Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

MissyT: jag försöker hålla mig till bim iaf!

M och M: jag försöker leva väldigt sunt utan att "sluta leva". Tränar 4-5 dagar i veckan, äter bra mat, dricker inte, röker eller snusar inte osv. Men man verkar inte ha så mkt nytta utav det i det här avseendet. Man får göra det för sin egen skull. Det anser åtmn. jag.

Chasingdreams: förstår att det måste varit tunga nyheter! Men samtidigt ett stort steg närmre en lösning. Så man får försöka göra det bästa av situationen och se det positivt.

För övrigt hoppas jag verkligen att jag inte ska behöva vänta tills jag är 35 år (är 27 nu) innan nästa mirakel kommer! Då kommer jag ha gett upp för länge sen (om jag känner mig själv rätt)...

Lider med dig M och M!

Hej vänner!
Hur är det med er alla?

Jag har inte planerat att göra IVF just nu men om det kommer till det så skulle jag nog också dra till med en vit lögn... Eller sjukskriva mig.
Jag berättar bara för de som står närmast och som man litar på...

Åh jamka! Vill bara krama dig!
Vet inte ens vad jag ska säga... Men det är ju hundra gånger bättre att bli gravid och att det slutar såhär än att inte bli det alls. En föga tröst, men ändå

Tillbaks på ruta ett för min del. Tant röd kom och hälsade på imorse och denna gången lite som en överraskning trots allt...
Har känt mig jättekonstig och trodde faktiskt att väntan ÄNTLIGEN var över!
Men min kropp har spelat mig ett spratt och nu sitter man med gråten i halsen igen och skall försöka genomlida dagen på jobbet...

Fy Fan För Det Här

Ja denna gången trodde jag verkligen det var "the real deal"...
Ömma bröst, stickningar i livmodern, inga finnar (får jag alltid innan mens) och t.o.m känningar i blygdbenet. Hade jättejobbiga foglossningar förra graviditeten och det kändes precis likadant när det började...
Allt detta började för en vecka sedan, dvs långt innan bim.

Brukar vanligtvis inte märka att mensen e på gång (förutom acne...) så jag kände mig extra besviken nu när den kom efter alla förhoppningar.
Jag sliter snart mitt hår här... Funderar allvarligt på att ringa Calandreska imon!

Jävla skit rent ut sagt!

Jamka:
Jag är precis som du jamka!
Jag väntar till att testa till bim-1 eller bim och oavsett så kommer mensen dagen efter eller senare samma dag! Så frustrerande!
Jag har också precis haft "ett uppehåll" för att jag inte ville ha decemberbebis. Men inte heller det hjälpte... För innerst inne så ville jag 10000 ggr hellre ha en decemberbebis än ingen bebis alls.
Undermedvetandet tror jag inte går att få bort.

Ikväll kom psykbrytet som jag hållit tillbaka så länge... Så nu får man ligga här med huvudvärken från helvetet också till råga på allt, suck!

Chasingdreams:
Jag har också börjat överväga klinik. Och min sambo tror fortfarande på tomten.
Nej men skämt och sido...
Kanske en lite känslig fråga till er alla, men hur är stämningen hemma hos er?

Vi hade jordens bråk hemma igår och vi bråkar egentligen väldigt sällan.
Men det blir väl så nu när man är så förbannat frustrerad över allt det här...
Jag känner att han inte är tillräckligt delaktig/engagerad och han känner att han inte riktigt vet vad han skall säga/göra eller vad som förväntas av honom.

Man borde bannemej bli erbjuden parterapi (när man inte får några IVF försök betalda) när man ska ta sig igenom sånt här...

Jag känner mig lost!

Skönt på sätt och vis att veta att vi inte är ensamma om det här.
Jag tycker vår relation också har blivit starkare på det här året även om vi hanterar det på olika sätt. Jag blir ledsen och förmodligen lite deprimerad och han håller tyst och håller skenet och hoppet uppe.
Men det där "tvångsliggandet" runt äl-tiden är ju bara bedrövligt och nedbrytande för oss båda!
Det är nog det som gör mig mest ledsen.

Har sett att IVF-klinikerna erbjuder parterapi men än är inte vi där... Vi vill nog försöka lite till själva trots allt. Men man kan tycka att landstinget borde åtmn. frågat om vi ville ha sådan hjälp när man ändå sprungit ner deras dörrar för diverse tester, operationer och samtal...

Sedan är det precis som du säger M och M. Man, eller iaf jag, e ju lite rädd för vem man får som terapeut eller psykolog. För jag kommer nog känna mig kränkt och bagatelliserad för minsta lilla felsägning!

Gweny: jag förstår precis! Känner precis på samma sätt. Man skjuter saker på framtiden och det är så väldans dumt! För man vet ju faktiskt inte hur mkt tid man har här...
Sambon frågade senast igår om vi skulle skjuta upp en grej som vi planerat så länge nu men nu satte jag stopp! Jag vill genomföra det här och nu, så kan man åtmn. bocka av en grej på "att göra-listan".
Livet är ju trots allt här och nu och inte sedan.

Men det är så nedrans svårt att inte tänka på detta vareviga jäkla dag!