Anonym (tvålen)

Äldre 22 Feb 20:55

1727 svar

7 månaden med försök.. Fler?

Ebba skrev 2013-02-22 11:50:26 följande:

Åh tvålen och Dracarys, tråkigaste mensen kom! Hur känner ni, är ni redo för att ladda om?

Själv har jag sjuk PMS och känner mig jättedeppig! :( Har haft en konstig känsla i magen den senaste veckan som fått mig att misstänka att det kan vara nåt där inne men testade tokblankt i morse på ÄL+11 eller12 så det känns helkört... Två försök från att ha försökt i ett år och vi har idag bestämt oss för att om det inte blir plus den här månaden så ska vi kontakta fertilitetsläkaren och bestämma tid för ett första ivf-försök till i maj. Då har vi hunnit med två försök till och därmed försökt i ett år. Vi kommer visserligen öppna plånboken och göra det privat eftersom det är ca 9 månaders väntetid i landstingskön... Självklart ställer vi oss i kön också, men kör igång direkt. Känns bra att ha tagit ett beslut men ändå sjukt jobbigt! Förstår egentligen inte varför det tar emot så mycket, det blir ju ett barn oavsett hur det blev gjort...

Vad är era tankar kring ivf etc? Och tror ni att det är kört för mig den här månaden? BIM är tisdag eller onsdag och alltså ÄL + 11 eller 12 idag.

Kram på er!

Åh neeej Ebba! Jag som trodde att spolningen skulle vara den där extra grejen som fixade plusset för er. Så dryyygt! Stoooor kram. Är ju tyvärr väldigt medveten om hur det känns :( Fast helt ska man kanske inte ge upp även om det verkar mörkt. Vi håller tummarna några dagar till:)

PMS är det värsta och den verkar bara bli värre med åren. Eller om det är denna barnlängtan som ytterligare spär på den. Trist är det hursom!

Jag har ju tidigare snuddat vid IVF-tanken här i tråden. Min sambo har varit nejnejnej väldigt länge. Fast så var det ju med att försöka få barn också så det har ju visat sig att det kan bli ja om man väntar. Nu är jag däremot lite mer på. Känner att vi redan har väntat i dryga 2 år på att bestämma oss för att pröva lyckan och sedan nästan ett år med försök. Så ska vi göra något så ska det vara innan år hinner förflyta. Fast samtidigt har jag ju bra gener för att lyckas vid hög ålder och jag har ju fått till det förr, men jag vet inte. Är så rädd för ev långsiktiga risker för mig och det eventuella barnet. Jag vet inte. Min sambo har nämligen blivit mer med på noterna men nu är det nästan jag som velar. Det känns sååå svårt. Vi borde ju ha ett tag till på oss men om vi ska på IVF-tåget så borde vi snart ha stigit på för länge sedan liksom... Usch. Och inte är det någon garanti för att det blir någon bebis heller (såklart) och det kostar en del (fast vill man så vill man). Har kollat lite på olika ställen och det skiljer dessutom en hel del i pris. Har du någon mer info om vad som är bra och hur man ska göra.

Har även funderat på att prova insemination. Hjälpte min kusin då hon blivit lite till åren och det är ju ett minimalt ingrepp i jämförelse. Verkar dock som det inte ger resultat så ofta men om jag inte vågar IVF vore det kanske något.

När nu du Ebba som varit den "naturliga", coola, "vänta-allt-har sin-tid" också börjat fundera kring IVF blir jag helknollrig. Vi pratade faktiskt om detta förra helgen och bestämde oss för att vänta till efter sommaren om det blev aktuellt (möjligen besök innan så vi kunde köra igång direkt efter sommaren vb) men nu blir jag sådär knasig och knäpp igen. Var det fel beslut etc. Förmodligen inte men ni vet hur det är man pendlar mellan molnen och avgrunden.

Men, som svar på din fråga Ebba; klart jag är på för en ny tur i berg-och-dalbanan. Tyvärr verkar det bli ett ensam-åk denna månad men vi får hålla tummarna för att något drastiskt sker som gör att vi kan få chansen till ett nov/dec-barn:)

Anonym (tvålen)

Äldre 26 Feb 23:07

#796

Hej alla!

Har varit mycket nu ett tag och sedan blev jag så tyst när alla andra var så tysta.

Ska skriv ett längre svar till dig Ebba då jag får mer tid. Nu ska här snart sovas men jag passar på att önska gonatt till er alla.

Känner med dig Ebba nu när den röda faran kom.

Många lyckönskningar till dig Totis till besöket på torsdag. Hoppas det ska kännas bra för er båda!

Extrakram till dig Joa när det känns så jobbigt.

Spännande dröm Juron

Och till er andra därute; kämpa vidare. Vi ska fixa detta!!

Jag har fått lite nya krafter nu då östrogenet stiger och hoppas hoppas på ett försök om 1,5 vecka.

Anonym (tvålen)

Äldre 26 Feb 23:09

#797

Nu rörde jag till det. Det var ju Pommac som drömt. Nej, måste nog sova innan allt flyter ihop i skallen. Hade!

Anonym (tvålen)

Äldre 27 Feb 19:27

#801

Juronjaure skrev 2013-02-27 11:19:07 följande:

Måste nog tolka det som att jag fick mens idag...:( Hade hoppats att mörka flytningar i en vecka skulle vara tecken på graviditet (avviker ju från hur det BRUKAR vara!), men nej...

Jäkla skit.

Skit!! Hade hoppats på dig. Tycker det går såå trögt med plussen i vår tråd.

Anonym (tvålen)

Äldre 27 Feb 19:28

#802

Pommac skrev 2013-02-25 21:07:46 följande:

Jag testade på bim -4 totalt blankt. Är på bim -2 i morgon. Men jag ska vänta med att testa tills på onsdag. Dock ser det mörkt ut då det känns som vanligt innan mens... Mensvärk i låren osv...

Hur går det Pommac?! *spänd förväntan här*

Anonym (tvålen)

Äldre 27 Feb 21:33

#805

Dracarys skrev 2013-02-27 20:58:18 följande:

Här händer det inte mycket, det är ÄL och besök hos sjukhuset för inledande utredning ungefär samtidigt i mitten av mars.

Hoppas att det går bra för oss allihop i mars! Det kanske blir ett helt gäng julbäbisar. =)

Ingen som har tänkt hoppa över mars? Jag hade sådana funderingar förra året, för att slippa decemberdilemmat, men nu efter ett år så känns det som att det spelar mindre roll.

Tror jag har skrivit det förut men minns ej (och orkar inte kolla) men det ska vi INTE. Förutsatt att vi lyckas få till det om sambon nu måste jobba borta. Det är mitt största aber just nu. Vi hade dessa tankar förut men nu vore jag i sjunde himlen bara det blev ett plus på stickan. Känns rätt irrelevant för oss när barnet kommer bara de kommer.. Är man yngre och har fler år på sig att försöka förstår jag det till fullo och skulle nog tänka likadant men inte nu när klockan tickar på. Dessutom har vi alltför många i bekantskapskretsen där det visat sig att det där med planering blir annorlunda än det man tänkt sig. En mars och en februari-bebis har precis blivit december-bebbar så vem är vi att "planera"

Moder natur verkar ha sista ordet.

Hur tänker ni andra?? *nyfiken*

Anonym (tvålen)

Äldre 27 Feb 21:50

#807

Anonym (J) skrev 2013-02-27 21:44:15 följande:

Min sambo ville först hoppa över julbebis då vi ev skulle få BF slutet på dec och så en vecka innan med planerat snitt. Men sen sa han att äh, det spelar ingen roll när man fyller år. Alla fyller år och när det blir blir som det blir. Jag tror vi kör på stenhårt (jag iaf)

Heja heja!

Anonym (tvålen)

Äldre 27 Feb 22:25

#808

Ebba skrev 2013-02-23 07:45:33 följande:

Ja usch, igår var en deppig dag. Men det känns som tur är bättre idag. Tokblankt i morse igen så nog är det kört alltid. Men visst, så länge mensen inte kommer... :)

Jag har ju absolut (och är) varit emot alla "ta-det-här-så-blir-du-lättare-gravid-preparat" men det är mer för att jag tycker inte att man ska experimentera med dem själv. Jag tror säkert att vissa kan vara bra, men man måste ju veta vad problemet är anser jag. Alltså, om man tar ett preparat, ex. bisolvión, som gör slemhinnorna tunnare så är ju det säkert bra för de som har för tjocka slemhinnor, men för de som probelemet är det omvända eller de som har bra slemhinnor gör det ju bara värre för sig själva. Så jag tycker inte att man ska göra något som man inte vet kan hjälpa en.

Däremot ivf är jag helt för. Du frågar om tips. Det är så svårt, det verkar ju som om ni är lite veliga båda två, men det jag absolut tycker att ni ska göra är att boka en konsultation, eller t.o.m. tid för utredning (om ni känner att det är värt pengarna, vår kostade 4000 kr) så att ni kan få prata med en läkare som kan råda er kring hur ni ska göra. Det kände jag hjälpte min sambo att förstå hela situationen mycket bättre. Han har ju hört mig prata om olika saker som har med barnalstrande att göra och även om han är helt med på noterna nu (fast han har varit helt emot barn tidigare också) så blev det ändå en annan sak när en läkare pratade om det. Och läkarna var så himla bra och trevliga så vi mådde faktiskt bättre efter att ha varit där än innan.

Vi har också diskuterat både inseminering och ivf med vår läkare, men i vårt fall, eftersom man inte hittar något fel (de är ju fortfarande övertygade om att vi kommer lyckas på egen hand) så rekommenderar man ivf direkt. Om man har ett dokumenterat problem såsom trånga passager eller något annat som gör att man tror att spermierna har svårt att simma upp, så kan insemination vara en mycket bra lösning. Man kontrollerar ju då också ägglossningen med hormoner så att man inseminerar vid precis rätt tidpunkt och de spermier man "skjuter upp" är tvättade så tillvida att det bara är de bästa simmarna man använder. Så det kan ju även vara bra vid trötta simmare.

IVF används ju ofta när man inte riktigt vet vad felet är. Då får kvinnan hormoner (oftast i sprutform) för att få kroppen att mogna flera ägg på en gång och samtidigt för att stoppa kroppen för att släppa dem själv. Det brukar man få i början av cykeln, tror man börjar på typ dag tre och tar sen sprutor i 5 dagar. Man undersöks sedan 2-3- gånger under de kommande 8-12 dagarna innan det är dags för äggplock. Samma dag som äggplock få mannen lämna sperma och de gör sedan samma sak med den, ser till att de bästa simmarna får komma till och sedan lägger de äggen och spermierna tillsammans över natten, haha jag tycker att det låter så roligt. :) Sen på morgonen så ser man hur många som "parat sig" och blivit embryon och efter ytterligare några dagar stoppar man in dem igen och ca 20 dagar senare vet man om det tog sig.

Nu var ju detta en väldigt förenklad förklaring (och säkerligen inte helt medicinskt korrekt) men jag har iaf gjort mitt bästa för att förklara. :) Hoppas att det spred lite kjus över det du undrade. Annars får du mer än gärna fråga igen!

Som sagt, jag tycker absolut att ni ska boka en tid och prata med någon, s kan de råda er i frågan och jag tror också att det skulle underlätta för din sambo att förstå situationen. Jag hoppas verkligen att ni får chansen den här månaden trots allt!

Stor kram till dig!!

Tack sötaste Ebba för ditt långa förklarande inlägg. Jag har pendlat emellan hopp och förtvivlan de senaste dagarna. Det har gällt allt och det mesta men framför allt det här med barn. Det har känts viktigt för mig att inte "lämna ut mig/oss" för mycket i tråden och därför har jag försökt undvika detaljer som gör att de som känner mig kan klura ut vem jag är. Tycker inte jag vill bjuda på det. I alla fall inte ännu. Kanske blir lättare om vi uppnår plusset men det är ju en annan historia! Därför är det svårt att ge viss info som jag egentligen skulle behöva lämna ut i och med att vi har blivit så familjära med varandra härinne. Men det är något som ni (och jag) nog får stå ut med.

Vi (jag) har bestämt oss för att ta oss iväg för en liten diskussion om det här med IVF men jag är fortfarande så velig. Vet inte om jag var vag men det jag allra helst behöver tips på är vilka IVF-kliniker som är bra (och vilka som inte är det). Vad man lägger in i detta är ju såklart subjektivt men det känns alltid bra att få "lite på fötterna"! Vet du eller om det är någon annan som vet så ge oss gärna info. Man kanske skulle ge sig ut i någon annan tråd och "höra sig för".

I och med min/vår ålder är det ju IVF som gäller också i och med att vi inte "har tid" med alla andra metoder men jag är som sagt lite sugen på insemination i och med att som jag förstått det (vet inte om det är du eller jag som har fel) det är helt utan hormoner. För mig låter det konstigt att man skulle ge hormoner och riskera att fler än ett ägg befruktades. Men jag ska kolla och återkommer. Eller så får du rätta mig om du är bombsäker

Hur har ni tänkt kring brytpunkten att börja med IVF kontra "vanliga" försök? Om jag fattar det rätt har ni lagt ribban vid 1 år. Jag är så himla velig. Försöker man längre är ju chansen fortfarande relativt god att man kan lyckas själv men jag är så velig beroende på min ålder. Ge mig gärna era argument. Egentligen borde jag väl inte vara velig utan istället borde vi köra igång direkt med IVF för att inte förlora tid , men, som sagt, jag är rädd. Sååå typiskt när sambon inte längre är lika negativ! Sedan är jag dessutom rädd för att det inte lyckas. Så fånigt kanske du/ni tänker men så känner jag. Jag tror inte jag vill/orkar prova alltför många vändor med IVF och skulle det inte lyckas så skulle det bli ett stort nederlag. Så länge man inte provat de finns ju ett ess kvar i rockfickan så att säga. Ja, veligare människa än jag finns inte och bra på att måla fan på väggen är jag tydligen med. Fast jäklar anamma finns det så när jag väl bestämt mig ska allt säker t bli finfint. Lite jobbigt bara nu med allt.

Kram på er alla! Väntar på alla era fina plus därute!! (och vill väääldigt gärna ha ett själv med-gode god)

Anonym (tvålen)

Äldre 28 Feb 20:57

#820

Thotis90 skrev 2013-02-28 14:42:12 följande:

Han är med på noterna :) Han tyckte inte att det var så farligt som han hade föreställt sig.

Åh vad roligt att höra. Ofta släpper ju oron när man väl är "på plats". Vad skönt att de går fort för er och att du får göra HSS som du har önskat såpass länge!

Anonym (tvålen)

Äldre 28 Feb 20:59

#821

Juronjaure skrev 2013-02-28 14:25:02 följande:

Blöder så mycket, så det måste vara mf :( Tror inte man blöder så mkt om allt är som det ska. Kommer tydligen aldrig få vara glad över ett plus :(

Åh vad trist. Känner så med er . 2 gånger så nära inpå varandra. Såååå trist! Fast vänta någon dag innan du säger säkert. man kan ju blöda en hel del trots graviditet..

7 månaden med försök.. Fler?

INNEHÅLL