Min vän försöker skrämma upp mig! :(

Jag minns att det gjorde ont, men mitt i förvandlades smärtan till kämparglöd liksom, och så fort (bokstavligen) barnet kommer upp på magen så skiter man i all smärta som va! Allt blir helt fantastiskt och undebart, skit i vad de säger, folk sa sånt till mig med och jag var pissrädd ärligt talat. Men som sagt så va det det underbaraste i mitt liv och jag sa direkt efter att det här vill jag göra om!
Glömde allt ont! Och nu är jag gravid igen, med 8 veckor kvar till bf ca, och jag längtar efter att få kämpa för nåt så fantastiskt fint igen!
Nu är jag räddare för att det ska bli kejsarsnitt istället, men en helt annan rädsla.
Den förra rädslan inför smärtan var hemsk då jag kände mig väldigt trängd av det, "man kommer liksom inte undan" så kändes det. Men oroa dej inte:) blir ditt livs bästa timmar så fort du ser barnet:) lycka till!