Anonym (Farmor) skrev 2012-11-02 10:46:31 följande:
Är inte svärdottern lite väl långsint om det som hände i början av förhållandet, och detta är ju ganska många år sedan, fortfarande ska ligga mig i fatet? Jag har ju dessutom aldrig sagt något direkt till henne, om min son har fört vidare det jag sagt, ja då får det stå för honom tycker jag! Jag har bara agerat utifrån MITT BARNS bästa när jag sagt vad jag tycker. Det är så längesedan nu dessutom, så det borde vara överspelat vid det här laget. Ni har påpekat att jag ligger på för mycket. Ja, kanske jag gör det. Men jag tror att om jag inte låg på så skulle vi inte ses alls och jag skulle inte ha något alls att säga till om. Är det verkligen helt fel att tycka att man som mamma ändå har LITE rätt att kanske få sätta LITE prägel på ens barns hem? Annars är man ju som vem som helst som kommer på besök, då kunde man lika gärna vara grannen! Ja, min son är vuxen, men jag kommer alltid att vara hans MAMMA, och han kommer alltid att vara mitt BARN. Har inte farmor lika stor rätt till sitt barnbarn som mormor? Jag har jättebra hand med barn, och det finns inget som gör att jag är olämplig på något sätt. Andra släktingar anförtror sina barn åt mig och det går jättebra.
Du har haft hela hans uppväxt på dig att "sätta din prägel" på honom, och se hur han utvecklas till en person med egen vilja och egna åsikter. Och har du gjort det bra, så brukar barnen i mångt och mycket efterlikna sina föräldrar, av egen fri vilja. Men nej, du har inte mer rätt än "grannen" att sätta din prägel på ditt barns hem. Ingen LITEN rätt till det alltså, utan det är ingen rätt. Du kan ge dem saker, men det är upp till dem om de vill kasta det, gömma det längst inne i ett skåp eller använda det. Oavsett vad han har sagt eller inte sagt till sin sambo, så har din ovilja till deras förhållande alldeles garanterat blivit uppmärksammat av henne. Sånt märks. Och det är inte säkert att en sån grej anses "överspelad", när du inte bett om ursäkt för den. Om du verkligen menar allvar med att du vill ha en bra relation med din son och hans familj, så får du alltså vara beredd att be din svärdotter om ursäkt. Sedan bör du också fråga hur du kan hjälpa dem, och anpassa dig efter svaret du får. Du får helt enkelt backa, om de vill det. Lyssna på dem och göra som de säger. Och visa att du respekterar dem. Då kommer du säkert få alltmer förtroende, allt eftersom...
