Hur ska vi göra med språken? [Alla kan svara]

Har två adopterade barn som kom till oss från Slovakien när de var ca 3,5 år.

Då talade sonen lite slovakiska men i tvåordsmeningar, medan hans tvillingsyster bara sa enstaka ord på det dåvarande modersmålet.

I vår familj har vi två språk och två kulturer och vår ursprungliga tanke var att låta våra barn först och främst lära sig våra språk och i ett senare skede, om de vill, lära sig slovakiska. Det kändes för mycket med tre språk. Men när vi träffade dem och vi insåg att deras språkutveckling låg långt efter jämnåriga slovakiska barn, beslutade vi oss för att skippa vårt andraspråk också och bara koncentrera oss på svenskan som vi båda talar.

Vilket sedan visat sig vara ett klokt eftersom vår dotter nu har fått diagnosen Generell Språkstörning och har mer än nog att förstå och göra sig förstådd på svenska.

Den första tiden kommunicerade vi på svenska och bilder/streckgubbar/tecken. Vi använder idag, efter 3,5 år hemma, bilder och tecken som stöd och använder bara korta, enkla meningar.

Givetvis är hennes språkproblem en avgörande orsak till att vi bara koncentrerar oss på ett språk men vi skulle nog i vilket fall ha struntat i slovakiskan eftersom det skulle ha varit svårt för dem att utveckla den baserat på de svaga grunder de hade.

Jag hoppas att de kommer att kunna/vilja återuppta sitt ursprungliga språk en dag, för språket är ju en del av ens identitet, men det viktigaste just nu är att vår dotter får ETT språk.

Lycka till!

Nej, det är inte lätt och jag tror det beror mycket på barnet.

I vanliga fall är det väl inga större problem för ett barn med flera språk, men när man får ett barn som redan är några år och dessutom kanske inte har fått sitt ursprungliga språk på plats än av en eller annan anledning, är det givetvis så svårt att jämföra med ett biologiskt barn som sakta får vänja sig vid de olika språken. Och ni har ju inte bara tre språk som skulle ha varit fallet för oss...

Vi pratade med en logoped som vi fick kontakt med genom en hämta-barn-kurs som vi gick på innan vi hämtade barnen. Kanske har er organisation någon liknande kontakt att förmedla?

Våra barn kan för närvarande inte prata med eller förstå en del av släkten och flera av våra bästa vänner, men det fungerar faktiskt bra ändå. Nu är de ju snart 7 år och ännu har de inte sett något större hinder vad gäller språket. Kanske kommer de att uppleva det som ett större problem senare. De som lider mest är väl släkten och vännerna som bara får lära känna barnen genom oss och vår översättning.