2 åring med trolig mild autism...

Bra beskrivet av Anonym!

TS, talar han något? Är han sen i den allmänna utvecklingen?

Man kan aldrig veta vid en sådan låg ålder hur utvecklingen kommer att gå. Man diagnoserar inte med någon "mild" form av autism såsom tex "högfungerande autism". Antingen räcker symptomen för diagnosen Autism, eller så är de inte tillräckliga inom alla områden och diagnosen blir Atypisk autism/autismliknande tillstånd. Eller så avvaktar man och utreder igen om barnet har lindriga symptom. Först någon gång efter 4 års åldern kan man sätta Högfungerande autism (som tidigare hette Aspergers).

Är det lindrigt så brukar inte symptomen vara så tydliga vid en sådan låg ålder. Är det Aspergers så måste intelligensen vara normal-hög (och detta kan man inte testa förrän vid tidigast 4 år) och det får inte finnas en språkförsening av betydelse.     

Vår läkare som är professor och forskare ville inte säga något om hur framtiden kommer att bli för vårt barn. Helt enkelt eftersom han inte kan säga det. Det är så svårt, ett barn kan vara helt icke-verbalt och sedan plötsligt börja tala vid 4-5 års åldern. Eller så kan barnet ha fungerat jättebra och så kommer in i tonåren och hormonförändringarna gör att autismen blir svårare (detta gäller pojkar). Man kan helt enkelt inte veta. De flesta sjukdomar och funktionsnedsättningar har en ungefärlig prognos, autism har inte det. Precis vad som helst kan hända.

Förresten, när dagis flaggar för att ett barn inte leker med andra barn i sådan tidig ålder så behöver det inte vara något. Barn behöver inte kunna leka med andra barn förrän vid 2,5-3års åldern, de leker bredvid.

När du säger att du inte är orolig för att få en diagnos, det är bra att tänka som du Hjälpen får ni ju då och det är jättebra att veta om det skulle behövas. Men det där med att tänka att ens barn inte kommer att göra det ena med det andra, där får man tänka om själv. Om man vänder på det så är dessa tankar ens egna projiceringar på barnet. Barnet kanske inte vill göra allt detta som vi önskar för dem. Huvudsaken är att barnet är lyckligt. Det är lite tungt men bra om man kan acceptera detta och att man arbetar i främsta hand för att barnet ska bli lyckligt och fungera enligt sin egen maxpotential. Träning är det allra viktigaste. Man ska gärna börja nu innan diagnosen. Ingen tid att förlora. Var det ingenting inom autismspektrat så har det i alla fall inte skadat utan hjälper barnet att komma ikapp hursomhelst.