Farmödrar, vad gör ni istället för att träffa barn och barnbarn?

Min unge har världens bästa farmor och jag skulle inte för något i världen vilja vara utan henne i våra liv. 

Hon är snäll, hjälpsam, ställer upp, trevlig och mycket lätt att vara med. Hon är allt detta utan att tränga sig på eller försöka ta över. Hon lyssnar (nästan) på vad man säger och vad vi tycker är ok att man gör med vårt barn och rättar sig efter det. Vi är själva rätt enkla och har inga större krav, det viktigaste är att hon verkligen, verkligen vill vara med vårt barn, så det får hon vara, så mycket hon vill

Jag tror att det handlar om att våga ta lite plats, våga visa att man finns och att man verkligen vill vara med i familjen, utan att ta över eller tränga sig på, utan att "veta bäst", utan bara vara en vanlig sjysst människa 

Tror att du behöver jobba med dina egna känslor över den "uteblivna" dottern?
Vilken relation du får med dina potentiella barnbarn har väl inget med kön på dina barn att göra?!
Snarare handlar det ju om vilken relation du skapar med dina söner och den pågår ju såklart redan nu!! Var en närvarande och bra mamma till dom, så att du för all framtid får deras kärlek. När de sedan blir äldre och skaffar en partner, var inkluderande och öppen för den relationen också. Du förlorar inte dina söner då, du kanske istället får en extra dimension genom fler nära relationer?!

Lyckas du med detta så lär de absolut vilja ha dig i sina egna barns liv!!!

Man måste inte vara en sån farmor. Min egna farmor var väldigt  nära vän med min mamma. När pappa inte riktigt var mycket att hänga i granen så fanns farmor där för min mamma. 
Mitt barns farmor uttryckte till mig att när hon fick min man och hans bror så var hon mycket närmare sin mamma än sin mans föräldrar och hon vill inte att det ska bli så. Jag uppskattade verkligen att hon berättade för mig att hon önskar att vara en del av min sons liv så jag har släppt in henne helt och hon håller sig på ett bra avstånd.

Så det kan bli bra också, alla svärdöttrar är inte helt tappade och alla farmödrar är inte hopplösa :) 

Min farmor hade alltså mig varannan helg tills jag var runt 10-11 år :)

Se till att bygga en bra relation till dina söner redan nu samtidigt som du lär dem att klara sig själva så att de inte blir sådana där bortklemade män som inte kan laga mat eller något utan flyttar från att bli omhändertagen av mamma till att bli omhändertagen av partnern. Så är det bara att hoppas på att du får vettiga svärdöttrar sedan Mina barn har bättre kontakt med mormor än med farmor för att jag har bättre kontakt med min mamma än vad min sambo har med sin. Men de har faktiskt fått bättre kontakt sedan vi fick barn (innan sågs de bara på födelsedagar trots att det bara varit en timmes resväg). Min dotter är hos farmor en dag varannan vecka vilket är så mycket som farmor tycker är lagom. 

Min svärmor har två döttrar och en son. Dotterns barn träffar hon flera ggr i veckan och är barnvakt åt ofta. Sin sons barn träffar hon med några månaders mellanrum, trots att vi bara bor några mil bort (var inte bättre när vi bodde 500m från henne heller), och det beror inte på mig kan jag säga iaf.
Men hon har alltid satt sina flickor framför sin son, så han har inte särskilt mycket till övers för henne. Så i vårt fall har hon bara sig själv att skylla.

Min svärmor/ svärfar träffar min dotter betydligt mer än min mamma. Du borde ändra inställning. Varför gå och oroa sig för något som inte är aktuellt??

Jag har planerat att inte bli en hatad svärmor =)

Den som ska föreställa min sons farmor har betett sig riktigt illa under flera år, klampar in som en elefant i en porslins affär och försöker tjuta sig till att få sin vilja igenom... Hon bor tack och lov 40 mil härifrån.
Hon har dessutom aldrig satt sina barn först utan alltid tänkt på sig själv, helt plötsligt när halva min graviditet gått kom hon helt plötsligt på att hon skulle bli "farmor" och började tränga sig på m.m.. Skulle kunna skriva en hel novell om all skit hon har gjort men låter er slippa det.

Däremot ska jag försöka, även om jag kanske inte tycker om min sons tilltänkta, vara trevlig men inte påträngande. Utan visa att jag finns om ni vill men ni bestämmer själva och behöver inte känna er tvugna. Jag har lovat mig själv att bli en sån mamma/svärmor/farmor man känner att man alltid kan komma till oavsett vad det är...

Men visst har det funnits en orolig tanke hos mig också.. Jag ser ju själv, vi är alltid hos mina föräldrar men aldrig hos min sambos, jo hans pappa i bland.. Men man ska inte ta ut något i förskott utan försöka ta det som det kommer. =)       

Det ts skriver stämmer ju tyvärr många gånger. Det är tragiskt och väldigt synd. Man kan inte veta hur ens pojkar blir emot en när de blir vuxna o skaffar barn,mycket hänger nog tyvärr på vad för tjej han är med,om hon gillar en och så vidare. Det är många som inte kommer överens med svärmor. Jag är en av dom. Kan inte rå för det jag kan bara inte med henne hon är ur jobbig. Ringer ofta mig och ska blarra,hon är nyfiken,pratar för mycket och avbryter bara,orkar inte Me det bara. Egentligen amerikanske synd om henne. Hon har två pojkar. Och hon vill ju nu va en del av oss när vi snart ska ha barn.Min sambo tycker dock också att hon är jobbig. Men säger inget för hon inte ska bli ledsen. jag tycker hon är jobbig. min son kommer kanske bli sån med,emot mig. Barnet i min mage. Det vet ju inte jag. Man vet ju aldrig vad han får för en tjej heller.. Men det blir som det blir. Tycker det e sjukt att du redan nu när barnen är små börjar tänka på hur sällan du kommer träffa barn barnen. Det kanske blir hur bra som helst,men det e ju tusen år dit . Men jag vet att det stämmer ju,flickor har bättre kontakt med sina föräldrar och bryr sig ofta lite mer om sin mamma,än vad pojkar visar. De bryr sig så Väl oxå förstås. Men de visar nog inte det genom att höra av sig så Ofta osv. Jag önskar mig en flicka nästa gång i iallafall. Vore roligt att då bli både farmor och mormor i framtiden.Men blir det inte så, så är det inge att göra åt.

Mina barn har en lika nära relation till farmor som mormor. Hon har även en dotter som hon har en sämre relation till än sin son ( min man dvs)