2 åring med trolig mild autism...
Jag är autistisk, men fick min diagnos först i vuxen ålder.
Jag skulle beskriva mitt handikapp som att jag har nedsatt förmåga att automatisera förståelsen av icke-verbala uttryck så som gester, grimaser och tonfall. En stor del av mellanmänsklig kommunikation består av dessa icke-verbala uttryck och der är svårt och frustrerande när man inte hänger med. Jag har lärt mig att förstå detta ganska bra ändå, det kan din son också göra, men det kräver mycket mycket mer energi för mig att hänga med i sociala sammanhang än vad det gör för icke-autister som förstår all denna icke-verbala kommunikation i princip utan ansträngning.
En annan skillnad är förmågan att förstå en situation. Icke-autister har automatiserade processer som gör att ni med några få detaljer och ledtrådar skapar er en helhetsbild av en situation - den är inte alltid helt korrekt men oftast tillräckligt bra. Personer med autism bygger istället mödosamt och icke-automatiserat upp sin helhetsbild detalj för detalj - det tar också mycket energi. Därför är det oftast skönt för oss att ha tydliga vardagsrutiner, det är ett sätt för oss att vila och spara energi.
Autism hos ett i övrig högfungerande barn behöver inte vara ett oöverstigligt hinder. Jag har en bra högskoleutbildning och kvalificerat arbete, även om jag arbetar deltid eftersom energin inte riktigt räcker till så som den gör för andra. Jag är lyckligt gift med en "vanlig" man och lever ett mycket gott liv. Hur handikappande funktionsnedsättningen blir beror både på vilka andra talanger och förmågor ditt barn har samt hur mycket han fått träna på det som icke-autistiska barn lär sig mer eller mindre automatiskt.
Du behöver beväpna dig med kunskap. Läs allt du kommer över. Träna och lär ditt barn vad de icke-verbala uttrycken betyder. Prata, prata och prata med honom, läs för honom och gör det du kan för att han ska få ett så bra verbalt språk som möjligt - då kan han sen mycket lättare lära sig vad de icke-verbala betyder. Ni kan också mötas i det verbala språket och förstå varandra där.
Jag har, tyvärr först i vuxen ålder, förstått hur mycket kosten spelar roll i mitt mående. När jag uteslöt mjölkprodukter (även lakosfria) och gluten samt de flesta konstgjorda E-nummer blev jag mycket bättre. Innan gick jag som i en hjärndimma där det var trögt att tänka. Oavsett vad de svensk experterna säger så prova och se om en kostomläggning gynnar ditt barn. Sök efter DAN-docotors och andra nätforum. Jag behöver också extra näringstillskott för att fungera optimalt.
Sen önskar jag att alla föräldrar som har autistiska barn skulle veta och förstå att det inte bara är autister som har en nedsatt förmåga att förstå andra, icke-autister har minst lika svårt att förstå personer med autism. Jag önskar också att mina föräldrar hade varit övertydliga mot mig och talat om varför de sa nej och beskrivit även i ord det de signalerade icke-verbalt.
Så:
-läs på så du förstår ditt barn bättre
-gör allt du kan för att ge honom ett riktigt bra verbalt språk
-utbilda dig så att du bl. a.kan lära ditt barn att förstå icke-verbala uttryck
-förklara allting utförligt verbalt för ditt barn
-prova om en kostomläggning påverkar honom positivt, t.ex. mer ögonkontakt och färre utbrott
-inför tydliga rutiner för honom som han kan vila i
-och glöm inte att ni har svårt att förstå varandra, det är inte bara han som har den svårigheten