Hjälp!

Hej!

Är en kille på 34 år som har en fantastisk son som är 2.
Anledningen till att jag skriver här är för att jag försöker vända mig någonstans för råd!

Det är så att jag och mitt ex separerade för ca. 8 månader sedan vilket ledde till att sonen blev kvar där då jag som student inte hade tillgång till egen lägenhet utan fick flytta till föräldrarna. Problemet är den att från dag ett så har hon tagit sig bestämmanderätten över hur mycket jag får träffa min son! Har lite över 5 mil till min son men trots detta så hämtade jag honom Varje dag från dagis när jag gick i skolan men nu har detta förändrats då jag har blivit färdig med mina studier och har börjat praktisera. Nu kan man säga att jag har fasta arbetstider vilket gör att jag har jättesvårt att befinna mig vid dagis den tiden när han ska hämtas så att nu går jag även miste om den lilla tid som vi har haft tillsammans varje dag. Någon fråga om umgänge på helgerna finns det knappt då hon Måste ha en Hel helg med honom men "kan tänka sig" gå med på att låta oss träffas 1 dygn varannan vecka! Dvs. 24 dagar om året! Dessutom har Hon tragiskt/komiskt nog sett till att vi ska gå på samarbetssamtal för att "komma överens" angående föräldraskapet. Vad finns det att komma överens om då det är hon som motarbetar allt och fördelningen i dagsläget är 93% / 7% ?!

Är inte detta olagligt?!

Snälla, ge mig lite handfasta råd vad jag bör göra och vart jag ska vända mig. Just nu har jag som praktikant inte heller några pengar att tala om så att någon juridisk hjälp har jag svårt att skaffa.

Mvh

Ensam

Äldre 16 Dec 19:37

#3

Anonym skrev 2012-11-28 10:31:51 följande:

Barnkonventionen
Artikel 3 Barnets bästa ska alltid komma i första rummet.

Artikel 9 Ett barn ska inte hållas åtskilt från sina föräldrar mot sin vilja, utom när det är för barnets bästa. Barn som inte bor med båda sina föräldrar ska ha rätt att träffa båda två regelbundet.

Du skall alltså gladeligen gå på samarbetssamtalet. Där ska du be familjerätten ta fram ett så generöst umgängesavtal som möjligt med tanke på att barnet är så litet. Och stå på dig! Mamman har inte rätt att själv styra umgänget mellan dig och pojken.
Försök i det längsta att resonera med mamman eftersom det umgänget som eventuellt tas fram nu kommer ligga till grund för ett utökat umgän2ge när pojken blivit äldre. Följ det till punkt och pricka!. Måste också tillägga att det är fint av dig att åka de där fem milen för att få träffa din son, själv åkte jag 6 mil väldigt ofta och höll på att gå sönder av stress tillslut.
// En mamma

Vill börja med att tacka för att du tog dig tiden att svara. (är själv väldigt sen med svar)

Angående de fem milen, vad gör man inte för det barn man älskar? Det är ju så folk ska bete sig, tyvärr urvattnas det där lite när man blir motarbetad och någon försöker hela tiden få en att framstå som något dåligt.

Har haft mina aningar att det kan vara så att såsom fördelningen ser ut nu att det kommer att väga till hennes fördel i framtiden. Vet bara ej hur jag ska lösa det hela för att det känns lite menlöst att tala för en "generös fördelning" då jag fortfarande bor 5+ mil ifrån pojken. Tänker att jag skulle inte riktigt kunna praktiskt se till att han t ex kommer till dagis varje morgon pg a avståndet. Ska börja arbeta som lärling snart och man är ju inte i en position att börja kräva direkt. Jag skulle behöva börja flera timmar senare varje dag för att kunna lämna han på dagis. Det fungerar ju inte riktigt bra i verkligheten. Önskar att man kunde hjälpa mig med bostad så att jag har möjligheten att vara nära min son.
Då detta ligger ganska centralt i Stockholm så vet jag inte riktigt hur det ligger till med "bostads hjälp".

Ensam

Äldre 16 Dec 19:44

#4

Anonym skrev 2012-11-29 20:00:57 följande:

Det här låter ju helfel!

Men varför är du emot att gå till familjerätten, det låter ju verkligen som om ni behöver det. Du verkar inte kunna hävda dig gentemot sonens mor och hon tar ju inte hänsyn till att sonen behöver umgänge (ordentligt sådant!) med sin far.

Kämpa på du, inte mycket mer att göra och ta hjälpen familjerätten kan erbjuda

Tack för att du tog dig tid att svara.

Angående att "inte kunna hävda mig".
Jag kan hävda mig väldigt väl när det kommer till talet. Det är bara det att hon är så mycket mer påläst kring allt detta och slänger ur sig olika påståenden kring studier av barn och boende. Och när hon säger att "dom har kommit fram till" att barn i en viss ålder inte ska bo växelvis och när dessutom denna något "sid-väljande" samarbetsförmedlare förstärker och håller med i hennes påstående så är det lite svårt för mig att komma med så mycket mer. Jag menar i det läget så kan jag säga nåt i stil med att "ja, men barn behöver sin pappa också", men det känns lite tunnt med tanke på att det är lite 2 mot 1 situation som råder.

Hjälp!

INNEHÅLL