Jag hade världen jäkla PMS-humör igår på BiM - 2, så jag testade igen (negativt). =(( Räknar därför inte med någonting den här månaden heller.
Det här var väl ca 10e försöket på 14 månader.
Den 13 mars ska vi till sjukhuset för ett första samtal för utredning, och någon gång i veckan (när det är hlet säkert att menshelvetet har kommit) ska vi ta ett nytt samtal med varandra om att ställa oss i adoptionskö, som en försäkring inför framtiden.
Idag är det tantjäveln på besök. ;-P
Oh well.
Vår plan...
Nästa vecka ska vi börja sålla lite mer i adoptionsträsket och ställa oss i minst en kö, som en försäkring inför framtiden.
I mars blir det första utredningssamtal för barnlöshet.
Antar att man nu snart kan titta in i forumet för "svårt att få barn", förhoppningsvis utan att bli stenad och överfallen med dessa fjantiga argument: "men du kan ju inte säga att ni har svårt när ni bara har försökt i 14 månader, vi har minsann försökt i 14 år!"
Någon annan som tittat in i det forumet och blivit lite ställd över vilken mängd puckon det finns i "svårt att få barn"-gruppen, som verkar tro att den som har väntat längst är den enda som har rätt att prata om svårigheter?
Men (samma), *gasp* det förstår du väl att om han inte är med på förlossningen så kommer han aaaaldrig att få någon relation till barnet och du förnekar honom det bäääästa i hela livet. ;-P Eller hur det nu brukar låta!
Ha det så bäst på semestern!
JO, vi hoppas på att det är något som går att fixa med en spolning eller någonting, men jag är inte sådär jättesugen på en massa gynekologiska experiment på min kropp. Ungen ska i vilket fall inte ut genom snippan, jag tänker inte amma och jag ser verkligen inte fram emot graviditeten, så om man måste ha avancerad medicinsk hjälp även med tillblivelsen så känns det lite som att jag i ärlighetens namn hellre adopterar. Jag är inte så "kroppslig" av mig på något sätt. Det är inte så viktigt för mig att skapa mitt barn själv och använda min kropp till detta. Funkar det så funkar det, men jag tänker inte gå till några extrema längder för att tvinga fram det.
Här händer det inte mycket, det är ÄL och besök hos sjukhuset för inledande utredning ungefär samtidigt i mitten av mars.
Hoppas att det går bra för oss allihop i mars! Det kanske blir ett helt gäng julbäbisar. =)
Ingen som har tänkt hoppa över mars? Jag hade sådana funderingar förra året, för att slippa decemberdilemmat, men nu efter ett år så känns det som att det spelar mindre roll.
ÄL den 9 mars.
Utredningssamtal den 13e.
Jaja... nästa vecka blir den roliga mys-veckan i alla fall. =)
jag börjar bli lite nervös inför inledande samtal för utredning nästa vecka. Trodde inte att jag skulle bli det. =/ Men jag hatar verkligen alla behov av kontakt med vården och särskilt kvinnohälsa / mödravård, eftersom jag har i princip noll förtroende för den grenen av vården. Jag börjar bli orolig över vad som kommer att krävas av mig och hur jag ska hantera det mentalt. Jag gillar inte barnmorskor och sådant folk. Jag har inget förtroende för dem.
Jag hade lite sen ÄL den här månaden, igår. Min stackars karl hade typ feber, men vi fick till det ändå.
Idag var vi på ett första utredningssamtal. Jag ska lämna blodprover två gånger framöver och min stackars karl får snart åka till grannstaden och lämna sin produkt. Vi hade en ganska underhållande diskussion, det är ju så att hand produkt är färskvara, så om man bor mer än 1 timme från sjukhuset så skulle han deponera på sjukhuset istället. Vi bor lite på gränsen, ca 45 minuter, men sedan ska man ju parkera och ta sig in på sjukhuset också. Det blev lite komiskt när vi började diskutera olika möjliga drive by-strategier där han skulle hinna hem och deponera och jag sedan körde bilen och slängde av honom vid entrén med provet istoppat i byxlinningen.
Men men, så vi ska i alla fall lämna prover och sedan få komma på läkarsamtal innan verksamheten stänger för semester.