Nu har jag inte läst hela tråden, men jag förstår precis vad du menar med trådstarten för jag känner likadant inför mitt ex. Begriper inte hur jag ska kunna älska en annan människa så mycket som jag älskade/älskar honom :(
Jag vet precis vad du menar. Jag skilde mig från barnens pappa för drygt tre år sen. Separationen och skilsmässan var FÖRJÄVLIG. Jag mådde skit och längtade varje dag efter honom. Jag klarade inte ens av att vara hans kompis trots att det var jag som ville skiljas och som tog steget. Jag träffade en kille i typ 6 månader. Efter drygt ett år började vi träffas igen jag och barnens pappa och vi är idag lyckligare än någonsin för vi vet hur det var att vara ifrån varandra och vi vet idag att vi aldrig någonsin vill vara ifrån varandra igen. Men då, för tre år sen var jag övertygad om att det var slut föralltid. Jag trodde då att vi aldrig skulle kunna hitta tillbaka till varandra igen. Men man vet ju aldrig säkert. Det jag råder dig till att göra är att verkligen verkligen verkligen försöka hitta dig själv igen, försök att bli en hel människa och hitta på roliga saker med nära och kära. Också att vara ärlig om hur du känner till ditt ex. Då ligger bollen hos honom. Har han träffat nån ny?