Barnuppfostran!!

Barra läst TS:

Hur vi gör beror helt på situation. Blir det skrik och panik i en affär tex går vi helt enkelt hem utan att handla. Är det skrik och panik hemma när vi ska iväg, ja då stannar någon hemma med barnet som tjurar och försöker reda ut vad som gick snett (vanligen brukar förklaringen komma snabbt som attan när man säger till att " Nu pratar vi om vad som är fel, eller så stannar vi helt enkelt hemma och missar allt roligt!").
I övrigt använder vi aldrig straff, bara logiska konsekvenser. Tex: Försöker ungarna ta kritor och rita på väggarna får de inte ha kritorna för stunden utan de stoppas i en låda de inte kommer åt.
Tar de sönder en bok eller dyl för att de blir arga, ja då är boken sönder och får kastas. Liknande med annat.
Vägrar de äta middag och hävdar att de är mätta för att de siktar in sig på lördagsgodiset. ja då blir det inget lördagsgodis. Är man för mätt för att ens smaka på maten är man för mätt för godis, simple as that.
Å ungefär liknande gör vi i alla situationer.

Blir det riktigt hallaballo med stora dottern som ibland har svårt att ta sig ur affektsituationer brukar vi lyfta in henne i hennes rum och säga till att hon kan ropa när hon vill prata/kramas och reda ut situationen. Enda som fungerar för att hon ska kunna varva ner och gå att kommunicera med, annars blir det bara en tävling om vem som kan gorma högst, hon eller vi och det är knappast konstruktivt för någon.

Samtidigt får ju föräldern också ta konsekvensen av SINA beslut. Det kanske inte är så smart att dra med en trött ovillig unge in i affären för att handla helt enkelt? Tar jag med mina barn till affären fast jag vet att de egentligen inte vill och är trötta och tjuriga, ja då får jag leva med att muta dem lite för att de ska sammarbeta tills vi kommit ut. Enkelt! Inte sjutton gör jag själv saker jag avskyr om jag inte får något ut av det själv, det gör ingen!

Ett straff är ett straff, det ger ingen naturlig konsekvens för barnet, ofta känns de bara orättvisa och för små barn är de helt meningslösa för de kan inte se logiken. Därför skippar vi straff helt.

Linda 12:Hon åkte fast, det är konsekvensen. Sen tycker ju inget bar om att göra fel så bara samtalet som följer är konsekvens nog (dvs det där föräldrarna om de är vettiga försöker utröna varför hon skolkat)

Pelle 11: Även han åkte fast, det är det som är konsekvensen. Ev. ytterligare naturlig konsevens är att han 1. får betala för sig och 2. be om ursäkt till personalen i butiken.

Jenny 13: Ett långt samtal om VARFÖR. Mår hon dåligt? Grupptryck osv? Ev. kan en naturlig del vara att inte få umgås på fritiden med vissa vänner som varit med i mobbingen.

Nepp verkligen inte. Vi har försökt med vår etta och hon blir bara ännu mer arg så det är en riktig nit med henne. Med lillasyster kan det dock fungera, hon börjar skratta :P

Det "straff" mitt barn kan få av "trots" är att det tar längre tid att göra vissa saker om hon inte kan tala om vad som är fel. Min lilla tjej är knappt 2 men väldigt verbal och gör sig lätt förstådd med vad hon vill. Ibland blir hon arg när det är nått hon inte får men det måste hon ju få vara!
Stora tjejen däremot kan "fastna" i affekt och bara vråla rakt ut, ev. slåss om man kommer för nära. Där kan ett "straff" (eftersom somliga vill kalla allt för det) bli att vi inte kan komma iväg till farmor innan hon lugnat sig och kan tala om vad som blev fel. Eller att vi inte kan starta filmen och börja kvällsmyset, eller får lov att gå hem från affären... Sådana saker. Arg får hon vara bäst hon vill, men kan hon inte tala om VARFÖR utan bara vrålar rakt ut så kan hon heller inte stanna i vissa situationer av hänsyn till andra. Vill man vara arg och vråla får man göra det på sitt rum liksom tills man skrikit ut all ilska och frustration och kan prata igen. Ungefär så resoners det här hemma :)

Det beror ju på från situation till situation. Eftersom stora tjejen liksom bara lägger sig ner och vrålar, blir skogstokig om vi försöker röra henne, skogstokig om vi försöker låta henne vara, ännu mer arg om vi inte försöker utröna vad som orsakat det hela, dessutom en tendens att blir arg för mer och mer och mer om vi inte snabbt får ur henne vad som blev fel första gången... ja då finns liksom inte mycket kvar än att försöka få henne att berätta varför hon blev arg. Har vi väl satt ord på varför hon blev arg brukar det hela snabbt vara över. (Med att hon ska tala om varför menar jag inte att hon med enga ord behöver säga det, i de flesta fall är det mer bara att hon nickar när vi träffar rätt. Tex "Blev du arg för att skon hamnade snett på foten?" Nick som bekräftelse)

Tycker det låter jättebra!

På syskonets aktivitet hade ni väll kunnat gå ut? Barnet hade inte vunnit nått genom att få åka hem men hade heller inte tillåtits störa de andra. Liknande på kalas. Vid shopping om det blir dåligt tajmat men bara måste bli av ser jag faktiskt inga fel i att muta barnet med något hen tycker om.

För ett barn med Asperger hade just det där att få komma ifrån till en lugn vrå där hen inte kunde störa andra eller bli störd själv antagligen varit rätt bra.

Skolorna får svårt för att det är ett grundläggande systemfel i hela skolans uppbyggnad just nu.

Barnen i sig är inte överdrivet mycket värre än barn förr, men varje generation barn upplevs alltid vara "värst". Så har det sett ut i hundratals år.

Vidare är det väl som Regnig måndag skrev, en stor del av de som har de "störiga" barnen skriver helt enkelt inte i denna tråd ;)
Förövrigt, om du är i en affär med mycket folk och barn där 15 av barnen beter sig väl och 2 är stökiga till förbannelse, vilka barn kommer du att märka?

Nu vet jag att detta inte var riktat till mig men svarar ändå:

Det där om godis vet jag inte vad det rörde sig om, vi har inte godis som belöning här hemma hos oss utan det är nått de får lite nu och då, däremot kan visst beteende få konsekvenser som inverkar på möjligheten att få godis. Tex: Blir det skrik och tjaffs i affären för att barnet inte får köpa mer godis än vi kommit överrens om går vi från butiken utan att köpa något alls. Vägrar barnet äta mat och bara tjatar om godis blir det inget godis heller, är man för mätt för att äta är man för mätt för godis. Det är konsekvenser av handlandet. Ett straff med godis som exempel för mig är att tex säga att barnet inte får godis för att barnet inte hjälper till att ta av sig kläderna när man kommer hem från utelek.

Vad gäller kastad mat. Det händer ibland att våra barn kastar mat de inte tycker om, konsekvensen av det är att vi tar bort maten. De får heller ingen annan mat att äta. Vidare straff behövs givetvis inte.

Definitionen av straff vs konsekvens är faktiskt rätt fastslaget, en konsekvens är en naturlig påföljd, possitiv eller negativ. Ett straff är skapat. Behöver du fundera över konsekvensen är det inte en konsekvens utan just ett straff. Vi funderar aldrig på "konsekvenser" till barnen, de kommer naturligt av deras handlande.

Tex det där om att slåss: Slåss barnet med andra barn på lekplatsen går vi inte därifrån, slåss barnet med en leksak eller dyl tar vi leksaken, slåss barnet med knytnävar eller sparkas flyttar vi undan barnet till en annan del av lekplatsen. Hem går vi om barnet hamnar i affekt och bara vrålar och det helt enkelt inte går att vara kvar av hänsyn till övriga besökare på lekplatsen.
Detta sätt är inte ett dugg svårt att aplicera på andra situationer. Slåss barnet i butiken? Flytta på barnet. Blir barnet arg och ställer till ett jävla liv? Gå ifrån butiken. 
Slåss barnet hemma hos en vän/släkting, ta barnet och gå undan. Blir det ett jävla liv, gå hem. osv. Hur konsekvent som helst!
Ibland kan det ytligt verka som att barnet vinner, tex barnet som inte vill handla om det slutar med att man går hem istället. Jag ser det dock inte så, barnet vinner egentligen ingen ting på det, viss barnet slipper besöket i butiken men på ett sätt som är allt annat än en vinst för barnet. Att bli arg, upprörd, ledsen och dessutom skämmas (jodå, de allra flesta barn skäms rätt rejält om föräldrarna drar hem dem gallskrikande ur en butik medan folk står och glor) är långt ifrån en seger.