Jag kanske bara är paranoid att något är fel. Min lilla 4 månaders bebis tittar inte på mig. Hon tittar mig i ögonen när vi ammar men så fort hon släpper bröstet så är det som att hela världen är intressant utom just mitt ansikte. Detsamma gäller när jag håller i henne. Spelar ingen roll om jag försöker komma i blickfånget, hon undviker mig. Däremot tittar hon på min man. Har inte haft chansen att testa på andra människor.
Ler hon inte mot dig heller?
http://www.vardguiden.se/Tema/Barn-och-foraldrar/Nyfodd-och-forsta-aret/
Det här är ungefär vad man kan vänta sig under de första månaderna.
Eftersom hon tittar dig i ögonen när ni ammar och hon tittar sin pappa i ögonen.......så ja, jag sätter en slant på paranoid 
.
Hon är väl nyfiken på allt annat och har inte tid att titta på dig. Hon vet ju att du är där ändå.
Tro mig det kommer en ålder när man önskar att de inte tittar efter en så fort man går 2 steg utom synhåll. Ta det lugnt.
Skönt att höra men ändå kan jag inte låta bli att fundera. 
Mitt barn har autism. Han tittade (och tittar fortfarande) aldrig i ögonen på nära håll när han var liten. Som vid amningen tex. Det är ju den nära ögonkontakten som märks av mest att den är bristfällig. Så länge den övriga utvecklingen är normal och man får kommunikativa leenden och ljud så är det inget att oroa sig för.
Hej" såg att inlägget är sen i höstas men undrar bara litenhet det gått? Jag har själv ett barn på fyra månader som jag upplever precisast som du, ts, beskrev din dotter vid fyra månader. Mitt barn ler också mot pappa och andra men kan vara jättesvårt att få lång ögonkontakt med för mig under dagarna. På håll tittar hon bättre och har koll på mig då jag rör mig i köket och hon är på golvet. Det är som om allt annat än jag är mer intressant just nu... Man blir ju bara så orolig för allt jämt och nu stressar jag upp mig över detta... Hur är det mod din dotter idag? Skulle vara intressant att veta nu när jag själv är där om du förstår ... :)
Min dotter har alltid tittat på mig, sen BB, men ibland är ju allt annat intressantare. Det är ju positivt att hon tittar på din man, då känns det ju som om det inte är någon fara. Men fråga på BVC!
Kul att ni hittade tråden.
Alexis4: det har gått jättebra! Precis som ditt barn så höll min dotter kollen på mig men jag tänkte inte på det då utan det är först nu efteråt som jag reflekterar över det. Jag var antagligen inte så intressant eftersom jag luktade mjölk och mamma. Hon behövde kanske inte se mig för att veta att det var jag, medan pappa var mer spännande. Nu när hon ser mig och jag ler tillbaka så skiner hon upp som världens sol vilket inte var helt självklart tidigare. Kan inte riktigt säga när det hände men nu kollar hon i allafall.
Åh vad skönt att höra!!! Man blir ju så orolig... Minns du om det höll i sig ett tag? Här är soliga leenden inte heller självklara även om det kommer då och då lite mer sparsamma sådana :). När hon ligger på golvet och jag ropar på henne tittar hon inte heller på mig trots att jag märker att hon reagerar på min röst. Kunde din dotter också göra så??? Jag märker ju att hon ser eftersom hon sträcker sig efter och greppat saker i sitt "gym". Tack snälla för ditt svar och hoppas du står ut med några frågor till. Blev så glad när jag hittade din tråd och kände igen mig!
Bara en undran till: min dotter är också så tyst nu. Jollrade mer förut. Var det samma med din dotter? Känner att jag inte kan sluta oroa mig...
Du beskriver det väldigt bra! Det är precis så dottern har varit. Hon kollade mer och mer på mig men det är ju inte direkt så att hon stirrar mig i ögonen tills jag tittar bort. Dessutom när hon äter mat så tittar hon mer ner i bordet och på skeden. Hon tittar inte på mig eller min man där överhvuudtaget.
Jollret har bytts ut mot skrik och vift med armarna och nu kryper hon. Vill du veta allt kan du ju inboxa :D
Tack gärna - har bara ingen aning om hur man gör...