Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

Hej alla! Jag finns här i bakgrunden och följer er men är inte själv så aktiv just nu. För oss är allt en lång väntan bara... Hinner inte få pergo utskrivet då vi måste vänta på att sambon ska få lämna spermaprov. Sedan invänta svar där för att sedan (om hans prov se bra ut) få Pergo och invänta mens. Känns som man kommer hinna bli gråhårig innan vi tar ett steg framåt i det här...

Men det är intressant att följa ivf:are :)
Är helt inställd på det nu!

Jag jobbar heltid inom bevakningsbranschen (utan att avslöja för mkt om mig själv ;P)

Jag tycker än så länge att jag "fungerar" rätt bra i vardagen. Har märkt att mitt minne e galet dåligt dock vilket är en indikation på att jag förmodligen är ganska stressad.
Mitt minne och min förmåga att komma ihåg saker är annars något i hästväg (om man får skryta lite xO). Men nu är det som bortblåst. Otroligt frustrerande för ett" kontrollfreak" som mig...

Idag är ingen bra dag och tårarna tycks aldrig ta slut...

Mens har kommit (precis som vanligt!!) och jag känner mig usel och okvinnlig.
Sedan var det hunden då. Ännu fler prover och utredningar har gjorts idag och jag har nu spenderat ca 17000:- och vi vet fortf. inte varför han är dålig. Nu vill dom troligen öppna upp honom för att se vad dom kan hitta och det är problemet uppstår. Det ser ut att bli dyrare än vad försäkringen täcker och det hela har helt plötsligt blivit en ekonomisk fråga. Jag känner mig helt maktlös, rådvill och super ledsen.

VA FAN SKALL JAG GÖRA?!?!?!

Jag vet varken ut eller in.
Detta är ju pengar vi hade tänkt använda till ivf och det känns så fel att tvingas välja...

Idag vill jag bara gå under jorden och aldrig mer komma upp...

Liten till: då kan vi grina ihop ;) hundens situation är oförändrad och man vet fortfarande inte vad som är fel eller vad som skall göras. Så nu väntar jag på en telefontid med vetten på MÅNDAG!!! En hel jävla vecka kvar... Orka!

Har pratat lite med gubben min om ivf idag. Jag är verkligen sååå inne på det nu även om jag/vi skall ge pergotime en chans först (förhoppningsvis får vi svar på sambons spermaprov i slutet på denna veckan).
Men det jobbiga är att nu, när jag väl är så inställd och positiv till ivf, så har han blivit pessimistisk och nere. Han verkar inte vilja inse att ivf är, troligen den enda, chansen vi har för att få en liten goding till. Vet inte hur jag skall lyfta honom och få honom glad igen. Känns ju inte så kul att dra igång en "ivf-karusell" när han känner som han gör just nu...
Någon som har något tips?

Kram till er alla! Håller en extra tumme för er som har äggplock och insättning inom räckhåll (och JA jag är lite avis på er! Jag erkänner det...)

Liten till: vi som har barn sedan innan måste ju ändå betala för det och då kan man lika gärna söka privat (istället för att vänta i landstingens långa köer) och då kan man ju göra det när man vill. Sedan är det ju inget man VILL göra och jag tycker gott att man kan "kosta på sig" minst ett år. Det vore ju festligt om man slapp ivf!

Men för våran del så har vi prövat i 1,5 år, med ett utomkveds inkl. operation där man plockade bort ena äggledaren.
Efter utomkvedet för ett år sedan så har vi inte varit i närheten av ett plus. Så jag tror inte vi har några goda chanser att lyckas på egen hand tyvärr

Liten till: aj aj aj... Var inte meningen att göra allt värre än det redan är. Men är du helt 100 på att han inte skulle gå med på det? Hur många barn har ni sedan tidigare?

M och M: jag känner det i hela kroppen... Nu är det din tur!! :)

M och M: så lustigt att du skriver det där med finnarna! Jag satt ikväll och tänkte på samma sak! På hakan och käklinjen... Why??

MoM11: instämmer (tyvärr) med maramina. Man får inte hjälp med det ens i Göteborg... Förutsatt att man har gemensamma barn då dvs.

M och M: håller tummarna för dig imon. Var tapper! Det är det värt :)

Fru Karlsson: jag har inte börjat med Pergo ännu men läkaren sa att det var upp till mig att göra ul om jag själv ville.
Jag vet inte ännu hur jag skall göra, men det lutar åt att jag inte kommer göra ul. Dels för att jag har regelbunden ägglossning ändå (även utan Pergo) men framförallt för att jag hellre tar risken/chansen att få tvillingar än inget alls...

Men om ni absolut inte vill riskera tvillingar så borde du kanske göra ett ul trots allt?