Anonym (Farmor) skrev 2012-11-04 10:27:56 följande:
Varför tror alla att jag inte har något eget liv? Jag har man, hus, hund, jobb och många fritidsintressen som jag engagerar mig i. Skulle jag vilja umgås med son och sonson endast i brist på annat, eller? Många får det att låta som att jag springer hos dem hela tiden, men jag har ju skrivit att det handlar om ett par gånger i månaden. Och inte kommer jag alltid oanmäld heller, jag försöker oftast ringa en stund innan och säga till att jag kommer. Är det verkligen så jobbigt att avsätta ett par timmar ett par gånger i månaden? Jag vill inte ha något av dem, ingen middag, ingenting, bara umgås! De får för min del göra vad de brukar göra på kvällen, ignorera mig om det är så, bara jag kan umgås lite med sonsonen. Samma det här med dukar och gardiner, varför haka upp sig så mycket på det? Jag ger till dem, sen är det upp till dem om de vill använda eller inte. Jag är inte ute efter att inreda deras hem, men fy på mig, jag gillar att komma på besök till dem och se några av "mina" saker i deras hem. Känna att det där har jag fixat åt dem! Jag ger bara saker som jag tror att de har nytta av.
Och inte kommer jag alltid oanmäld heller, jag försöker oftast ringa en stund innan och säga till att jag kommer= Detsamma som ATT du kommer oanmäld!! Du ringer och säger ATT du kommer, helt oacceptabelt. Frågan är om du är i total avsaknad av empati, dvs att känna av andra människor och förstå hur de känner. Vardagskvällar vill de flesta inte ha besök, man är helt slut efter dagis och jobb, och vill inte behöva roa någon som bara dyker upp. Varför kan du inte bara ringa och säga att du gärna vill se dem allihop och fråga vilken dag som passar? Det sätt du använder nu är helt enkelt ohyfsat och ouppfostrat. Jag skulle baske mig inte öppnat om du ringde och sa ATT du skulle komma och sen bara trodde det var OK att komma och tränga sig på. För det är det du gör.
Jag är inte ute efter att inreda deras hem, men fy på mig, jag gillar att komma på besök till dem och se några av "mina" saker i deras hem = Fel IGEN!! Du SKA inte köpa saker till din vuxna sons hem!! Det är fel, fel, fel!! Han och hans fru bestämmer vad de ska ha, inte du. Och se "dina" saker i deras hem?? Helskruvat, låter även detta som att du försöker markera revir i någon annans hem... Hör du inte så fel det låter? DINA saker DERAS hem??
Min fantastiska svärmor kan ge dig ett tips... Hon och jag kan ta en sväng på stan och då frågar hon om det är nåt speciellt jag vill ha t ex till födelsedag/jul. Då går vi gemensamt och kikar på det jag/familjen vill ha och jag visar vilken färg etc, Sen väljer hon någon grej som hon vill ge. Dvs, hon respekterar min åsikt, köper något jag vill ha, och vi kommer att använda och uppskatta gåvan. Jag gör samma sak med henne. Min mamma och jag gör fö på samma sätt som jag o svärmor. Funkar jättebra. Dessutom har vi kul medan vi kikar på grejer ihop!
Ska nog ta och berätta för svärmor hur mkt jag uppskattar henne nästa gång vi ses, hemskt nöjd med att hon aldrig skulle göra som du TS... Hon kräver och ger respekt och får detsamma i utbyte...