Görling skrev 2012-10-31 21:20:49 följande:
Beklagar det som du gått igenom. Ang det som läkaren sa att ditt foster skulle vara tillväxthämmat så kan jag säga att det inte alls behöver stämma. Däremot kanske det dog vid en viss tidpunkt och då krymper det i magen, det tillbakabildas. Jag har haft tre sena missfall (V 19 två ggr och en gång iv 16, fast fostren dog sannolikt i v 15-17), senast i juli i år (+ ett antal tidiga) så jag vet vad du har gått igenom. Jag var på regelbundna kontroller och mätte storleken på fostren, men när det konstaterades på rutinultraljuden att de var döda så hade det varit fullt normalt i storleken i v 15 då det levde och plötsligt hävdade jourläkaren på sjukhuset att det hade dött i v 12-13, men då hade jag ju bevis för att det inte stämde. Att man har behov av att överbevisa läkarna har ju med att göra att de är så förbannat nonchalanta och det är ju en del av hela denna tragik som vi går igenom.
Sjukvården är sällan intresserade av att utreda orsakerna, både till sena och tidiga missfall. Däremot kan man få blodförtunnande i form av Trombyl och Fragmin relativt lätt, då de flesta har teorin att det handlar om blodproppar som stryper näringstillförseln hos fostren och det är ju inte omöjligt men samtidigt finns det ju så många tänkbara orsaker. Själv har jag fått blodförtunnande utan att det har hjälpt de senaste 3 ggr, både större och mindre doser och det är då man kan börja spekulera i immunologiproblem som Ninnin skriver. Tyvärr blir det en gissningslek och axelryckningar många ggr av sjukvården, men hoppet är ju det sista som överger en. Missfallsutredning är väl prio 1 för er, sedan se till att få så mycket mediciner ni kan (se ovan) i förebyggande syfte för man kan inte äta för mkt i de här sammanhangen, för att gå i genom MF efter MF är ju en ren tortyr! Kan tillägga att jag har en lyckad graviditet i bagaget och att de sena missfallen började efter sonens födelse. Dessförinnan hade jag 4 tidiga MF. Inte kul det heller, men det är värre med missfall i månad 4-5.
Du får låta hur bitter och arg du vill för jag förstår dig!! Man är ju nervös att de inte ska finna ngt fel!! Men som du skriver så är hoppet det sista som överger en!!
Ang tillväxt hämmat! Första vi förlorade så var vi på RUL 9/11-09 blev då tillbaka flyttade 3v. Men den lille sprattlade runt och hade sig! 19/11-09 var jag hos min BM för en rutinkoll och då hittade hon inga hjärtljud
Denna gången fick jag små små blödningar, endast gammalt blod den 17/9-12 åkte till akuten för att kolla upp. Allt såg bra ut en livlig krabat sa hon och hon kunde inte se något om varför blödningen kom. 25/9 var jag inne hos BM kolla hjärtlud och det slog på så fint. 5/10 fick jag mer blod, färsk blod. Åkte in än en gång just mer för att stilla mitt eget psyke, fick då konstaterat att det inte levde.
Så båda dessa gångerna har det gått 10 dagar mellan kollarna och bekräftad MA!!
ja MF är fruktansvärt. Men man önskar på ett konstigt vis att de kunde kommit tidigare, inte så sent som vi/ni har fått utstå!!