Hjälp!

Barnkonventionen
Artikel 3 Barnets bästa ska alltid komma i första rummet.

Artikel 9 Ett barn ska inte hållas åtskilt från sina föräldrar mot sin vilja, utom när det är för barnets bästa. Barn som inte bor med båda sina föräldrar ska ha rätt att träffa båda två regelbundet.

Du skall alltså gladeligen gå på samarbetssamtalet. Där ska du be familjerätten ta fram ett så generöst umgängesavtal som möjligt med tanke på att barnet är så litet. Och stå på dig! Mamman har inte rätt att själv styra umgänget mellan dig och pojken.
Försök i det längsta att resonera med mamman eftersom det umgänget som eventuellt tas fram nu kommer ligga till grund för ett utökat umgänge när pojken blivit äldre. Följ det till punkt och pricka!. Måste också tillägga att det är fint av dig att åka de där fem milen för att få träffa din son, själv åkte jag 6 mil väldigt ofta och höll på att gå sönder av stress tillslut. 
// En mamma 

Det här låter ju helfel!

Men varför är du emot att gå till familjerätten, det låter ju verkligen som om ni behöver det. Du verkar inte kunna hävda dig gentemot sonens mor och hon tar ju inte hänsyn till att sonen behöver umgänge (ordentligt sådant!) med sin far.

Kämpa på du, inte mycket mer att göra och ta hjälpen familjerätten kan erbjuda

Vill börja med att tacka för att du tog dig tiden att svara. (är själv väldigt sen med svar)

Angående de fem milen, vad gör man inte för det barn man älskar? Det är ju så folk ska bete sig, tyvärr urvattnas det där lite när man blir motarbetad och någon försöker hela tiden få en att framstå som något dåligt.

Har haft mina aningar att det kan vara så att såsom fördelningen ser ut nu att det kommer att väga till hennes fördel i framtiden. Vet bara ej hur jag ska lösa det hela för att det känns lite menlöst att tala för en "generös fördelning" då jag fortfarande bor 5+ mil ifrån pojken. Tänker att jag skulle inte riktigt kunna praktiskt se till att han t ex kommer till dagis varje morgon pg a avståndet. Ska börja arbeta som lärling snart och man är ju inte i en position att börja kräva direkt. Jag skulle behöva börja flera timmar senare varje dag för att kunna lämna han på dagis. Det fungerar ju inte riktigt bra i verkligheten. Önskar att man kunde hjälpa mig med bostad så att jag har möjligheten att vara nära min son. 
Då detta ligger ganska centralt i Stockholm så vet jag inte riktigt hur det ligger till med "bostads hjälp".

Tack för att du tog dig tid att svara.

Angående att "inte kunna hävda mig".
Jag kan hävda mig väldigt väl när det kommer till talet. Det är bara det att hon är så mycket mer påläst kring allt detta och slänger ur sig olika påståenden kring studier av barn och boende. Och när hon säger att "dom har kommit fram till" att barn i en viss ålder inte ska bo växelvis och när dessutom denna något "sid-väljande" samarbetsförmedlare förstärker och håller med i hennes påstående så är det lite svårt för mig att komma med så mycket mer. Jag menar i det läget så kan jag säga nåt i stil med att "ja, men barn behöver sin pappa också", men det känns lite tunnt med tanke på att det är lite 2 mot 1 situation som råder. 

Hej TS, Du ska stå på dig med att din son har rätt till dig som sin pappa. Det är DIN SONs rätt du ska bevaka INTE din egen - även om dom här går hand i hand. Tänk så så blir det lättare för dig att hitta argument. Du kan ta kontakt med kommunen och fråga om möjligheten till att ha 2 dagis till er son. Bor ni i samma kommun? Då blir det säker lättare i annat fall måste du fråga om din kommun samarbetar med henne gällande dagis. Sen, om du har ekonomi till det, så är det ingen som säger att du måste ha sonen på dagis, du har rätt att ordna barnpassning privat. Barn i 2-årsåldern kan ha växelvis boende, det beror helt och hållet på hur barnet reagerar. En del barn spelar det ingen roll och andra blir oroliga. MEN man VET inte säkert förrän man har försökt. Skulle det visa sig att din son blir orolig då tycker jag att du ska vara den "vuxna" och ändra umgänget igen. MEN - ge det lite tid. Växelvis behöver inte heller betyda varannan vecka. Det kan vara 3 dagars intervall. Det finns inget heller som heter att "HON MÅSTE" det är vad din son behöver. Och varannan helg till att böra med eller torsdag till söndag kan du säkerligen få igenom ganska enkelt. Så jag tycker du ska joddla :) hela vägen till familjerätten och tacka henne för att hon tog er dig! Säg till dom att du välkomnar att dom ska hjälpa er att nå ett skriftligt umgängesavtal! Kram å lycka till!

Forskning visar så mycket Jag är själv mamma som kämpat för att mitt barn ska få anpassa sig i sin takt till sin far men det är så mycket lättare att stå på utsidan och säga

Jag kan förstå att du har svårigheter att bemöta hennes prat men du känner ju din son! Forskning kan säga ungefär vad som helst och ja, de som jag hört mest är att växelvis boende inte rekommenderas förrän barnen är ungefär tre men... det är som ett generellt begrepp!

Har ni en bra relation (du och sonen då!) så kan ni helt klart börja bra mycket tidigare än så. Du ser hur din son mår och gör du bara vad som är bäst för honom så får han det ju bra. Samma sak som hans mor naturligtvis ska göra!

Barn är olika! Mitt barn är sex år nu och när hon var tre ville hon vara hos sin far trots en mycket dålig relation. Ni har ju en mycket bättre så kämpa på bara. Ta hjälp av dom som kan - familjerätten är en bra hjälp och dom är mycket för att se till så att umgänget verkligen fungerar!

Lycka till!