Jag vill inte ha nån annan =(

Jag var 16 när jag blev kär, riktigt kär. Och det var inte bara en tonårsförälskelse. Han var allt för mig. Tänkte på honom konstant. Jag hade aldrig känt så för någon. Sedan lämnade han mig efter 1 år, på sms. Jag trodde jag skulle dö, på riktigt. Jag tänkte begå självmord, så illa var det. Jag tänkte på honom heeela tiden, grät så jag mådde illa och var jättedeppig. Och folk sa att du kommer hitta kärleken igen, du kommer vara glad igen. Det trodde jag inte på alls, jag var övertygad om att jag skulle ligga i fosterställning varje dag i resten av mitt liv. Idag är jag 21 och är med min blivande make och har aldrig varit så kär förut. Idag skulle jag be mitt ex dra åt fanders om han hörde av sig. Jag kom över honom, efter ett bra tag, men jag kom över honom och du kommer komma över ditt ex. Du måste bara låta det ta sin tid.

Jag har hört att det tar typ halva tiden man var ihop att komma över någon och dubbla tiden att riktigt glömma någon. Det kommer bli bra igen

Fast det kändes inte som en sådan, när förlovningsringen satt på fingret och dom framtida barnens namn var bestämda.. Men idag vet jag att han inte alls var rätt. Fast det kändes som att gå på moln under förhållandet =)

Kanske. Jag vet inte. Han var en stor skit iallafall och det vet jag nu =) En 29 åring som dumpar en 16 åring på sms. Eller hade han fyllt 30 då? Nåja.

Det är 14 år mellan mig och min sambo, vi har varit ihop sedan jag var 17. Det gör inte honom till hebefil.

Vad menar du?