- bf juli 2013 -

Hej på er.
Efter lite betänketid så "outar" jag mig - det går ju inte att vara anonym här
Det får bära eller brista - den enda som vet vem jag är i verkligheten, utanför livet på FL, är ju redan med i tråden samt den enda (förutom min man) som vet att jag har anledning att hänga här

Jag plussade igår - eller egentligen i söndags, men då med ett test med bästföre datum för 1,5 år sedan... Vågade inte riktigt lita på det..

Jag har BF den 11 Juli, enligt beräkningar på nätet iallafall..
Jag har en son som är född -10, samt ett par mf innan det i bagaget.

Just nu vet jag inte riktigt hur jag länner inför detta - glad, men har inte landat än.. Vi har sen sonen föddes varit överens om att vi inte ville ha fler barn, men för några månader sedan började vi av olika orsaker fundera.. För bara 1,5 månad sen tog vi ett beslut om att ta bort spiralen o se vad som hände. Mina tidigare graviditeter har tagit mellan 6-12 månader innan det "satt sig".. Så vi var beredda på att det skulle ta tid - räknade med att det skulle ta tid..
Tog bort spiralen efter förra mensen - o vips - plötsligt är vi gravida..

Det kommer ta ett tag att smälta detta.. Känner att det kan hjälpa att skriva o läsa här - förutom att prata med den enda mer än min man..

Bra - alla andra i föräldragruppen har redan skaffat syskon.. Tänkte att det var ett stort hopp, men vi vill att sonen skall få ett syskon på heltid (han har en syster som bor här varannan helg). Det är tre år mellan mig o min syster, o även om vi bråkade så lekte vi desto mer :)

Håller tummarna - missfall suger...
Kram!!

Ser att det är ett litet lagom hopp mellan mig o er andra - hoppas det fylls på med fler sedan
Jag har en menscykel på bara 25 dagar, så kunde plussa väldigt tidigt
Redan börjat må lite lite illa.. Men det kom tidigt med sonen också, så det är väl bara att köpa lite kex att ha i handväskan att knapra på när illamåendet sätter igång...

Haha, du var liiite snabbare på tangenterna än jag Lillasyster :)

Det är väldigt olika var man går och vem man har. Men det "normala" är att man gör ett ultraljud mellan vecka 11-18 ungefär..
Jag kommer troligen få det innan (runt vecka åtta hoppas jag på), då det är min BM som har hand om ultraljuden på min MVC. Hon tar normalt inte emot vanliga inskrivningar längre, men har lovat att göra ett undantag för favoriter
På första mötet kommer hon (skriver hon, då det överhängande är kvinnor som är barnmorskor) att ge er lite broschyrer om vad som väntar, en bok om graviditeten att läsa i.
Du och pappan kommer att få fylla i en lååång lista om sjukdomar i släkten, egna sjukdomar osv..
Hon kommer att ställa frågor om alkohol och rökning (detta MÅSTE de göra, så det är inget negativt mot en själv som person, har hört att en del tagit illa upp vid frågan).
Ni kommer att räkna ut i vilken vecka du är (även om man kan träffa ganska bra på nätet) och när BF är.
Säkert kommer ni prata om när det är dags för ultraljudet oxå
Nu kommer att vägas in - ta på er "lätta" kläder  -  för att kunna hålla koll på vikten lite.
För er som har ett högre BMI så kommer hon, om inte första gången så senare, berätta att ni måste komma o testa så ni inte ligger i risken för graviddiabetes. (Min BM tyckte det var jobbigt att ta upp frågan, då det är "förbjudet" att prata om vikt för vissa, men jag tycker bara det är bra att de har koll - det är ju för min o barnets skull  )

Kom ihåg att BM är där för ER o BARNETS skull. Ställ de frågor ni funderar över - kommer ni inte på några under inskrivningssamtalet så lär det komma senare. Ni kommer att träffas ofta.
Kom också ihåg att ni skall känna förtroende för er BM. Jag har bara positiva erfarenheter, men har hört om de som inte "klickar" med sin BM.
Känns det inte bra - BYT. Ni skall träffas i många månader framöver, hon skall vara den som hjälper er genom funderingar, oro, lycka :)
Då måste det vara någon ni litar på

Gå o träffa henne - o bestäm sedan. Även om "gubben" är viktig i frågan också så krasst sett så är det DU som går igenom förlossningen - o alla krämpor som kommer med graviditeten.
Visst är det jätteviktigt att papporna är delaktiga, får komma till tal o så vidare
MEN, just i det här fallet, med en graviditet, så är det ännu viktigare att man som blivande mamma mår bra och trivs.

Oj, tack  - rodnar lite...