Utåtstående öron på 6:åring. Operera eller inte? Nån som gjort det?

Hade väntat mig betydligt värre!!! Tycker din sons öron är jättesöta och fina. Fast vill man operera tror jag det är ett ganska lätt ingrepp.
Synd att barn är så elaka mot varandra

njaae, barn är elaka, dom kanske hittar nåt annat att hacka på sen... jag har blivit mobbad pga min överläpp (har en liten fågel mun)... idag är jag superstolt över min överläpp, det är en som min man älskar mest av allt hos mig..

Det jag vill säga är väl om ni börjar ändra på nåt som han inte trivs med, eller som någon mobbar han för, kanske han lär sig att trivs man inte, eller blir man retad kan man ändra på det... istället för att lärar sig vara nöjd precis som han är...
Fast å andra sidan.......

Inget är svart o vitt..

Hoppas det löser sig på bästa sätt!

Jag tycker du ska låta pojken operera sina öron.

Min son gjorde det av samma anledning som du beskriver, när han blev 6 år och de bytte lokal till "riktiga" skolan så började de andra barnen att retas.

Vad som är viktigt är att barnet själv är motiverad till operationen då eftervården kan vara ganska besvärlig.  

Min son gjorde det för cirka 10 år sedan och operationssättet kan ju ha förändrats.  Han blev bandagerad över hela huvudet och det kliar jättemycket under bandaget, där stygnen sitter. Superbesvärligt tyckte min son att det var och svårt att låta bli att klia, vilket man absolut inte fick förståss.

Han fick vara hemma under tiden som han hade bandage.        

Han mår dåligt och vill operera öronen. Operationen är en vanlig och enkel sak gör att ge honom mer livsglädje. Jag skulle helt klart göra det. Det är ju inte som om det är en 13-åring som vill ha bröstimplantat...

Själv fick jag frågan om jag ville ha tandställning... Det var inte lika vanligt då. Jag funderade länge på det eftersom det var så jobbigt och jag egentligen bara fått en dum kommentar (och den killen körde jag in i väggen så ingen vågade säga något därefter). Men numera ryser jag av tanken att mina föräldrar och tandläkaren överhuvudtaget gav mig det valet när jag var så ung. Jag hade troligen inte fått något av mina jobb om jag sett ut så som vuxen... Jag såg för jävligt ut i munnen. Även om jag hade gott självförtroende och vänner så hade det inte gjort saken lättare att få jobb utan att folk fnissade åt mig eller bara mindes "hon med tänderna" efteråt... Eller i kontakterna med killar.

Ge grabben en chans att utmärka sig med sin personlighet än med sina öron...

Jag anser att göra ett ingrepp på ett barn innan hen ens blivit mobbad är att sända ut en signal att "du duger inte som du är."

Men när det, som i Ts fall, är ett barn som blivit mobbad i tre månader och själv ber sina föräldrar om hjälp så är det ens förbenade plikt att göra allt i sin makt att hjälpa honom. Att vägra sin son ett enkelt ingrepp för att make a point i ett större sammanhang är, i mina ögon, ett mycket större fel hos föräldern.

Jag kan förstå hur man tänker. Det ÄR inte rätt att msn ska behöva förändra sig för att passa in, men det tar inte bort smärtan hos barnet, och den kommer sitta i länge.

Jag är 27 och hade oturen att vara en av tre tjejer i klassen. Jag hade också otur att vara rödhårig, och det räckte. Nu, idag, har jag lärt mig älska min hårfärg och fräknar. Tyvärr har den största röda lystern försvunnit, och likaså mina fräknar.

I högstadiet blev jag kraftigt retad för att jag rodnar lätt. Tillslut räckte det med att någon frågade vilken färg brandbilar har för att jag skulle se ut som ett stoppljus.

Än idag får jag ont i magen när jag hör den kommentaren. Än idag kan jag börja gråta när någon vänlig själ vill påpeka att jag rodnar.

I en perfekt värld skulle ingen behöva opereras pga mobbning. tyvärr är det väldigt svårt att få barn att förstå att "alla ser olika ut" och att acceptera detta. Barn kan vara väldigt elaka och har inte utvecklat ett konsekvenstänk.

Uppenbarligen tar många barn chansen att retas om det finns någon.

Jag ser det såhär, att låta barn bli retade för att vuxna inte tycker att det behövs en operation är rent av elakt.
Varför ska barnet behöva ta det bara för att vi anser att barnet inte ska -behöva- bli mobbat? Faktum är ju att han blir retad. Vi kan tycka att det är gulligt och ingenting att bry sig om, men pojken som dras med det då?
Tråkigt nog leder ju mobbning aldrig till något bra, självförtroendet och självkänslan körs i botten pga mobbning och det bäddar ju enbart för psykisk ohälsa i framtiden.

Såg att någon drog upp utåtstående tänder som exempel, men att det var annorlunda för att bettet kunde bli fel osv.
Kan tala om att psykiskt dåligt mående oftast är värre än lite fysiska fel.

Jag anser det därför vara viktigt att ta din son på allvar och inte gå emot bara för att du tycker något annat.
Det kommer dröja innan vi lever i den perfekta världen och jag tycker inte om att se att barnen blir försökskaniner och att föräldrar bara ska sätta sig på tvären!

Jag själv blev mobbad, både för övervikt och glasögon. Anser att min mor borde ha gjort något åt min övervikt för jag lider fortfarande, 15 år senare, av sjukt dålig självkänsla och har svårt att acceptera hur jag ser ut.
Lyckligtvis är jag vuxen och kan tänka själv idag men det finns ändå i bakhuvudet.

TS, lyssna på din son! 

Har ej läst övriga kommentarer.

Jag tycker dock inte att det är fel att operera barnets öron. Bara för att man gör det så säger man inte att han tycker det är fel på barnet. Utan man gör det för att barnet ska kunna må bra med SIG själv. För vad än föräldrarna tycker om barnet så har inte det så stor betydelse om barnet får annan respons från övriga samhället.

Jag har en vän som blev mobbad för sina öron och mådde riktigt dåligt när hon var liten. Vid 12 års åldern så gick föräldrarna med på att operera öronen på henne och hon blev en helt annan person. Väldigt utåtriktad, vågade ta för sig, fick massor med vänner. 
Innan var hon rädd att gå till skolan, mådde alltid dåligt och var jätte arg/besviken på sina föräldrar som " älskade henne för mycket" för att vilja ändra på henne.

Jag tycker att för pojkens välmående att man faktiskt kan gå på konsultation om det och prata mycket om det och göra klart att man älskar honom för hur han än ser ut men att om detta är vad han verkligen vill så finns man där och stöttar honom.

Blev retad någon enstaka gång under skolåren för mina öron och opererades som 10-åring. Har aldrig ångrat det, tvärt om är jag ganska glad över det idag. Minns att jag själv tyckte det var fult när öronen kikade ut genom mitt långa hår och jag har aldrig känt att mammas beslut att låta mig genomgå en operation skulle innebära att jag inte dög som jag var. Men det var jag det, kan ju kännas olika för någon annan.

Jag kan inte svara på hur ni ska göra, men tror jag skulle låta sonen göra det om det var i mitt fall, inte för Att jag inte tycker att han duger, utan för att är öronen väldigt utåt kommer han troligtvis bli retad för detta bra länge, och vad jag förstått är det inte en stor operation.

Min kusin hade väldigt utstående öron när han var mindre, och det var jättegulligt när han var runt 2-3 år, vet inte hur gammal han var men tror han kan ha varit kring 6 år när han opererades.

Jag tycker det är stor skillnad på att t ex operera näsan/brösten, och operera öronen om de står ut, man ändrar inte öronen, utan sätter de närmare huvudet.