Bonusförälder och gravid

Jag sitter i liknande sits. Är gravid med vårt första gemensamma barn och är rädd för att det kommer ge mig helt nytt sätt att se på sambons treåring. Hans son är svår att hantera och det beteendet vill jag inte ska föras vidare. Hittills har jag orkar lägga stor tid och energi på sambons barn men känner att jag är för trött av graviditeten för att orka med alla utbrott. Hur gör man för att inte bli lat i relationen till bonusbarnet när man får ett eget som jag givetvis kommer älska högre än allt. Byter gärna tankar och erfarenheter :)

Videung: bra skrivit om att bonusen redan har två föräldrar! Precis så känner jag och försöker få min sambo att fatta det bara :/. Kan tänka mig att det är lättare om en förälder är frånvarande för då finns det en "roll att fylla" men nu är allt tillsatt och vem är jag då?

Fruomor: mycket intressant skrivet! Jag är bestämt säker på att kärleken till ens eget barn ställer allt annat i livet på ända... Det är iaf så jag föreställer mig det. Jag har bestämt mig för att aldrig ha dåligt samvete för att jag kommer älska mitt barn högst i världen, det är ju vårt jobb liksom.. Tror att vissa känslor vara finns där naturligt och de kan inte framtvingas kring någons annans barn. Hur reagerar din man på att du känner sån skillnad?

Jag håller helt med! Det är snarare min sambo som inte gör det. Han är på mig om att det är superviktigt att hans barn inte känner någon skillnad. Jag tycker då att det barnet har två föräldrar och att det är sambons uppgift att se till så att bonusen har det bra snarare än mitt. Jag vill ju inte behöva ha dåligt samvete över att jag älskar mitt barn högst av allt?
Min sambo har varit tydlig med att jag inte ska ta en mammaroll med bonusen utan har väl snarare agerat lektant vilket också gör det omöjligt för mig att behandla lika för jag måste ju få vara mamma till mitt barn menar jag? Jag tycker det är väldigt svårt att veta vad som är upp och ner just nu.
Jag tror att sambon är orolig över att han inte själv är särskilt engagerad i bonusen utan han är mer glad över att börja om med mig... Men jag kan omöjligt kompensera att han känner så eller?