bunusmamma?

Jag är 21 år bor tillsammans med min sambo som är 10 år äldre. Han har en dotter på snart 6 år. Jag älskar verkligen honom och hans underbara dotter och vi alla tre har en jättebra relation. Vi har för det mesta roligt och är glada och trivs med varandra. vi har varit tillsammans ett år snart.

Men, nu till frågan. Jag undrar hur mycket ansvar man ska ta på sig som bunusförälder. Ska man bete sig som en mamma eller som en kompis? Flickan har en mamma och bor där varannan vecka och hos oss varannan vecka. Jag är en väldigt "mogen" och ansvarstagande person som kanske har tagit på mig lite väl mycket ansvar när det gäller flickan. Jag älskar och behandlar henne som om hon vore mitt eget barn. Lämnar och hämtar henne från skolan varje dag och umgås jämt med henne. Min sambo jobbar visserligen natt just nu så då blir det att jag får ta extra mycket ansvar gällande dottern.

Men jag känner att mitt liv, mina kompisar och min fritid har försvunnit och att jag bara tillägnar tid till dottern. Vilket får mig att känna mig låst och får panik över att jag är fast. Jag kan inte göra det jag vill, när jag vill. Är det verkligen så det ska vara? Hon är ju inte min dotter så jag behöver egentligen inte ta på mig ansvar när det gäller henne. Men på ett sätt känns det naturligt att göra det eftersom att jag har valt att leva i ett förhållande där det finns ett barn med i bilden. Eller hur är det egentligen? Är jag bara för snäll och vill visa att jag är en bra och omtänksam människa som finns där för dottern till 100 procent. Eller gör och är alla andra bonusföräldrar som jag.

Jag har lite svårt att veta hur jag ska bete mig, om jag ska offra hela mitt liv för att jag inte vill vara en dålig människa eller om jag ska leva mitt liv och ta mindre ansvar när det gäller dottern? Snälla hjälp mig å ge mig lite tips...