Svärdottern förstör!
Var det inte en sån här tråd för ett tag sen? Kände igen så otroligt mycket från trådstarten... 
Å andra sidan kan det nog finns gott om jobbiga svärmödrar.
Inlägg från: Anonym
|
-
-
Låter galet likt min egen svärmor så jag vet verkligen hur svärdottern känner. LIksom för mig har du lagt grunden till er relation när du kritiserade din sons val av kvinna för självklart har han berättat för henne, det du bör göra för att visa välvilja är att verkligen be om ursäkt och mena det. Detta har inte min svärmor gjort än (efter 6 år) och vet du vad? Relationen blir bara ytligare och ytligare. Min svärmor ville att jag skulle se henne som extramamma efter alla vassa kommentarer hon kommit med till mig. Förmodligen... Idag har vi tyvärr ett behov emellanåt av barnvakt och tyvärr bor mina föräldrar långt bort så de måste vara hos farmor och farfar men tro mig, hade jag kunnat be någon annan så hade jag gjort det.
Hon gjorde samma som du i början, klampade in när och hur som helst, plockade hemma hos oss - fullkomligt la sig i. Jag blev galen! Det upplevs som ren och skär kritik, att man inte är kapabel att se över sitt eget hem. SKillnaden er emellan är väl att du ville ha barnbarn - det ville inte min så när vi väntade första dottern var det inte så populärt. Graviditet nr 2 nonchalerades rakt igenom. Kul? Nä.
Klipp navelsträngen- din son är vuxen och har valt sin kvinna. Skaffa en hobby så du inte känner att ditt liv går ut på din son och hans familj - du kväver dem och lär tappa mer och mer kontakt med dem om du fortsätter. Erbjud gärna din hjälp men framförallt - var ödmjuk, du är numera en GÄST och titeln farmor får du allt förtjäna. Vill det sig illa och du inte ger dig så kommer du att tappa kontakten med både din son och barnbarn för han kommer att ta sin familj i försvar. Ju längre tiden går så förvärras skadan som gjordes i början för den kommer aldrig att glömmas så det första du bör göra är att ringa din svärdotter och son, be att få träffa dem och BE OM URSÄKT och då inte bara för vad du tidigare har ansett om henne utan för hela ditt beteende gentemot dem men innan bör du ha kommit till insikt så du vet varför du ska be om ursäkt, annars blir den inte helhjärtad.
-
Jag tror tjejen vet att du inte gillar henne och därför tycker hon inte om dig. Därför vill hon inte heller ha dig i närheten av sitt barn. Så skaffa lite styrka gå dit och prata med henne, red ut allt. Säg att du gillar henne oesv. Och sluta säga att hons manipulerar din son, snälla.....jag blir trött på dig när du säger så.ö
-
Oj! hoppas jag inte blir en sådan påträngande svärmor i framtiden! Din son har en egen familj nu, han är inget litet barn som du kan bestämma över.. Ett förslag till TS i all välmening, skaffa ett husdjur som du kan rå om =)
Jag har en jättenära relation med min svärmor - för att jag vill! Hon tränger inte sig på.. men med min mamma är det en annan femma, där ska svärsönerna närapå gå igenom ett slags elddop för att duga åt henne, min man är inte frälst i henne.. Min äldsta bror har sagt upp kontakten med hela familjen för att hans dåvarande tjej inte dög åt mamma. Min lillebror är nu i samma sits, hans tjej duger inte åt min mamma, ser samma scenario komma.. men hoppas inte det!
Som många andra skriver, backa tillbaka några steg & acceptera att din son är vuxen. -
har inte läst andras inlägg men jag kan ju berätta om min egen mamma och svärmor!Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 09:58:24 följande:Min son har nyligen gift sig med sin sambo sedan många år tillbaka. De har ett barn på två år. Jag får väl erkänna att jag under de första åren av deras relation hade svårt att acceptera henne, vilket jag också lät min son få veta. Visst, det var dumt, men jag ville bara hans bästa och man måste ju få säga vad man tycker. Det är ju egentligen inget fel på henne, hon är snäll, skötsam och smart.
Problemet: Jag känner att jag inte får träffa och rå om mitt barnbarn och min son så ofta som jag skulle vilja. Vi ses ett par gånger i månaden, men jag skulle helst vilja att det var minst en gång i veckan. Inte en enda gång har jag suttit barnvakt heller, trots att de vet att jag vill. Mormor däremot har jag hört att suttit barnvakt flera gånger. Jag blir ledsen, för när vi träffas allihopa till födelsedagar tex, så märks det att barnbarnet har en närmare relation till hennes sida av släkten än till sonens. Jag tror att svärdottern vill ha det så och manipulerar min son så att det ska bli så.
Jag vet inte vad jag gör för fel! Jag brukar försöka åka hem till dem någon kväll då och då på väg hem från jobbet. Verkar inte så uppskattat, men man måste väl få kunna komma och hälsa på även en vardagkväll? Jag tycker att jag ställer upp så mycket för dem. Varje gång de ska göra något med huset t.ex. så frågar jag om jag ska komma och hjälpa dem. Oftast svarar de nej, så man får ju nästan tvinga sig på för att få vara delaktig och hjälpa till! Jag brukar också lämna lite saker hemma hos dem som jag tycker att de saknar i sitt hem, som dukar, blommor och gardiner. Ibland kommer jag även med lite matvaror, eller blöjor eller kanske några hundralappar. Jag vet att de har pengar, båda två tjänar ju hyfsat, men jag vill ju också få bidra lite och känna mig nyttig!
Jag vill ju vara delaktig i mitt barnbarns uppväxt, men jag känner mig motarbetad av svärdottern. Kläder som jag köper verkar inte användas, försöker man komma med något råd så nyps det av direkt. Svärdottern vet ju alltid bäst såklart. Att få ha barnbarnet hos mig en helg känns väldigt långt bort.
Vad ska jag göra?
jag vill inte att min mamma eller min svärmor ska passa mitt barn för dom röker inomhus, inte heller vill jag att dom ska passa mitt barn här hemma (röken sitter fast i deras kläder & hår, jätteäckligt).
min egen mamma har försökt pracka på oss dukar, hyllor, möbler, serviser m.m. men jag vill inte ha skiten då det inte passar in med vår stil och inredning! och svär mor kommer med en massa tavlor som hon tycker vi ska ha på väggarna, inte en chans i helvetet att jag inte själv ska få bestämma vad vi ska ha på våra väggar! hade vi tagit emot allt min mamma eller svärmor hade kommit med så hade det inte sett ut som vårt hem utan som det gör hos äldregenerationer med en massa plottrigt krusidull i varenda hörna!
så även om du vill väl, så försök inte bestämma hur det ska se ut hemma hos dom! det kanske inte är deras smak det du kommer med! istället kanske du kan komma med något roligt förslag som att ni åker på utfärd tillsammans! åk till tivoli/zoo/nått annat kul!
sen kan jag tycka att träffas en gång i veckan är för mycket, alldeles för mycket! hade inte orkat med det själv, då min svärmor ringer hem till oss var annan och tredje dag och hade velat träffas var helg!
om dom håller på att fixa huset så istället för att be om att få hjälpa till så kanske du kan fråga om du kan ta hand om barnet i deras hus så dom kan bli färdiga med sitt projekt. då ser dom dessutom att du kan ta hand om barnet och kanske där finns fler chanser till att passa det hädanefter!
tror också att mycket varför du inte får passa barnet är för att du inte tyckte om flickvännen/sambon i början. man märker av sådant, inte konstigt att hon inte känner sig trygg med dig.
-
men ts tänk dig själv om du vill träffa dom minst 1 gång i veckan, då vill ju även mormor/morfar det med. Sen kommer kanske syskon och på det vänner.
Du vet om att det bara finns 7 dagar/ vecka va? Så när ska man kunna få en ensam dag, en dag med bara partner och barn?
Och som många andra skrivit, inredningen den bestämmer jag bäst SJÄLV! Fråga hellre om det finns något som saknas som du kan bjuda på. Och om det inte finns så finns det inte.
Även om du är en del av deras familj, så ÄR du inte deras familj. Och dom måste själva bestämma vem dom vill umgås med. Och iaf jag vill inte umgås med någon som tränger sig på... inte heller om jag vet att denne från början inte tyckt om mig, eller ansett att jag var bra nog för någon.
Skaffa dig ett eget liv. -
Du kunde vara min svärmor. Och hennes sätt att tränga sig på och tro sig veta "bäst" hela tiden får mig att vilja kräkas på henne!
Hon har aldrig "fått" vara barnvakt för hon lyssnar inte. Varken på barnen eller på oss.
Du borde testa att göra det min svärmor inte gör... Rannsaka dig själv!!!!!!!!!!!!!!!!! -
Du skrev att du ogillade henne vilket sonen fick bestämt veta...
Sedan fattar du inte vad du gör fel??
Det kan jag tala om för dig.
Din svärdotter vet ju helt klart vad du tycker om henne därav tycker hon inte om dig och vill inte ha sina barn nära dig. -
Det här låter som min svärmor. Brrrr....Ett gott råd, backa.Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 09:58:24 följande:Min son har nyligen gift sig med sin sambo sedan många år tillbaka. De har ett barn på två år. Jag får väl erkänna att jag under de första åren av deras relation hade svårt att acceptera henne, vilket jag också lät min son få veta. Visst, det var dumt, men jag ville bara hans bästa och man måste ju få säga vad man tycker. Det är ju egentligen inget fel på henne, hon är snäll, skötsam och smart.
Problemet: Jag känner att jag inte får träffa och rå om mitt barnbarn och min son så ofta som jag skulle vilja. Vi ses ett par gånger i månaden, men jag skulle helst vilja att det var minst en gång i veckan. Inte en enda gång har jag suttit barnvakt heller, trots att de vet att jag vill. Mormor däremot har jag hört att suttit barnvakt flera gånger. Jag blir ledsen, för när vi träffas allihopa till födelsedagar tex, så märks det att barnbarnet har en närmare relation till hennes sida av släkten än till sonens. Jag tror att svärdottern vill ha det så och manipulerar min son så att det ska bli så.
Jag vet inte vad jag gör för fel! Jag brukar försöka åka hem till dem någon kväll då och då på väg hem från jobbet. Verkar inte så uppskattat, men man måste väl få kunna komma och hälsa på även en vardagkväll? Jag tycker att jag ställer upp så mycket för dem. Varje gång de ska göra något med huset t.ex. så frågar jag om jag ska komma och hjälpa dem. Oftast svarar de nej, så man får ju nästan tvinga sig på för att få vara delaktig och hjälpa till! Jag brukar också lämna lite saker hemma hos dem som jag tycker att de saknar i sitt hem, som dukar, blommor och gardiner. Ibland kommer jag även med lite matvaror, eller blöjor eller kanske några hundralappar. Jag vet att de har pengar, båda två tjänar ju hyfsat, men jag vill ju också få bidra lite och känna mig nyttig!
Jag vill ju vara delaktig i mitt barnbarns uppväxt, men jag känner mig motarbetad av svärdottern. Kläder som jag köper verkar inte användas, försöker man komma med något råd så nyps det av direkt. Svärdottern vet ju alltid bäst såklart. Att få ha barnbarnet hos mig en helg känns väldigt långt bort.
Vad ska jag göra? -
Jag har bara läst slutet på tråden, men blir förvånad hur otroligt negativa alla är mot ts. Jag tycker inte att hon, utifrån det som skrivs i ts, beter sig så konstigt. Ja det blev jättefel i början, men nu försöker hon ju verkligen. Tänker ni på era egna mammor (jag förutsätter att de flesta som svarat är kvinnor) och hur de blir bemötta av er brors fru/sambo? Tänker ni på att ni som har söner också blir farmor och svärmor en gång? Barnen har rätt till åde far- och morföräldrar!