Barnuppfostran!!

Jag fick straff när jag var liten. Ingen time-out eller indraget lördagsgodis, istället skrek man mycket åt mig och hånade mig, ibland luggades mamma och pappa kunde rulla ihop en tidning och daska mig på rumpan.
Klart man slutade bete sig illa då. Utom lillasyster som hade en diagnos. Hon kunde man daska hur mycket som helst utan att det blev ordning på henne. Och ibland kunde mamma hitta på att något man gjorde var dumt, något man inte fått straff för tidigare, så hon skulle slippa göra något med oss, ex. ta oss till badhuset.

Alla vi barn växte upp med svår ångestproblematik och det var mycket våld mellan oss. Än idag har vi en allmänt respektlös ton mot varandra i familjen, ångest och gråt bemöts med skratt och förminskande.

Jag vill göra annorlunda med mina barn. Jag vill sätta mig ner och ge dem den förklaring jag aldrig fick och jag vill vara konsekvent.