För 10 år sedan gick jag ner nästan 30 kg men blev ändå aldrig nöjd. Har sedan dess mer eller mindre bantat men har inte lyckats. Min stänga diet har varvats med attacker av hetsätning. Min vikt pendlar hela tiden upp och ner. Nu är jag trött på att vara slav under maten och har bestämt mig för att göra något åt det.
Är det någon mer här som lider av attacher av hetsätning som vil bolla tankar med varandra och hjälpas åt?
Jag hade det problemet när jag slutade snusa, la en strikt VLCD-diet (inga shakes, bara planerande). Då fokuserar man mer på mat, mat, mat, och det triggar aptiten.
Jag 'löste' mitt genom att börja snusa igen (och halvera min rökning), men det som egentligen gjort mest är min dagliga intervallträning (motionscykel i vardagsrummet framför TV'n), och cyklar mellan 5-8 pass om dagen ´a -200kcal/pass, samt äter monotont och lågt GI.
För min del verkar mindre fokus på mat (i princip alltid samma mat, minimal tid och planering på mat alltså) i kombination med rutiner och konsekvent cardio vara lösningen på mitt problem.
Ju mer man tänker på mat, ju hungrigare blir man och det blir en fixering.
Jag äter min råggröt 3 gånger om dagen, med kanel, lågkcalsylt, frusna hallon (med en banan en gång om dagen) och kakaonibbs. Enligt shapeup får jag i mig allt jag ska ha, minus fettet, vilket jag kompletterar med chailatte, mjölk i kaffet och veganska omega3-tabletter.
Jag äter med andra ord väldigt monotont, och utöver det ovan, äter jag ytterligare en banan och en tallrik grönt på kvällen efter sista träningspasset.
Gör upp matschema så du slipper tänka på vad du ska laga. Då blir det mindre fokus på mat, och således borde din aptit triggas mindre.
Ät också på regelbundna tider och se till att äta sånt som håller dig mätt länge, typ GI (sojastrimlor, färs och biffar har lågt GI, låga i kcal och väldigt mättande, då du får mycket volym).
Jag gör det men svarade just i tråden om sockerberoende så jag skriver där istället,.jag är både sockerberoende och hetsäter.
TS! Vad har du testat med som hjälp hittills och vad har du haft för strategier ? Har du fått någon hjälp av terapeut eller dietist eller så?
hej där.
Ja du är inte ensam, jag har hetsätit i ca 20 år, mår så dåligt det påverkar hela mit liv, det känns som att man ska drunkna vet inte hur jag ska kunna sluta att äta. Men nu har jag pratat med min läkare och hon ska remitera mig till en psykolog som ska hjälpa mig så att jag ska få prata om det, men jag vet inte om det ska hjälpa mig. Jag känner bara att jag inte orkar att leva mitt liv på detta sätt längre eftersom det påverkar mig jobbet min familj jag måste få hjälp. Du är inte ensam.
Jag har inte det problemet nu men hade ätstörningar under gymnasietiden, främst bulimi. Aldrig haft ett sunt förhållande till mat. Men för mig har LCHF funkat bra. Dels tar det bort mycket av grundproblematiken = sötsug. När man väljer bort livsmedel med högt kolhydratinnehåll så stabiliserar sig blodsockret, man slipper svängningar i blodsocker och humör och efter en tid så insåg jag att jag började känna hunger igen. Jag behövde inte längre äta för att jag var sugen utan jag var mätt och nöjd och åt för att jag faktiskt var hungrig. Det var en skön känsla. För har man varit driven av sug och impulser länge så tror man nästan att det är så det ska vara.
Jag kan fortfarande få för mig att proppa i mig mat och kräkas upp den men jag gör det inte. Särskilt när jag ätit sånt som jag vet inte är bra för mig och som inte alls är LCHF kan jag känna att f-n, det här borde jag nog inte ha ätit, jag går och kräks. Men sen minns jag hur det känns efteråt och hittills har jag kunnat hålla mig ifrån det.
Att träna mycket har också hjälpt mig. När man fått in träning som rutin och börjar se resultat (och MÅ BRA!) så vill man äta bra sen. I alla fall har det varit så för mig. Sen tror jag att man kan få god hjälp av psykologer mfl men helt fri från ätstörningar tror jag aldrig att man blir. Jag kommer alltid att ha ett stört förhållande till mat men jag kan hantera det, jag vet hur jag ska ta mig an situationer som uppstår och det upptar idag en väldigt liten del av min tid.