7 månaden med försök.. Fler?

Vi var till en kurator i fredags (samma kurator som vi pratade med när vi påbörjade vår fertilitetsutredning). Jag har aldrig varit så öppen mot min sambo som jag var då... Han blev chockad över vad jag hade att säga då han inte hade någon aning om att jag har mått dåligt, men han sade att han är villig att göra det som krävs för att jag skall vara lika lycklig som honom och för att jag skall anse att vi har det bra. Han sade att han aldrig har älskat någon så mycket som han älskar mig och att han inte vill vara utan mig. 

Vi pratade länge innan vi kom fram till att roten till problemet är att jag har ett stort bekräftelsebehov (inget överdrivet, dock) och att jag har en rädsla för att prata (rädd för att inte bli förstådd). Jag kommer från en familj som inte pratar känslor, som inte ger varandra beröm, som inte säger grattis när någonting roligt har hänt/vid födelsedagar, som inte visar sitt stöd, som inte hör av sig för att fråga hur man mår osv. Jag känner att jag aldrig fick den bekräftelse jag behövde av mina föräldrar (det får jag fortfarande inte) och det är den största anledningen till att jag i ett förhållande behöver kärlek och närhet för att må bra, annars börjar jag ifrågasätta mitt värde som människa och det slutar då med att jag mår dåligt. 

Min sambo är villig att ge mig mer bekräftelse (han säger att han mer än gärna gör det) under förutsättningarna att jag vågar prata med honom i fortsättningen. Jag skall göra så gott jag kan. Jag får helt enkelt intala mig själv att det inte är farligt. 

Idag är jag mellan BIM-2 och BIM-6. Bröstvårtorna har gjort ont i några dagar, så nu återstår det att se om det ville sig det här försöket eller inte (jag brukar annars ha ömma bröst, inte onda bröstvårtor).

Jag har haft den känslan i snart 6 månader... Jag börjar vänja mig vid tanken på att jag aldrig kommer att bli mamma och har nu börjat planera för vad jag skall göra istället. 

Jag skall förstora brösten och ev. göra en näsplastik.

Jag har pratat med väntetidskansliet nu och de kunde tyvärr inte göra någonting. Vårdgarantin gäller bara om man skall på ett första besök och om man skall starta behandling. Det är bara att fortsätta vänta da. That sucks!

Jag har ÄNTLIGEN fått en tid för spolning!  *glädjetårar* Det var min gulliga kurator på kvinnokliniken som drog i några trådar, så den 15/7 kl.10:30 skall jag dit (då är jag på dag 7-11, beroende på när mensen behagar att komma).

Det är klart att jag är det... Jag har dock fått höra från vår läkare att risken för att det skall vara stopp (totalstopp) är väldigt liten med tanke på att jag inte har haft klamydia och återkommande urinvägsinfektioner. Jag är förberedd på att det kan vara stopp och är det inte det blir jag såklart överlycklig.

Det går strålande

Vad irriterad man blir! BIM+4 idag och graviditetstesten är negativa (både vanliga och digitala). Jag som skall på spolning på måndag! Om jag inte har fått mens innan helgen får jag säkert inte göra den... Skall höra med dem imorgon och se hur vi löser det. Eventuellt att jag får komma på måndag och de gör ett VUL först och om de inte kan se någonting så fortsätter de med spolningen. Jag vet inte... Typiskt nu när man äntligen har fått en tid! 

Jag har vad som kan ses som både graviditets- och mens/pms-symptom. De flesta symptom har dock avtagit. Just nu känner jag bara av ömma bröst, trötthet, svullen mage och hugg i magen (tror att det är tarmrörelser).