Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?
Hej! Hoppar in här om jag får;)
Gweeny och Chasing Dreams känner jag igen från andra tråden:)
Chasing Dreams,skönt ni kommit igång med ivf starten önskar er stort lycka till och håller tummarna för er.
Vi har försökt med syskon i snart två år.Det är helt sjukt när jag tänker efter!
Fyra månader tog det tills jag blev gravid med sonen och nu går det inte.
Det konstiga är att det verkar som att jag blir gravid varje månad då jag får svaga gravtest men sen kommer ändå mensen.I December fick jag tidigt missfall bara någon dag efter plusset.Ont i magen och mycket klumpar.
Vi skulle fått bebisen om allt gått vägen i början på Augusti.Jag tänker ständigt på det och det är en stor sorg allt.Den här gången var mensen över en vecka sen och sambon och jag började få lite hopp men icke.Jag har börjat ställa in mig och bearbeta sorgen att jag aldrig kommer bli gravid igen och sonen inte kommer få syskon Tar en dag i taget och har blivit deprimerad och mår inte bra.Enda glädjen i mitt liv just nu är min son.
Sambons och min relation är inte heller som förut och vi pratar knappt ibland om det inte är nåt viktigt.Sexet har blivit så att jag inte längre har någon lust.
Igår sa jag att han får sköta det själv tills det blir äl för jag orkar inte och vill helst inte vid äl heller egentligen.Jag blir ju ändå inte gravid...Nästa vecka ska han lämna prov sen får vi se vad domen blir.På mig finns inga fel och jag är jättefertil enligt min läkare men något är fel när det snart gått två år,det måste det va.
Ivf kan inte vi göra då ekonomin inte tillåter det,bara sambon som har fast inkomst.Tror inte vi får några försök bekostade i vårt landsting.Så nu står allt still och jag har gett upp.Det som smärtar mest är att sonen är så bebistokig och ska klappa och krama andras bebisar och sa bara härom dan att han vill också ha en bebis,kan vi köpa en mamma? Jag gick iväg och bröt ihop:(
Alla vänner har både hunnit få två och tre och sambons systrar har fem! De har aldrig ens försökt.Att jag oväntat skulle bli gravid finns inte.Nu ska sambons syster snart ha femte och jag undviker dem så mycket jag kan och kommer nog inte orka hälsa på bebisen för och gratulera när den kommit.
Men på familjemiddagar har man varit tvungen och det är så plågsamt och se hennes och andras magar,man blir påmind hela tiden.
Jag har börjat ta munkpeppartabletter igen för och se om det hjälper.Min äl och mens blir mer regelbunden av dem och beställt clearblue äl test med dubbelindikator.Så får försöka samla kraft till nästa ägglossning.Vad långt det blev men vara tvungen och skriva av mig