Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Jag menade inte direkt att man skulle slappna av utan att man skulle försöka med andra teorier, tex just att ta tex tre dagar emellan istället för varannan. Vår utredande läkare sa att det kunde tom vara bättre, alternativt att man endast sexar en gång och det precis när man fått positivt ägglossningstest. Då behöver man inte hålla på och ligga en massa för liggandets skull utan man säkerställde ändå, utan så mycket måste, att det skulle finnas spermier där när ägget var moget för att bli befruktad. Nu hjälpte det ju inte oss men det lät vettigt i mina öron.

Det där med benen i luften sa han också var en myt, det skulle varken göra till eller från. Jag tog upp det nämligen då jag alltid blir grymt kissenödig efter sex och han sa att det är bra att just kissa efteråt. Inte för fertilitetens skull utan snarare minska risken för urinvägsinfektion. Även det tyckte jag lät vettigt. Men, vad vet jag, jag är inte så insatt i det hela medicinskt.

Och att längta och försöka, jag vet som bekant om hur det är. Det här plusset tog 26, eller är det 27, försök.

Jag får även intryck av att några av er har tagit illa upp av det jag skrev, det är inte meningen att det skulle bli så! Jag ville bara ge förslag på hur man kan försöka komma ifrån det som ni skriver, varannandagsligget, särskilt som man tydligen inte rent medicinskt behöver för att få det där plusset. Sedan är det upp till var och en att antingen förkasta det jag skrev eller så fundera på om det kan vara något som är värt att testa eller inte. Så med det vill jag ha sagt att jag ville inte förarga någon bara berätta vad min läkare har sagt mig och att var och en gör vad de själva tror på

Hej tjejer! Tråkigt att se att mensen fortsätter att komma för så många av er! Men kul att se att flera funderar på att prova på IVF! Man brukar säga att det är ca 30% som lyckas på sitt första IVF-försök och på tre försök har ca 70% lyckats (och då räknar man med fullgången graviditet). Vi lyckades på vårt andra försök. Har ni funderingar på IVF så svarar jag gärna på det jag kan utifrån mina erfarenheter och det jag lärt mig under resans gång av läkare och av att ha läst på!

Något som kan vara intressant att veta är att när vi gjorde vår utredning så var mannens spermiekvalitet dålig och det var få simmare. Efter att ha läst på www.fertilitetsguiden.com (den utredande läkaren tipsade om den sidan) så började mannen äta multivitaminer speciellt för män, extra zink, folsyra och även L-arginine. När försök 1 gjordes var kvaliteten betydligt bättre och hälften av äggen körde man ICSI på, andra hälften "vanligt". Både gav lika bra resultat i antal befruktade ägg. Men som ni vet, det blev inget till frysen och ingen graviditet. Inför försök 2 var det därför tänkt att man skulle köra vanlig IVF. Den gången hade han inte tagit ett endaste kosttillskott. Den gången var kvaliteten betydligt sämre och de fick ta till ICSI på samtliga ägg. Det försöket slutade ändå med tre befruktade ägg till frysen och så en graviditet.

Vad det gäller att välja klinik så är mitt råd att kolla runt lite på nätet. Priset skiftar en hel del mellan klinikerna! Vissa har samarbete med humanfinans, men inte alla. Kolla även med era arbetsgivare om de ger en möjligheten att betala försöken med bruttolöneavdrag. Alla arbetsgivare erbjuder inte det, men gör bådes arbetsgivare det så kan det bli upp till 50% billigare! På "vår" klinik skulle alltså det paket med tre försök, som vi köpte, teoretiskt kunnat kosta bara 28500kr. Nu var jag ju arbetslös och mannens jobb erbjöd inte den möjligheten, så vi fick betala hela summan.

Just det ja! Någon skrev om att hennes man inte ville betala för en utredning. Jag vet inte om det är så i alla landsting, men i alla falli Västra Götaland så kan man få göra själva utredningen på landstingets bekostnad! Då betalar man bara vanlig sjukvårdstaxa. Det gjorde vi

Såg att ni skrev lite om ålderskillnaden mellan eventuella barn. I vårt fall blir det 4 år och 3 månaders skillnad. Jag kan av egen erfarenhet säga att när jag var liten så hade jag mer glädje av min syster som är 5 år äldre mig än den syster som är 3 år äldre. Det handlar väldigt mycket om hur man är som personligheter tror jag.

Och vad det gäller åldern på mig och min man, jag är 37 och han är 39

Det var ett tag sedan, jag går in i vecka 17 imorgon. Sist jag skrev var väl strax efter att jag hade plussat. Nej, vi ångrar inte att vi inte startade tidigare. Utredningen gjorde vi delvis för att jag inte fick den hjälpen jag ville/behövde med min ämnesomsättning. Jag behövde få ner mitt TSH då jag kände av mina symptom som jag får när den inte är ok (ledvärk bl.a.) och läkaren på VC gick enbart efter referensvärdena för vad som är ok för ickegravida och inget på att jag hade mina symptom eller på att vi försökte bli gravida. Så när vi fick våra resultat från utredningen för exakt ett år sedan så stod vi i valet och kvalet om vi skulle "lägga ner" eller testa IVF. Ett försök då kostade 27000kr (tror jag det var) ett 3-pack kostade 57000kr. Då jag var arbetslös skulle vi velat vänta, och vi ville köpa 3 pack för att slippa känna pressen. Men då mitt AMH låg under klinikens interna krav på vad de fick ligga på för att man skulle få köpa 3-pack, och kliniken gick med på att göra ett undantag för oss, förutsatt att vi gjorde första försöket med en gång, så fanns det inte så mycket att välja på. Men min ämnesomsättning krånglade så vi kunde inte göra första försöket förrän lite senare på våren. Man har 18 månader på sig på "vår" klinik att slutföra sina tre försök, räknat från första försöket så vi tänkte avvakta med försök nr 2 då jag gick jobb och ville inte vara jätte nyanställd osv. Men så i höstas kände jag att jag bara ville gå vidare med våra liv, antingen med ytterligare ett barn, eller så med det barn vi redan har, och så körde vi på försök nr 2, vilket var i oktober. Första försöket var enligt det sk "långa protokollet". Då försätts man i ett kemiskt klimakterie, vilket oftast görs mha nässpray. I regel brukar det ta 2-3 veckor innan man är nedreglerad men för vissa tar det längre tid. Det kollas med blodprov. När man är nedreglerad börjar man med att ta sprutor som främjar äggtillväxten, samtidig som man fortsätter med sprayen, fast i halverad dos. Äggtillväxten kollas med VUL och när äggblåsorna är lagom stora så får man ta en ägglossningsspruta. 36 timmar efter den sker äggplocket. Eventuellt/eventuella befruktade ägg (oftast 1, i undantagsfall 2) förs tillbaka 2-5 dagar senare. Hela den här processen brukar ta 5-6 veckor, ibland mer. Andra försöket fick jag testa korta protokollet. Då hoppar man över nedregleringen och på cykeldag 2-3 börjar man med sprutorna. Jag fick ta en som främjade äggtillväxten och en som såg till att äggen inte lossade spontant. Jag har för mig att äggplocket i mitt fall blev redan på cykeldag 10 eller 11, jag minns inte riktigt. 3 dagar efter plocket fick jag tillbaka något som kliniken ansåg vara "ett toppembryo". Mina övriga fyra befruktade ägg odlades vidare tre dagar till, en överlevde inte men det gjorde de andra tre, så de frystes in. Hur det är med de frysta, om de ingår i paketet eller ej skiljer nog från klinik till klinik. På min klinik har jag för mig att det antingen var så att ett frysförsök ingick, eller så var det så att man fick betala någon tusenlapp för återinförandet av embryot. Vi kollade aldrig upp det helt, så jag har inte koll.

Missade frågan om hur tätt man kan göra IVF-försöken. De flesta kliniker vill att man ska ha minst en "riktig" mens emellan två försök, vilket i praktiken betyder två blödningar.

Den som är nyfiken på hur jag upplevt det och hur det var (och är nu) kan läsa i min blogg drommaravsilver.wordpress.com Fast där är det även en massa om allt möjligt annat också

Inte skrämmande alls! Visst, det är inte helt smärtfritt, eller bättre sagt, det är sällan det är det även om det kan förekomma, men för mig var det en befrielse. Jag visste att blev det inget under dessa försök så skulle jag kunna gå vidare med mitt liv. Och att ha den där gränsen var väldigt befriande. Sedan så är ju sannolikheten för ett plus större vid en IVF än med egna försök. För mig var andra försöket, med mindre mängd tillsatta hormoner betydligt bättre än första försöket.

Så känner ni er mogna för det så tycker jag absolut att ni ska köra på!

Ja, det brukar vara lättare med korta metoden, vilket kanske inte är så konstigt. Alla har vi ju hört hur det är att hamna i klimakteriet och för att hamna i en konstgjord på kort tid kräver ju rätt starka hormoner

Det är en bedömning som behandlande läkare beslutar om. Den vanligaste orsaken till långa vid första försöket protokollet tror jag är just om man har dåliga äggreserver men det kan även vara andra saker som påverkar det beslutet. Det finns ingen exakt regel/riktlinjer på när man kör vilket protokoll utan det är som sagt en bedömningsfråga som läkaren avgör med hjälp av flera olika kriterier, precis som vilka doser och vilka mediciner som läkaren skriver ut. Jag hade ett AMH på 0,6 så därför tror jag att läkaren bestämde att vi skulle börja med långa. Vid det försöket fick jag ut 14 ägg, tror jag det var, varav fem befruktades, en återinfördes och resterande klarade inte av den fortsatta odlingen. Då jag fick så mycket biverkningar, bl.a. kolik och då det ändå blev så många ägg så bestämde läkaren att vi skulle testa korta protokollet. Med den fick jag ut 11 ägg, fem befruktades, en återinfördes, resterande odlades vidare, en dog på vägen och de tre återstående frystes ner. Hade inte det här försöker lyckats skulle tredje och sista omgången troligtvis blivit det långa protokollet igen. Både gångerna hade jag en väldigt hög dos av den äggstimulerande medicinen.

Någonstans har jag läst att man i regel får ut fler ägg med långa protokollet, men att man i första hand i regel vill testa med korta just för att den inte är lika påfrestande för kvinnan