gravid, och deprimerad :(

Hej,

Känner till viss del igen mig. Min sambo och jag blev oplanerat gravida men blev SÅ glada. Levde ett stabilt liv med fasta jobb, hus, sparkonto, ring på fingret och såna saker. 
Efter några veckor fick jag ångest och kände "vad fan har jag gett mig in på". Jag tappade allt intresse för att bli mamma, kände inte alls att jag ville bli tjock, föda ett barn och än mindre ta hand om det, jag började längta efter högklackade skor och fest, något som jag verkligen aldrig har roats av tidigare annat än i tonåren. 
Men det gick över. Jag "tänkte bort" graviditeten några veckor, levde som vanligt och lät paniken lägga sig, sen tog jag tag i vad det var som skrämde mig, läste på lite och plötsligt var jag så förväntansfull.

Idag är min dotter nästan 1 år och det absolut bästa som hänt oss. Finns inga ord starka nog för hur fantastiskt det är att vara mamma. Jag tror att det är fullt normalt att tvivla och få panik, oavsett vilket liv man lever och oavsett hur länge man har försökt. Det är skrämmande och helt nytt, man vet inte alls vad man ger sig in i. Men det är nu livet börjar! Enligt min mening iaf.

Lycka till med allt. Och grattis.