Isolerad prematurmamma söker råd och idéer!
Hej alla prematurföräldrar,
Jag blev mamma till en pojke i början av maj, han kom som en chock 3 månader för tidigt (27+1) men mår trots den krokiga vägen bra! Blev diagnostiserad BPD (lindrig form) och vi fick ju såklart höra många gånger att han, i likhet med andra prematura barn, är extra infektionskänslig. Vi har varit oerhört försiktiga med vilka vi träffar (ingen förkylning så långt ögat når!) och nu i förlängningen har detta lett till att jag (som nu är mammaledig själv och pappa jobbar) känner mig oerhört ensam och isolerad. Mina drömmar under graviditeten om att kunna gå ut och strosa på stan, ta en fika, kanske smita in i en butik om Tjorven sover och titta på lite fina barnkläder (eller varför inte kläder till mig själv haha) har helt gått om intet. Som dagarna ser ut nu är det att vara hemma eller att ta en promenad som gäller, inget annat. Vågar knappt gå in i vår lilla lokalhandel mitt på dagen med alla pensionärer!
Har, som många av er andra, inte kunnat gå med i någon föräldragrupp och vi undviker till och med BVC med dess ström av små barn. Jag njuter ju självklart av att vara mamma till världens vackraste lille pojke, men jag vill ju såklart även kunna komma ut bland folk och umgås tillsammans med honom.
Hur gör ni andra om dagarna? Vad kan man som prematurförälder göra för att mota bort känslan av ensamhet och isolering utan att riskera att den lille/a blir sjuk?
PS. Tänk om det fanns "prematurföräldragrupper" man kunde gå med i, en fest med handsprit och krya människor