straff. INTE EN KONSEKVENS: Det finns ingen koppling mellan skrikande i affären och barnprogram. Ingen alls. 

    "Ingen tycker om att behöva lyssna på ditt skrikande i affären. Så slutar du inte går vi härifrån och du får inte vara med och handla!" är en konsekvens av det valda beteendet. 

     
    Precis. En konsekvens är en direkt följd av beteendet. Jag tycker att det verkar som om folk har svårt att se skillnaden, eller så är det så att det låter bättre med "konsekvens" än "straff"...
  • Anonym
    Elin 885 skrev 2012-12-12 11:51:18 följande:
    jag har inga egna barn men min mamma körde med konsekvenser om man inte gjorde som man blev tillsagd. hon är verkligen ingen diktator men om man inte slutade skrika i mataffären så satte hon sig på huk tittade på en och sa "om inte du slutar nu, så blir det inget barnprogram sen, det är jättejobbigt för alla här inne att du skriker". och då blev det heller inget barnprogram "nej Elin, det blir inget barnprogram för du skrek i affären trots att jag bad dig att inte göra det, och jag sa också då att det inte skulle bli något barnprogram".

    en gång i affären dock så hade mamma tömt ut alla sina konsekvenser i sin arsenal men jag bara vägrade, så då lade hon sig på golvet och skrek ett par sekunder.....sen var jag tyst för jag tyckte det var såååå pinsamt =).
    Klockrent exempel på vuxen som inte förstår skillnaden mellan straff och konsekvens. Hur i hela fridens namn har barnprogram något att göra med skrik i affären? De tu har ingen logisk koppling till varandra alls. 
  • Anonym
    Anonym (TS) skrev 2012-12-12 11:58:18 följande:
    Alltså jag vet inte men mina barn förstår iallafall komplingen mellan tex. Lägger sig barnet ner och skriker på affären en dag i veckan för att de vill ha godis så får man inget godis på lördagen. Och det förklar vi för barnet och det förstår precis.

    Resultat inget mera skrikande i affärerna när vi handlar. Har fungerat utmärkt på båda två. Jag tycker att föräldrar idag verkar så himla mjäkiga och vågar inte ge barnen konsekvenser av sitt handlande. 
    Jag tycker att du ska lära dig skillnaden mellan konsekvens och straff (det sistnämnda är det du använder dig av) annars blir det svårt att diskutera....
  • Anonym
    Elin 885 skrev 2012-12-12 11:58:54 följande:
    med tanke på att vi alltid handlade sent och kom hem och tittade på barnprogrammen medans mamma lagade mat så jo.

    baktala inte min mor tack, jag baktalar inte din.
    Nej, skrik i affär och indraget tv-tittande har inget samband och är därför ett straff. En konsekvens hör ihop med beteendet; skrika i affären = gå ut ur affären.

     
  • Anonym
    Anonym (TS) skrev 2012-12-12 12:03:20 följande:
    Konsekvensen av att de har vrålat på affären har ju blivit indraget lördagsgodis. Konsekvens eller straff. Kalla det vad du vill. 
    Det har fungerat och vi har inte nå vrålande barn på affären utan de kan säga ja jag vill ha godis men får ju vänta tills lördagen.  
    Så det har bara hänt en gång att de skrikit i affären?
  • Anonym
    Elin 885 skrev 2012-12-12 12:04:01 följande:
    jag tog upp den för att jag nog var svår att ha och göra med eftersom ingen visste vad som var fel....daaaaah.

    Du tog själv upp det som ett argument för bestraffning. 
  • Anonym
    Anonym (usch) skrev 2012-12-12 12:07:17 följande:

    Mina barn skriker inte efter godis i affären, men så har vi inte heller lördagsgodis utan kan äta det även andra dagar i veckan.


    Har inte hänt mig heller och jag har fyra barn. 
  • Anonym
    Elin 885 skrev 2012-12-12 12:07:33 följande:
    nej.
    om du tror att det var därför jag tog upp det så bör du ta reda på mer, om du är intresserad förståss.
    dock så börjar du tära enormt på mitt tålamod, så jag får nog avsluta diskssuonen med dig nu.
    Nej jag är inte intresserad av dina bokstäver och förstår helt ärligt inte varför du pratar om dem eller varför du tror att folk i denna tråden skulle intressera oss av dem. Tråden handlar om barnuppfostran. Inte om hur man borde hantera barn med diagnoser. Du kan starta en egen tråd och prata om din diagnos om du känner att du vill göra det. Du får säkert gott om gehör. 
  • Anonym
    Mariohn skrev 2012-12-12 11:52:07 följande:
     Om mitt barn skulle börja slåss på lekplatsen får han inte ett STRAFF. När man slåss kan man skada någon. Man får inte lov att slåss på lekplatsen. Slutar man inte får man alltså genast gå därifrån och inte vara med och ha roligt mer. Du verkar inte ha förstått skillnaden mellan straff och konsekvens. 
     
    Det där är ju bara en semantisk fråga. Straff är en påföljd.
    Som konsekvens av slagsmålet på lekplatsen får ditt barn inte längre vara där och ha roligt. Det är ett straff, vare sig du kallar det för straff eller inte.
  • Anonym
    Mariohn skrev 2012-12-12 11:52:07 följande:
    Nej. Men att straffa är hämndlystet och ineffektivt enligt mig. Att visa konsekvenser är en helt annan sak. Det är lärdom och förberedande inför livet eftersom allt man gör faktiskt har konsekvenser. Det viktiga är att barnet förstår kopplingen. Om man kastar sitt lördagsgodis på folk kan man göra dem illa. Därför får man inte lov att ha lördagsgodis om man gör så. Att lördagsgodiset försvinner på lördagen för att man svor på tisdagen har ingen logisk koppling på något vis. 

    Men du verkar ju ha fått för dig att jag tycker att barn får uppföra sig hur som helst? Verkligen inte. Om mitt barn skulle börja slåss på lekplatsen får han inte ett STRAFF. När man slåss kan man skada någon. Man får inte lov att slåss på lekplatsen. Slutar man inte får man alltså genast gå därifrån och inte vara med och ha roligt mer. Du verkar inte ha förstått skillnaden mellan straff och konsekvens. 
     
    Håller med dig i grunden. Men vad gör man när ett barn gallskriker när man hälsar på folk eller är på storasyskonets aktiviteter? En konsekvens skulle då vara att ta barnet därifrån. Problemet är bara att barnet just vill därifrån... Jag skulle alltså aldrig kunnat gå någonstans (visade sig sen att  barnet har Aspergers men det visste jag inte då. Och fortfarande hade jag varit tvungen att gå till affären och gå på aktiviteter med storasyskonet då jag inte hade nån hjälp.)

    Försökte alltid ha just konsekvenser för mitt barn när hen var liten (tonåring nu) men måste erkänna att i de lägena tog jag också till "om du inte slutar skrika nu så blir det inget barnprogram".  Bara nyfiken på vad du hade gjort i ett sådant läge?
  • Anonym
    sextiotalist skrev 2012-12-12 22:21:23 följande:
    Jag har väldigt svårt att förstå varför man skall få ett argt barn att klappa snällt, personligen så tycker jag att det är inte respektera barnet.
    Nej, man pussas och kramas inte istället för att vara arg, man får vara arg. Man har rätt att vara arg
    Ja, visst är det så.

    Men man har inte rätt att låta sin ilska gå ut över någon annan. Det innebär att man inte får skrika, kasta saker, slåss, smälla i dörrar eller göra något annat som stör någon annan.

    Dina rättigheter är inte mer värda än vad mina är, och min rätt till att slippa våld, gap och skrik är lika mycket värd den.

    DET är vad folk borde lära sina barn.
  • Anonym
    Regnig måndag skrev 2012-12-13 07:11:15 följande:
    Man tar barnet därifrån, självklart. Om inte så av respekt för andra gäster.
    Att inte ta barnet därifrån bara för att barnet själv vill det är ett primitivt hämndtänkande.
    (Med reservation för att jag skriver om "normala" barn)
    Är det alltid så på tex syskons aktivitet ser man till att skaffa barnvakt så att barnet får stanna hemma när man själv går på aktiviteten med syskonet.
    Så klart jag inte stannade av ren hämnd! Men vad jag menar är att jag inte kunde ge barnet någon konsekvens som inte straffade både mig och storasyskonet.

    Jag kan lova dig att jag inte hade någon alls som kunde passa mitt barn. Men jag gissar att du tycker att syskonet inte skulle gå på några aktiviteter heller? Syskonet är endast 1,5 år äldre så inte direkt så att hen klarade sig själv...
  • Anonym
    Majsan70 skrev 2012-12-13 11:54:21 följande:

    Fast ursäkta att jag lägger mig i. Man G e r inte konsekvenser. Det är ju lix något som kommer automatiskt av en händelse.
    Man får ju försöka luska fram varför barnet skriker o sen handla därefter. Ja nu visade det sig att ditt barn hade Aspberger men att hota leder ju ingen vart ändå och absolut inte med en 1,5 åring.

    Och varför är vi så rädda för att våra barn agerar som barn? Dvs låter o finns till. Leker o skriker o gråter o härjar? NU menar jag inte att de skall få härja fritt som ligister men vissa saker är ju bara sånt som barn gör.
    Fast vänta lite nu. Jag håller med dig i stort men försöker också visa på att barn inte alltid fungerar lika men också på att DET INTE ALLTID FINNS ETT BRA ALTERNATIV, ibland finns bara två dåliga och då valde jag det minst dåliga, att syskonet kunde gå på aktivitet därför att det enda som fick barnet tyst var just att "hota" med indraget barnprogram. Därmed inte sagt att det är en bra lösning, hade jag haft avlastning hade jag definitivt hellre valt det för allas bästa.

    Sen har du läst fel, jag skrev att syskonet är 1,5 år äldre, inte att barnet var 1,5 år, stor skillnad. 
  • Anonym
    Majsan70 skrev 2012-12-13 11:54:21 följande:

    Fast ursäkta att jag lägger mig i. Man G e r inte konsekvenser. Det är ju lix något som kommer automatiskt av en händelse.
    Man får ju försöka luska fram varför barnet skriker o sen handla därefter. Ja nu visade det sig att ditt barn hade Aspberger men att hota leder ju ingen vart ändå och absolut inte med en 1,5 åring.

    Och varför är vi så rädda för att våra barn agerar som barn? Dvs låter o finns till. Leker o skriker o gråter o härjar? NU menar jag inte att de skall få härja fritt som ligister men vissa saker är ju bara sånt som barn gör.
Svar på tråden Barnuppfostran!!