Svärdottern förstör!

Vilket säkert din svärdotter också märkt. Men vet du vad, hon kanske också är van vid att få sin vilja igenom. Hon kanske inte heller är en person som man sätter sig på i första taget. Det är faktiskt inte ovanligt att en man väljer en kvinna som påminner om deras mamma, på något sätt. Och då är ju ni två kolliderande viljor som båda vill ha rätt. Och om ditt mål är att få umgås mer med barnbarnet, så får du inse att du bara har rätt till ditt barnbarn i den omfattning som föräldrarna väljer att släppa in dig. Så för att uppnå det måste du få dem att VILJA släppa in dig. Det är inget du kan tvinga dig till, hur som helst. Men du har större chanser om du är lyhörd. En fråga, när du har umgåtts med barnbarnet, har du då lyssnat på hur din son och sonhustru vill att saker ska göras. Min svärmor, när hon har varit barnvakt, har tvingat mig att skriva en lista med exakta mattider, exakt hur mycket mitt barn brukar äta, om det är några särskilda grejer att tänka på vid nattning o.s.v. Och hon har sedan följt listan till punkt och pricka. Det har gjort att jag har väldigt stor tillit till att hon inte gör något som vi inte skulle gjort. Vissa farmödrar/mormödrar verkar ju anse att de själv vet bäst i alla lägen och matar barnet med saker som föräldrarna inte vill att barnet ska äta, söver som de själva vill ("mina barn somnade minsann själva i sängen vid den åldern") o.s.v. En sådan person har man ju inget förtroende för, när det gäller barnpassning.

TS! Håller du möjligen på med en uppgift i sociologi eller så? Tycker den är tråden är osannolik! Innehåller ju enbart klicher av hur man inte beter sig som svärförälder.Du tar i lite för mycket för att vara trovärdig men kanske trots detta en intressant diskussion!

Sorgligt. Då tycker jag uppriktigt synd om alla föräldrar som har söner. Jag står mycket närmare min farmor än min mormor, de är ganska lika men min mormor har haft rätten att gå fram som en bulldozer eftersom det är mammas mamma. Hade min farmor ens sagt eller gjort en procent av det min mormor gjort kan jag lova dig att vi inte sett röken av henne tills vi var vuxna. 

Bara i ts.

När en kvinnas föräldrar säger något illa om dotterns pojkvän/sambo så är det gulligt att de bryr sig.

När mannens svärmor klampar in i deras hem och byter gardiner, "sorterar" posten, köper saker till deras hem,  så är det så snällt och omtänksamt osv. Men om kvinnans svärmor kommer med en duk blir det tredje världskriget och kärringen ska sparkas hela vägen till månen. 
 

De åsikterna får stå för dig. Jag tycker rent objektivt bättre om min svärmor än min mamma. Och jag ser mycket hellre svärmor som barnvakt än min mamma. Jag skulle inte uppskatta om någon av dem gjorde sig alltför hemtama hemma hos oss, och började köpa massa grejer utan att fråga. Men jag tror att svärmor skulle anstränga sig mer för att köpa något hon tror att jag gillar, än vad min mamma skulle göra.

nej, jag kan inte förstå hur du första kan prata skit om din svärdotter, sedan konstant tränga dig på med besök, dukar och gardiner och sedan förvänta dig att hon ska behandla dig som DU tycker du ska bli behandlad.

Som många har påpekat, du har nog varit ett extremt irritationsmoment för din svärdotter - oavsett hur väl du har menat. Du har baktalat henne (och nej, sånt glömmer man INTE), du tränger dig på och lägger dig i, beter dig som om du vet bättre än dem och tar dig rättigheter du inte har. Är det så du vill framstå?
Steg1. Sluta med det- nu!

Steg 2. Man kan inte ändra det som varit, men kanske skulle det hjälpa om du pratade ut med din svärdotter? Eller börjar prata om henne i positiva ord när du pratar med din son, gör du någonsin det? För gör du det lär han säkert berätta det för henne och det skulle kanske hjälpa henne att glömma din inställning i börjar av deras förhållande. Min svärmor ger mig ofta komplimanger om hur bra mamma jag är tex, om hon menar det eller inte vet jag inte men det gör mig betydligt mer vänligt inställd till henne i alla fall   

Steg 3. Börja bygg en bättre relation.
Kom inte oanmäld en vardagskväll, för det första! Gör du det hos andra också? Det brukar inte vara socialt acceptabelt, och gäller även farmor/svärmor/mamma. Visa respekt för deras privatliv, du har inget med deras gardiner att göra eller heminredning. Hade blivit knäpp om min mamma kommenterade sånt, så det gäller inte bara svärmödrar. Vill du ge en slant till barnet, gör det. Din son och hans hustru är vuxna människor och vill inte känna sig som småbarn som får veckopeng. Bjud hem dem till dig på middag. Att träffas ett par gånger i månaden låter fullt normalt och lagom, de har fullt upp i sitt eget liv. Träng dig inte på dem! 
Du har ingen "rätt" till något längre, din son är vuxen nu och ni får ha en vuxen relation på lika villkor med ömsesidig respekt. Mamma-barn relationen har förändrats, förstår att det känns tomt men det är en naturlig utveckling och er relation (och därigenom din relation till barnbarnet) kommer bara bli bättre om du accepterar det. Det är jag säker på.

 

  

I din formulering ser jag bara jag, jag, jag... Du utgår från vad DU behöver och menar att det är självklart att andra ska ge dig det (du ska få komma på vardagskvällar, du SKA få "hjälpa till" om det är det DU vill, du köper grejer till dem som DU tycker de saknar... ) Fullblodsegoistiskt.

Dessutom var du negativt inställld till svärdottern obefogat i början, har du bett om ursäkt för detta? Alla kan fela, men det är INTE OK att försöka så split mellan din son och kvinnan HAN valt. Jag förutsätter att han var vuxen när han valde och hans val är faktiskt just det - HANS inte ditt.

Ta steget tillbaka och försök vara lyhörd istället, vad kan du ställa upp med som DE efterfrågar som samtidigt är på dina premisser (gillar inte när mor/farföräldrar utnyttjas av föräldraparet heller, utan båda parter ska respekteras)

Min farmor var lite som du, som trängde sig på med sin "omsorg" vilket gjorde att folk slog bakut (hon kom hem med nybakt till min kusin, oanmäld, 08,00 en lördagsmorgon, hon gick in och städade min fasters hem, oombedd, hon tyckte att det var hennes rätt att komma hem till mina föräldrar varje torsdag för HON ville träffa sina barnbarn) Farmor åkte på påbackning från alla inblandade, men tyckte fortfarande inte hon gjorde fel, hon ville ju vara "hjälpsam". Det blev totalnej på torsdagskvällar hemma hos oss, hon var skitförbannad, men mina föräldrar stod på sig,

Att mormor får en närmare relation är troligen en produkt av din initiala fientlighet, du har inte skapat något band med din svärdotter = hon litar inte på dig och ni har inte en naturlig kontakt. Detta kan du inte tvinga fram utan du måste förtjäna ett förtroende.

Min egen svärmor är fantastisk, vi respekterar varandra och är lyhörda för VARANDRAS behov och hon som farmor kommer att vara jättevälkommen i sitt snart kommande barnbarns liv. Hon är dock väldigt aktiv och har deklarerat att hon även fortsatt vill ha ett fritt liv, vilket jag respekterar fullt ut. Jag kommer inte att vänta mig något av henne, men vill hon, är hon välkommen. Jag tror det är just ömsesidigheten ni saknar i er relation, du utgår för mycket från dig själv och din egen vilja.

Vad gäller klädköpen - hör först med familjen vad barnet behöver ha för kläder. Vad använder de för sorts kläder?
Mitt barns farmor köpte en skitful klänning. Jag vill inte ha klänning på mitt barn då det hindrar henne från att röra sig ordentligt och jag har en livfull dotter som gärna springer runt och leker och klättrar och klänningar hindrar henne i leken. 

Det är ingen rättighet att komma och hälsa på en vardagkväll. Min mamma har en mycket bättre relation till mitt barn än min dotters farmor men min dotters farmor har visserligen själv valt bort sitt barnbarn, min mamma bor 42 mil bort och kan inte träffa sitt barnbarn så ofta men de har en bra relation ändå.

Jag förstår att du bara vill väl med att lämna dukar och blommor osv, men är det sådana som DU tycker om eller vet som du vet DEM tycker om? Det är ju deras hem.
Har du någon gång frågar VARFÖR du inte fått vara barnvakt? Min dotters farmor skulle aldrig någonsin få sitta barnvakt till mitt barn men det är ju för att hon har en psykiskt störning och har misshandlat sina barn både fysiskt och psykiskt. Min pappa får inte passa min dotter ensam eftersom han inte är bra med småbarn - han har för kort stubin. Och min syster klarar inte av att hantera blöjor då hon är kräsmagad så hon kan inte heller passa min dotter. Min dotters farfar skulle inte heller få passa mitt barn eftersom han inte heller har någon koll på småbarn. Min dotters faster får inte heller passa mitt barn då hon inte har någon pejl på det där med barnuppfostran. Hon har 7 ungar och ingen av dem har fått någon form av uppfostran, ingenting de gör får konsekvenser (om de gör något dumt), de fick saft och läsk i nappflaskan innan de kunde gå=hon har gjort dem till sockerberoende monster. Jag vill helt enkelt inte komma hem till ett kraschat hem med en sockerhög dotter...

Min mamma skulle vara glad om hon kunde träffa oss några gånger i månaden men det går ju inte eftersom hon bor såpass långt bort.  Se till att göra kvalitétstid när du träffar dem. Har du satt av tid till att lära känna din svärdotter? Om hon inte känner dig så bra så kan det också vara en förklaring till att du inte får passa barnet. jag skulle inte lämna min dotter till någon jag inte känner så bra även om det vore en släkting.

På vilket sätt ville du bara ditt barns bästa om det inte var ngt fel på henne?! Du är van att få din vilja igenom säger du.. Tycker du att det bäddar för en bra relation? Det räcker med att bara läsa din rubrik.. Kommer aldrig att fatta varför svärmorsor alltid ska vara svartsjuka på sina svärdöttrar! Problemet ligger hos dig för du respekterar inte andras gränser..