Hetsätning

Jag har inte det problemet nu men hade ätstörningar under gymnasietiden, främst bulimi. Aldrig haft ett sunt förhållande till mat. Men för mig har LCHF funkat bra. Dels tar det bort mycket av grundproblematiken = sötsug. När man väljer bort livsmedel med högt kolhydratinnehåll så stabiliserar sig blodsockret, man slipper svängningar i blodsocker och humör och efter en tid så insåg jag att jag började känna hunger igen. Jag behövde inte längre äta för att jag var sugen utan jag var mätt och nöjd och åt för att jag faktiskt var hungrig. Det var en skön känsla. För har man varit driven av sug och impulser länge så tror man nästan att det är så det ska vara.

Jag kan fortfarande få för mig att proppa i mig mat och kräkas upp den men jag gör det inte. Särskilt när jag ätit sånt som jag vet inte är bra för mig och som inte alls är LCHF kan jag känna att f-n, det här borde jag nog inte ha ätit, jag går och kräks. Men sen minns jag hur det känns efteråt och hittills har jag kunnat hålla mig ifrån det.

Att träna mycket har också hjälpt mig. När man fått in träning som rutin och börjar se resultat (och MÅ BRA!) så vill man äta bra sen. I alla fall har det varit så för mig. Sen tror jag att man kan få god hjälp av psykologer mfl men helt fri från ätstörningar tror jag aldrig att man blir. Jag kommer alltid att ha ett stört förhållande till mat men jag kan hantera det, jag vet hur jag ska ta mig an situationer som uppstår och det upptar idag en väldigt liten del av min tid.