Min 16-åring har förlovat sig! Hur kan jag ställa mig till det och vad ska jag säga till henne?

Förlovade mig när jag var 17 år och då hade vi varit tillsammans i 3 månader ;)
Hans mamma blev väl gladare än mina föräldrar men de grattade och gav oss en liten slant för att gå ut och äta.
Idag är jag gift med den mannen som också var 17 vid förlovningen. Vi är bägge 30 år idag, var väl ingen som trodde det skulle hålla:)

Ja tycker inte att du ska göra en stor deal utav det. När jag var 15 förlovade jag mig med min kille, endast ett halvår efter att vi blivit tillsammans. Just då var det bara en förlovning, hade absolut inga planer på att gifta oss. Mamma flippade ut och tyckte att sånt gör man bara när man är typ 35 år gammal. Idag är jag 25 och vi är fortfarande tillsammans och gifte oss förra året.
En tonårsförlovning gör ganska många och när jag var tonåring hade nästan alla som var i ett förhållande förlovade. Vad jag kan känna idag är att det var tråkigt art vi gjorde det då för min "riktiga" förlovning blev ju inte av eftersom vi redan var förlovad.

Jag förlovade mej 1979 med en kille som jag varit ihop med en kort tid.
Vi köpte ringar i silver och satte ut annons i tidningen. UTAN att berätta för mamma och pappa. Mamma blev inte glad. Allra mest, tror jag , över att vi hade satt annons i tidningen och hon sen fick höra " på byn " att hennes dotter förlovat sej och blev gratulerad utan att veta något. I andra hand för att jag bara var 15 år.
Jag tror ändå att jag var rätt medveten om att det inte var säkert att det skulle hålla, därför blev det silverringar och inte det dyrare alternativet.
Nåväl det höll i 1 och ½ år
Nästa gång jag förlovade mej var samma år som den första förlovningen tog slut. Med den mannen gifte jag mej och fick tre barn.

Hur skulle jag själv ha reagerat om mina barn kom hem och hade förlovat sej tidigt?
Jag skulle varit lugn, gratulerat firat lite kanske.
Helt  oavsett vad jag egentligen tänkte och tyckte, just för att jag vet hur jag själv reagerade på att vuxna jämt var negativa mot allt jag gjorde som ung.
Dessutom så är inte en förlovning hela världen, inte ett giftermål heller.  Barn däremot är en annan sak

du får gratulera dem förstås! De har gjort det av kärlek, sen om det håller eller inte är en helt annan fråga.
Jag förlovade mig när jag gick på gymnasiet, var ihop med killen i 7 år, sen delad vi på oss. Men just då, tyckte vi det var en jättebra ide att förlova sig och mina föräldrar gratulerade och gav oss present, även om de säkert tyckte vi borde ha väntat, men de sa inte ett pip om det och det är jag tacksam för.

Ta det för vad det är

Hej, tack för alla svar!

Hon ringde mig kort efter jag skrev mitt sista svar och frågade om jag ville hämta henne nu (eller då) istället för killen redan hade fått skjuts dit han ville. Hämtade henne och allt var som vanligt i bilen. Hon sa att hon var hungrig och jag frågade om vi skulle äta något eller om vi skulle åka hem och laga middag. Mackedonken beställde hon så vi körde dit och sen åt vi i bilen på parkeringen.

Hon hade ringen på sig men jag sa ingenting men när vi åt så berättade hon det själv

Först fick jag heligt lova att inte bli sur och sen visade hon ringen och berättade att dem förlovade sig igår. Att dem inte ska gifta sig men att dem vill ha förlovningen som ett sätt att visa att dem älskar varandra och vill vara med varandra. Killen har tydligen sparat tiill dessa själv och dem hade kostat 6000 kr för båda två. Hon hade själv fått välja vilken hon ville ha och dem hade graverat in namnen på baksidan.

Jag sa att jag tyckte att det var kul för deras skull men att hon får berätta för Pappa själv och att i morgon så kan vi gå ut och äta kinatmat (både dotterns och hennes killes favoritmat) för att fira det om dem ville det och det ville hon såklart. Hon sa att det var skönt att jag inte blev arg.

Hon berättade det direkt för min man när hon kom hem, hans reaktion var något annan men han blev inte arg. Det känns ändå okej. Nu när jag satte mig vid datorn igen såg jag att hon ändrat sin relationsstatus till "Förlovad" på Facebook. Lilla gumman.. är hon lycklig, är jag lycklig          

Underbar mamma verkar du vara, härligt att ni har en sån bra relation Jag förlovade mig när jag var 15, märkte rätt tydligt att min mamma tyckte det hela var fjantigt och i den åldern vill man känna sig vuxen och tas på allvar. Tyckte du skötte det väldigt fint! 

Jag tycker du ska gratulera dem. Om du kämpar emot så kommer din dotter att göra allt för att bevisa att du har fel och kanske stanna i relationen även om den blir dålig.

MIn syster förlovade sig med en rutten kille när hon var 16. Jag gillade det inte men märkte att om jag sa något negativt så började hon försvara honom väldigt mycket. Så jag ändrade taktik och var väldigt positiv. Efter några månader så låg han med hennes bästa kompis och hon gjorde slut. Idag så vill hon inte ens kalla det förlovning.