Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?
FrökenFrågvis: Det finns väl toalett och dottern sover väl ibland? Inte så romantiskt kanske, men en lösning...
Ni som tycker att det är så jobbigt det här med syskonverkstaden att det tar kraften och musten från allt annat, att gå till någon och prata om det kan vara en mycket bra idè! Om det är så illa dom ni skriver så lyckas ni ju inte till fullo glädjas över de barn som ni redan har. Och tänk om det allra värsta hände, det som ni fasar allra mest för, att det hände barnen något... Så om inte annat så kan det vara bra för era barns skull att söka samtalsstöd!
Själv så tycker jag ickså att det är jobbigt, och det tar upp mycket energi och tid, men det överskuggar inte allt annat. Jag har snarare förlikat mig med att det kanske inte blir något syskon till dottern (en -10 precis som för flera av er andra här.) Nu med våra IVF-försök gör vi våra sista försök. Fast samtidigt, om min jobbsituation var annorlunda, om jag inte vore arbetslös skulle kanske syskonlösheten vara jobbigare. Men nu är arbetslösheten den som är jobbigast för mig. Och innan dess under lång tid oron för att bli av med jobbet. Sedan så har jag ju själv sett syskonskapets både för- och nackdelar, även om det mestadels är nackdelar. Mycket av det som är fördelar kan barnen, som jag ser det som, få från kompisar, kusiner och liknande beroende på hur föräldrarnas vänskapskrets ser ut