Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 10:46:31 följande:
Är inte svärdottern lite väl långsint om det som hände i början av förhållandet, och detta är ju ganska många år sedan, fortfarande ska ligga mig i fatet? Jag har ju dessutom aldrig sagt något direkt till henne, om min son har fört vidare det jag sagt, ja då får det stå för honom tycker jag! Jag har bara agerat utifrån MITT BARNS bästa när jag sagt vad jag tycker. Det är så längesedan nu dessutom, så det borde vara överspelat vid det här laget. Ni har påpekat att jag ligger på för mycket. Ja, kanske jag gör det. Men jag tror att om jag inte låg på så skulle vi inte ses alls och jag skulle inte ha något alls att säga till om. Är det verkligen helt fel att tycka att man som mamma ändå har LITE rätt att kanske få sätta LITE prägel på ens barns hem? Annars är man ju som vem som helst som kommer på besök, då kunde man lika gärna vara grannen! Ja, min son är vuxen, men jag kommer alltid att vara hans MAMMA, och han kommer alltid att vara mitt BARN. Har inte farmor lika stor rätt till sitt barnbarn som mormor? Jag har jättebra hand med barn, och det finns inget som gör att jag är olämplig på något sätt. Andra släktingar anförtror sina barn åt mig och det går jättebra.
Hade min svärmor yttrat något om att jag inte var rätt för hennes son hade jag kanske kunnat förlåta det, om hon bett om ursäkt. Men glömt hade jag nog inte gjort...
Om du inte ens gjort ett försök att be om ursäkt och säga att du ändrat uppfattning så förstår jag absolut varför du inte är särskilt delaktig i deras vardag. Mormor har förmodligen inte betett sig lika illa så det är inte konstigt att hennes position är mer framskjuten än din.
Dessutom har du ingen som helst rätt att prägla deras hem inredningsmässigt, inte på NÅGOT SÄTT! Det är deras hem, inte ditt!
Kan tillägga att jag känner situationen litegrann, men i mitt fall är det min egen mamma som beter sig ungefär som du medan svärmor/farmor är helt underbar och vet gränserna.