Calqyl

Äldre 24 Oct 21:22

1727 svar

7 månaden med försök.. Fler?

Hej! Har inte skrivit på länge nu, händer inte något på bebisfronten här så kanske därför ;) Men jag är väldigt nyfiken på hur det går för dig tvålen? Du är så duktig på att svara och peppa alla! Håller tummarna att det går vägen för dig denna gången!

Calqyl

Äldre 26 Oct 08:37

#1467

Låter lovande med många ägg, tvålen! Håller verkligen tummarna! Har du fått besked om befruktningen?
Tänker ofta på dig då du varit i samma situation som mig med en gravid syster, kan bara erkänna att jag hanterar det väldigt dåligt.. Kvittar hur mycket jag försöker så känner jag mig bara bitter :(
Ja, hoppas utredningen går bra för dig pommac! Måste tyvärr hålla med tvålen,jag hade så stora förväntningar och så visade det ingenting...

Calqyl

Äldre 27 Oct 19:49

#1469

Anonym (tvålen) skrev 2013-10-26 14:20:20 följande:

Har rest mig på tre.. Blev tre (!) befrukade och av dessa verkar två vara fina. Ett finns nu i mig och ett är fryst. Känns lite snopet då det blev så många ägg denna gång men det är väl bara att inse att mannens spermier trots ICSI inte har så hög befruktningsgrad. Men två är ju bättre än inget så nu håller jag alla tummar jag har för att det genetiska materialet ska vara så bra att ägget fäster. De hade bestämt sig för att bara sätta in ett (vi ville egentligen två eftersom chansen ofta kan vara lite större med färska och vi nu har harvat på ett tag och är så gamla i sammanhanget) så då var de "perfekta" till det yttre i alla fall. Har läst en del om kortison, blodförtunnande och annat och om vi, trots allt, skulle köra på en omgång till kommer jag nog försöka få det. Nu ska jag försöka visualisera att detta går bra. Det tycker jag vi är värda!!

Min syster ska precis på ultraljud och det känns superjobbigt. De vet inte om vad vi går igenom och jag hade inte tänkt berätta av flera olika anledningar men ibland skulle jag önska lite sympati från omvärlden och då i synnerhet den närmsta familjen. Även om de inte vet allt borde vissa saker vara självklara. Men vi är ofta oss själva närmast och jag tycker såklart om dem ändå, men liiiite jobbigt är det.

Hur har du det själv Calqyl allmänt och i förhållandet till syrran?

Det är ni absolut värda! Hoppas hoppas!

Hela min familj, mina svärföräldrar och våra närmsta vänner vet vår situation, på gott och ont. Skönt att slippa ljuga men ibland saknar jag att bara kunna låtsats att allt är bra. Till exempel är det ingen som vågar prata om min systers graviditet när jag är där, vilket dom såklart inte gör för min skull, men det gör att jag känner mig väldigt utanför. Min syster hade lovat att berätta för mig först när dom varit på ultraljud och kollat könet men hörde inte av sig utan jag fick själv fråga. Då visade det sig att det var för tidigt att se så dom skulle göra ett nytt UL men hon hörde inte av sig efter det heller... Jag har varit väldigt tajt med min syster men nu tar jag avstånd.. Jag är väldigt besviken på henne då jag berättade för henne när vi försökt ett år men hon berättade inte för mig att hon var gravid förrän hon var i v 16 trots att vi umgicks mycket i somras. Dessutom hade hon berättat för alla andra i min familj först vilket gjorde att det "läckte" ut och jag fick reda på det via någon annan.. Känner mig så lurad och överkörd på något vis, svårt att förklara..

Annars har jag det väldigt bra, försöker hålla mig sysselsatt, har precis börjat nytt jobb i ny stad, ska åka till Australien i fem veckor över jul och nyår, letar bröllopslokal tills nästa höst :) så jag har det väldigt, väldigt bra nu egentligen men det är svårt att vara lycklig när man saknar det man vill allra mest..

Calqyl

Äldre 5 Nov 18:40

#1472

Anonym (tvålen) skrev 2013-11-01 17:47:17 följande:

Tack snälla! Trots höga förhoppningar med ny variant på behandling verkar det gå åt skogen. Har börjat frysa och känner mig väldigt ogravid. Men det är inte slut förrän mensen kommer så några dagar till får jag kämpa på med hormonsubstituten jag tar. Bläh!!

Usch vad tungt det känns nu! Och precis som du har jag svårt med relationen till min gravida syster. Min familj vet ju inget om vår IVF och det allra värsta är nog relationen till min mamma som i vanligt maner kör med mig som är äldst och favoriserar min stackars sårbara lillasyster (och bror) Tänk om hon bara visste hur vi kämpar. Men det känns samtidigt helt rätt att inte säga något. Jag vill inte ha deras "medlidande". Inte ännu i alla fall. Hoppas du finner en väg att tackla din familj. Man är i en så skör situation och det finns så mycket i vågskålen. Jag känner att risken är att jag blir bitter och det vill jag inte. Jag vill trots allt ha en bra relation med min familj. Min syster har säkert jobbigt med sina graviditetshormoner så jag försöker vara vidsynt. Men lätt är det inte!

Tror det enda rätta är att glädja sig åt det man har och försöka låta bli att tråna efter det man inte har (hur lätt är det??). Har förut haft det superbra på jobbet men när även det börjar bli sämre känns det som en nedåtgående spiral med allt. Försöker lyfta mha mina fina vänskapsrelationer. De ger mig mycket. Ett fåtal av mina närmaste vänner vet mer eller mindre om våra problem. En del vet allt, en del bara att det är svårt i bebisverkstan utan detaljer. Känns lagom just nu att ha en handfull som vet och som behandlar mig på samma sätt efter som innan de fick veta. Man kan få gråta och vara arg. Jag som annars brukar vara ganska lugn känner att jag då och då måste pysa lite för att kunna leva vidare i nuet.

Den här helgen ska vi åka ut till några gravar och tänka på det viktigaste, att vi har varandra. Sedan får vad som helst hända oss!

Kram alla därute i mörkret!

Hur känns det nu?! Har mensen kommit?

Ja det här med att bli bitter.. Kan säga att jag ligger ofta på gränsen.. Som idag fick jag reda på att min gravida systers sambo friat till henne på deras semester i NY. Gissa hur jag reagera? Jo genom att börja storböla! Så himla löjligt! Men min sambo friade till mig i februari i år så jag har "tröstat" mig lite med det. "Ja hon är gravid men jag är förlovad och ska gifta mig nästa år" Visst det ska jag ju fortfarande och är överlycklig för det men ja, jag tror du fattar.. Men men det är bara att ta nya tag och kämpa vidare- igen!

Sant som du säger, det viktigaste är att vi har varandra! Nu ska jag se fram emot ett år fullt med bröllopsplaner! Och så åker jag till Australien om en månad, det är ju inte fy skam ;)

Calqyl

Äldre 5 Nov 18:41

#1473

Pommac skrev 2013-10-24 21:31:02 följande:

Här händer det inte mycket heller. Vi har påbörjat utredningen. Var på gyn i måndags och tog blodprover. Ska dit nästa fredag igen. Grymt nervös efter vad det ska hitta om det nu hittar nåt som är fel.

Hur har det gått?!

Calqyl

Äldre 5 Nov 20:17

#1475

Pommac skrev 2013-11-05 19:03:09 följande:

Inte så bra. Eller ja? Det går framåt. Jag hade ett förhöjt värde av prolaktin. Jag fick ta ett nytt blodprov och visar det fortfarande högt måste jag göra en hjärnrötngen för att se så att det inte finns någon tumör. Finns det de så är tumören godartad och kan behandlas med medicin. Det är tydligen vanligt. Samtidigt som det känns lite scary. Men det kan ju förklara att min Lutealfas är endans 10 dagar och att ägglossningen oftas är sen. jag hoppas jag får medicin så fort som möjligt så vi kan bli gravida snart! Min man har slöa simmare men det ska inte vara omöjligt att bli gravid. Hon på gyn ville så gärna skicka en remiss till ivf men jag väger fortfarande för mycket. Bmi gränsen är 30 där jag bor. Har ca 14 kg kvar dit! Men det ska gå! Men jag är lite sugen på att ta en privat ivf klinik också där jag endans behöver gå ner 2 kg. =) Dock kostar det ju. Får vänta och se vad det är för fel på mig först om det är något fel. Tack för att du frågade!

Oj! och här har vi suttit och gnällt att dom aldrig hittar något på utredningen men det kan dom tydligen! Förstår att det låter läskigt med en tumör men säkert samtidigt skönt att förhoppningsvis hittat en anledning till att det inte tar sig.

Calqyl

Äldre 7 Nov 19:09

#1480

Anonym (tvålen) skrev 2013-11-05 22:48:29 följande:

Ingen mens än även om det känns som den är på G närsomhelst. Neg test igår och ikväll eller imorgon borde mensen komma så punktlig som den varit förut. Men denna gång äter jag mer stödhormoner och då kan det säkert spöka lite. Vågar inte sluta med dem även om jag skulle vilja för de var det värsta med hela denna omgång. Jag lever ju trots allt lite på hoppet ännu så länge mensen inte kommit. Jaja. Den som lever får se.

Förstår precis hur du känner mot din syster. Men nu fokuserar vi i den här tråden på dig och ditt bröllop och din Australien-resa och din (snart anstående) graviditet. Detta kommer bli så bra. Var sak har tydligen sin tid och så här är det för oss nu. *Djupt andetag och tänka på det bra vi har!*

Ibland måste man få gråta. Det lättar lite på trycket och är faktiskt ganska skönt. Tror inte du missunnar din syster något men känslan att allt ska vara så motvalls för en själv är svår.
Kram!

Hur går det tvålen?!

Här är mensen iaf på ingång, än så länge en dag försenad bara för att man ska plågas lite extra och få upp hoppet trots att man egentligen vet att det inte tagit sig denna gången heller...

Jaja nu skulle vi ju fokusera på det positiva, bröllopslokalen bokades igår så nu är det verkligen på gång, även om det nästan är ett år kvar ;)

Calqyl

Äldre 9 Nov 07:39

#1482

Jag blir så imponerad av dig tvålen! Du verkar så stark och klok :) Det gör att man själv rycker upp sig. Som att min mens är försenad tre dagar ser jag som positivt då jag slapp ha mensvärk på kontorsfesten, kunde "mysa" med min sambo (vi ses bara på helgerna) och det borde innebära att jag slipper ha mens på nyår då vi ska bo på fint hotell i Sydney! Bara fördelar alltså ;)

Hur länge ska du ta hormonerna? Och när har du testdag, eller har du haft det?

Calqyl

Äldre 1 Dec 15:46

#1490

Anonym (tvålen) skrev 2013-11-25 16:15:41 följande:

Hej därute! Nu har tråden passerat 1-årsgränsen. Tragiskt och trevligt på samma gång... Har haft en liten paus härifrån delvis medvetet och delvis omedvetet. Har varit så mycket ändå. Testade tyvärr negativt även denna gång:( men det hade jag på känn. Efter det negativa testet har jag dock fortsatt ha massa biverkningar med svettningar, huvudvärk mm. Så har det inte varit de tidigare gångerna så det känns lite jobbigt på flera sätt. Hoppas kroppen snart ställer tillbaka till hur den var innan. Eller rättare sagt att den i alla fall gör det någon gång. Orkar inte gå runt så här. Visst har de varit lite tufft med sprutor, negativa tester och så innan men att vara så nedsatt fysiskt känns nytt för mig. Det som känns lite bra i sammanhanget är att vi fick en liten knatte till frysen så vill vi kan vi försöka med den i stället för att köra en helt ny omgång. Vi har inte funderat på detta ännu. FET blir tidigast efter jul och har vi otur måste vi vänta en cykel till om ÄL blir precis under julen (pga julledigheterna). Hur går det för er andra?? Hur går det med bröllopsplanerna Calqyl? Utredningen och proverna Pommac?? Tänker på er i mörkret. Fattar inte att det snart är jul. Känns tråkigt att det blir en till jul utan plus. Men ska bli trevligt med lite ledigt och blir det som jag tror blir det ÄL under julen för mig/oss vilket innebär längre tid till ev IVF eller FET men samtidigt ett "egenförsök" vilket vi inte haft på ett tag nu. Hoppas alla konstiga biverkningar har försvunnit till dess så det går att njuta lite. Har haft en fin vecka på den fronten annars. Njuter av det även om jag innerst inne önskar plusset mest av allt!

Hej igen! Har också haft en liten paus från familjeliv. Har dessutom ny telefon och lyckas inte ladda ner appen så inte lika smidigt att gå in och kolla som innan. Så trist tvålen att det inte ville sig denna gången heller :( hoppas du mår bättre nu iaf och kan ladda om inför ett nytt försök. Jodå bröllopsplanerna går bra, lokal är bokad och save The date kort är utskickade till de närmsta :) men nu släpper vi det några veckor för en semester till Australien :) på bebisfronten går det tyvärr inte så bra, det ända som hänt är att jag bokat tid hos gyn i januari för undersökning inför IVF men men alltid något! Kan ju alltid hoppas att lite sol för med sig ett mirakel ;)

Calqyl

Äldre 13 Jan 20:23

#1518

Anonym (tvålen) skrev 2014-01-02 21:51:36 följande:

Tillbaka i Svedala ännu Calqyl?!? När skulle du iväg på undersökning. Håller tumamrna för er att det går bra!

Nu är jag tillbaka, eller kom hem i fredags men haft fullt upp i helgen. Så skönt det har varit! Även om man självklart blir påmind om sin barnlöshet även på semestern så känns allt ändå lite lättare. Men nu är det tillbaka till verkligheten. Vi var hos gyn idag och tog blodprov och så fort provsvaren kommer skickas en remiss till ivf. Dock sa han att det skulle ta 6 månader!! Vet faktiskt inte vad han menade och var för chockad för att fråga. Jag har nämligen tidigare ringt dit jag kommer göra ivf och frågat hur lång väntetiden är och de sa 1 månad. Så jag fattar ingenting..
Hur går det för er? Fått till något försök på egen hand?

Hur går det för alla andra?

7 månaden med försök.. Fler?

INNEHÅLL