bunusmamma?

Alltså du ska ta så mycket ansvar du VILL och du orkar. Det viktiga är att du och dottern har en bra relation, inte att du är någon extra förälder, för hon har väl redan två väl fungerande föräldrar? Hur fungerade det för honom innan du kom in i bilden? Han tog väl sitt ansvar och det gick bra?

Du kommer inte att orka om du ska ta på dig en föräldraroll du inte trivs med. Det viktiga är att du och dottern mår bra tillsammans. Du är inte hennes mamma och det vet hon. Kanske dags att ta ett snack med din man om att det inte fungerar så bra som du skulle önska?

Jag är också styvmamma sedan snart 5 år tillbaka. Jag har aldrig tagit något större ansvar. Jag och styvdottern älskar varandra ändå. Hon ser mig inte som förälder, utan en kompis mer. Det har också sina positiva sidor. Jag är den hon kommer till när hon vill "prata ut" om sådant hon inte kan med sina föräldrar och för mig är det enklare för jag behöver inte stå för tjatandet på morgonen, om läxorna osv. 

Jag tycker det måste vara upp till parterna hur mycket ansvar en bonusmamma ska ta.
Min fru har tagit lika mycket ansvar som jag för mina barn, sen hon kom in i deras liv, men då är hon i en helt annan position än du, hon har redan två vuxna barn.
För henne är det gammalt och vant att göra så, det känns bra och rätt.

Men för dig är det ju inte så, du känner dig låst och som att du missar saker och det kan jag förstå när du är så ung.
Och då skulle jag rekommendera dig att backa lite, att kräva tid för egen del där du också kan få utlopp för att få vara just så ung och få tid över för just det du vill göra.
För annars tror jag det finns en risk för att du blir arg och bitter och det skulle ju gå ut över bonusbarnet.

För mig skulle det viktigaste inte vara det du faktiskt gör, utan att du vore en extravuxen som tyckte om och stöttade mitt barn, men det betyder inte att det är du som måste ta dom praktiska bitarna.
Bara att du tycker om barnet.

Det är dags att ta ett snack med pappan om dina behov också, dom är också viktiga.             

En bonusmamma behöver inte ha lite ansvar, och inte mycket ansvar. det är helt upp till varje bonusmamma. Du väljer ajölv hur mkt du ska ta för ansvar. Vill du ha mindre ansvar tala om det för din sambo

Jag tror att det som du beskriver är inte alls ovanligt, speciellt när man är så pass ung som bonusmamma (och med en äldre partner). Man sugs in i det hela på ett helt annat sätt än det händer är man är äldre och har t.ex. egna barn, egen karriär osv. 
Du får ta precis så mycket ansvar som du vill och orkar, precis som det sagts ovan. Det är föräldern som har det ultimata ansvaret, inte du. Hos oss är det så att jag gör väldigt mycket med barnen, men jag kräver från pappan att han är så pass närvarande att jag kan lämna situationen i princip när som helst. Detta ger mig en viss frihet även mentalt.

Hej! Jag klipper in en citat här som jag har sparat från DN. "För mig framstår det som att ni har fastnat i ett relationsmönster, där du förväntas träda tillbaka med dina behov. Det är inte ovanligt att det finns en sådan obalans i relationer. Och att den kan finnas där år efter år. När någon i en relation börjar välja att lägga sina behov åt sidan, och när detta har pågått en tid, anpassar sig den andra till det. Och det här mönstret finns hos er. Hon lovar dig återkommande att förändra sig och ge dig mer utrymme men hon gör det inte. En förklaring kan vara att hon har fördelar av det som pågår er emellan, och att det styr hennes beteende. Vi människor har också en tendens att efter en tid ta vår partner för given. Särskilt om den andre är konfliktundvikande och otydlig med sina krav. Det kan göra oss ganska självupptagna. Jag vill betona att det inte behöver handla om illvilja, och inte heller om brist på kärlek, när det händer. Det är enklare än så. Vi människor brukar sträva efter bekvämlighet på de flesta områden av vårt liv. När vi känner oss trygga i relationen så slappnar vi av på gott och ont."

Tack så jättemycket för alla tips och råd. Det är svårt att veta hur man ska bete sig och göra när an aldrig varit i en sådan situation förut. Att vara bonusförälder är inte alltid det lättaste och det kräver väldigt mycket energi. Hade jag inte trivts med min sambo och hans dotter så hade jag nog inte velat vara med någon som har barn. Är så himla glad att allt verkligen fungerar så bra. Jag tror inte att det är min sambo som gett mig ansvar utan det är jag själv som tagit på mig mycket ansvar gällande dottern. Kanske lite för mycket ibland. Dessutom har jag väldigt svårt att se att jag gör ett riktigt bra jobb som finns för dottern till 100 % och alltid ställer upp. Jag kanske borde sätta mig själv i första hand och försöka leva lite mera fritt och inte ta så mycket ansvar för då kommer jag känna mig väldigt låst och kanske till och med tröttna tillslut.

Hur som helst så är jag verkligen glad att jag får dela mitt liv tillsammans med de två finaste människorna i världen. =)