Anonym (tonårsförälder) skrev 2012-10-10 09:49:47 följande:
Jo, jag vill absolut att vi har en dialog om vad och var barnen ska studera! Men jag kan inte se logiken i att studera på en ort där du måste betala hyra och levnadskostnader om man har möjligheter att bo i en ort där samma utbildning finns och där du kan bo "hemma" fram till studenten. Möjlighet till extrajobb där egentjänade pengar kan gå till andra saker än mat och boende.
Jag betalar som sagt redan dubbla underhåll och deras resor och försäkringar och mobiltelefoner och aktiviteter, jag har inte råd att tillföra mer pengar för studier på en annan ort.
Ett inackorderingsstöd kan beviljas om man bor på själva skolan men det är ingen sådan typ av utbildning något av barnen vill läsa. Det täcker dessutom inte alls hela kostnaden utan enbart en del.
Det skulle i så fall handla om att dela lägenhet med andra som också läser på annan ort, men då är det en del av hyran vi talar om, därutöver tillkommer mat och el och andra kostnader.
Det kan jag inte hjälpa till med för jag har helt enkelt inte råd och boföräldern bidrar som sagt inte med ett öre ens idag trots både underhåll och barnbidrag. Boföräldern vill överhuvudtaget inte diskutera boende och studier alls utan propagerar för att barnen ska bo kvar och gå på gymnasiet i grannkommunen med 1 timmes bussresa varje dag och fortsatt trassel med tågpendlingen. Jag känner bara att det är ur ett rent egoistiskt perspektiv då det handlar om pengar som boföräldern nte vill mista.
Det är nyttigt att bo borta och klara sig själv. Det behöver inte vara dyrare än att bo hemma. För mat och annan basförsörjning ska föräldrarna så klart stå för oavsett om barnet bor i egna hemmet eller på annan plats.
Inackorderingsstöd utgår även om man inte bor på skolan så klart. Även då man delar lägenhet med andra får man det. Vet massor av ungdomar som delar lägenhet för att plugga på gymnasiet och de får alla inackorderingsbidrag.
Boendeföräldern tvingas så klart försörja barnen.
