• Anonym (tonårsförälder)

    Boföräldern låter pengarna styra

    Båda föräldrarna flyttar från sin ordinarie ort, barnen flyttar med den andre föräldern (efter tvist) och har bott med denne i 8 år. Denna förälder har flyttat 2 ggr under tiden varav det vid senaste flytten framgick att barnen hade önskemål att då flytta till mig som är umgängesförälder, detta skulle då varit i samband med högstadiestart åk. 7.
    Boföräldern motsatte sig detta och samarbetssamtal ledde ingenstans samt att barnen vägrade säga vad de ville så de flyttade då med boföräldern ännu en gång trots att det var vilda protester från bägge barnen.
    Det uttalades dock att barnen skulle gå gymnasiet på "min" ort då deras nuvarande ort ej har gymnasium. Det skulle innebära en förenklad vardag utan pendling med buss till/från skola, möjlighet till extrajobb mm. då det är större ort samt enklare att ta sig ensamma till tågstation för vistelsen hos umgängesförälder varannan helg.
    (På nuvarande ort är de bundna till att boförälder skjutsar dem till närmsta ort där tågstation finns)

    Under alla dessa år har jag som umgängesförälder betalat alla resor mellan oss, naturligtvis dubbla underhåll, kostnader för aktiviteter och utrustning, barnförsäkring, inkomstbortfall då jag varit ledig på skollov mm, båda barnens mobiltelefoner då de började pendla med tåget själva, månadspeng mm. mm.
    Umgängesföräldern har i stort sett enbart bott med barnen under vardagar då det är jag som haft barnen alla skollov, totalt 10 helveckor/år utöver varannan helg.

    Nu när det börjar närma sig gymnasieval så har jag aktivt försökt engagera boföräldern i öppna hus och informationskvällar men nu verkar det som att det inte alls är aktuellt! Boföräldern kan inte se alla fördelar för barnen med att bo där utbildningen finns, utan det känns som att det handlar om pengarna, alltså uteblivet underhåll och det barnbidrag som nu kommer bli studiebidrag...Jag blir så jäkla upprörd då det är uppenbart att dessa nästan 5000 kr/månaden är något som boföräldern inte ens skulle haft om vi bott ihop! dessutom är det jag som fått betala precis allt extra till barnen, ok inte de sk. "ökade fasta kostnaderna" som det så fint heter, men då boföräldern aldrig har barnen under ledigheter då dom behöver äta 3 mål mat om dagen mm. så känns det inte som det varit speciellt förhöjda levnadskostnader.

    Det gör mig så förbannad att vara så egoistisk att enbart tänka pengar istället för på barnens framtid och utbildningsmöjligheter, hur fasen ska man göra? 

     

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-02-13 09:35
    Oj, plötsligt vaknade denna gamla tråd till liv igen.

    Jag kan uppdatera med att barnen nu gjort sina gymnasieval och kommer flytta till mig i sommar. Jag kan inte med ord beskriva vilken lycka det är, i 9 långa år har jag saknat och längtat efter mina barn!!!
    Plötsligt händer det, som dom säger och det har det gjort för mig. Livet har börjat om och det känns som att få barn på nytt, även om dom är nästan 2 meter långa med skägg

    Till er andra umgängesföräldrar som kämpar därute, som saknar och längtar efter era barn. Som kanske ligger i vårdnadstvister eller som redan förlorat - tids nog blir barnen stora och är förhoppningsvis starka nog att göra egna val! Ge aldrig upp, KRAM!

  • Svar på tråden Boföräldern låter pengarna styra
  • BioBonus

    Vad säger barnen själva nu? Ska de börja gymnasiet så är de ju så pass stora så de har definitivt en egen vilja. Kan ni inte sätta er ner alla fyra och prata om saken? Väga för- mot nackdelar. Ur barnens/tonåringarnas perspektiv.

  • Ramborg

    Håller med. Nu är barnen så stora att de måste kunna säga vad de tycker.


    42.
  • Anonym (a)

    Från det att barnen är 16 får de skriva på flyttanmälan själva. Det borde inte bli några problem för dem att flytta till dig om det är det de vill.

  • Anonym (tonårsförälder)

    Självklart är de så stora att de ska säga vad det är DOM vill göra, men tyvärr så sätter boföräldern på sig en offerkofta så snart det handlar om barnens boende. 
    Vid separationen så var det fruktansvärt uppslitande men vi hade varannan vecka och det fungerade bra. Det var dock aldrig på mina villkor, aldrig någonsin...Vid första flytten när botvisten uppstod så var det en fruktansvärd smutskastning och det var ett utspel från den andre föräldern som har satt djupa spår. Hela tiden så har barnen använts som vapen och de har även ljugits för och undanhållits sanningen, gör inte så mot barnen osv osv..
    Till slut gav jag upp , att bråka om barnen i rätten och med advokater gjorde dem bara mer skada, så boföräldern fick återigen sin vilja igenom.
    Vid flytt nr 2 var barnen tonåringar och var helt klara med att de INTE skulle flytta ännu en gång utan istället börja högstadiet där jag är bosatt och hade varit så i 6 år, barnen hade även kompisar som skulle gå på samma högstadieskola. Men återigen blir det offerkofta på och "husförhör" med föräldern och barnen där barnen pressas att "tycka synd" om föräldern och återigen lögner och smutskastning.
    Så länge barnen tror att de har ansvar för den andre föräldern och inte kan/vågar stå för vad de vill så kan jag inte göra något. Men jag blir ledsen och arg när det hämmar dem och de försakar saker enbart för att en förälder är egoistisk. Jag har förklarat för dem att de kan skriva sig vart de vill när dom är 16 år, men jag har inte råd att betala några boendekostnader för att studera på annan ort när de har alla möjligheter att bo hos mig i en stad där alla utbildningsmöjligheter finns.
    Det känns som att stångas mot en tegelvägg och jag blir bara så trött.... 

  • Anonym

    Men om barnen vill plugga på någon annan ort än där du eller andra föräldern bor så har de ju möjlighet att få inackorderingstillägg. Så det behöver inte bli dyrare för dig eller den andra föräldern.

    Varför tar ni inte båda och lyssnar på barnen för en gångs skull? Det är deras framtid det handlar om!

  • Anonym (tonårsförälder)

    Jo, jag vill absolut att vi har en dialog om vad och var barnen ska studera! Men jag kan inte se logiken i att studera på en ort där du måste betala hyra och levnadskostnader om man har möjligheter att bo i en ort där samma utbildning finns och där du kan bo "hemma" fram till studenten. Möjlighet till extrajobb där egentjänade pengar kan gå till andra saker än mat och boende. 
    Jag betalar som sagt redan dubbla underhåll och deras resor och försäkringar och mobiltelefoner och aktiviteter, jag har inte råd att tillföra mer pengar för studier på en annan ort.
    Ett inackorderingsstöd kan beviljas om man bor på själva skolan men det är ingen sådan typ av utbildning något av barnen vill läsa. Det täcker dessutom inte alls hela kostnaden utan enbart en del. 
    Det skulle i så fall handla om att dela lägenhet med andra som också läser på annan ort, men då är det en del av hyran vi talar om, därutöver tillkommer mat och el och andra kostnader.
    Det kan jag inte hjälpa till med för jag har helt enkelt inte råd och boföräldern bidrar som sagt inte med ett öre ens idag trots både underhåll och barnbidrag. Boföräldern vill överhuvudtaget inte diskutera boende och studier alls utan propagerar för att barnen ska bo kvar och gå på gymnasiet i grannkommunen  med 1 timmes bussresa varje dag och fortsatt trassel med tågpendlingen. Jag känner bara att det är ur ett rent egoistiskt perspektiv då det handlar om pengar som boföräldern nte vill mista.

  • Anonym
    Anonym (tonårsförälder) skrev 2012-10-10 09:49:47 följande:
    Jo, jag vill absolut att vi har en dialog om vad och var barnen ska studera! Men jag kan inte se logiken i att studera på en ort där du måste betala hyra och levnadskostnader om man har möjligheter att bo i en ort där samma utbildning finns och där du kan bo "hemma" fram till studenten. Möjlighet till extrajobb där egentjänade pengar kan gå till andra saker än mat och boende. 
    Jag betalar som sagt redan dubbla underhåll och deras resor och försäkringar och mobiltelefoner och aktiviteter, jag har inte råd att tillföra mer pengar för studier på en annan ort.
    Ett inackorderingsstöd kan beviljas om man bor på själva skolan men det är ingen sådan typ av utbildning något av barnen vill läsa. Det täcker dessutom inte alls hela kostnaden utan enbart en del. 
    Det skulle i så fall handla om att dela lägenhet med andra som också läser på annan ort, men då är det en del av hyran vi talar om, därutöver tillkommer mat och el och andra kostnader.
    Det kan jag inte hjälpa till med för jag har helt enkelt inte råd och boföräldern bidrar som sagt inte med ett öre ens idag trots både underhåll och barnbidrag. Boföräldern vill överhuvudtaget inte diskutera boende och studier alls utan propagerar för att barnen ska bo kvar och gå på gymnasiet i grannkommunen  med 1 timmes bussresa varje dag och fortsatt trassel med tågpendlingen. Jag känner bara att det är ur ett rent egoistiskt perspektiv då det handlar om pengar som boföräldern nte vill mista.
    Det är nyttigt att bo borta och klara sig själv. Det behöver inte vara dyrare än att bo hemma. För mat och annan basförsörjning ska föräldrarna så klart stå för oavsett om barnet bor i egna hemmet eller på annan plats.

    Inackorderingsstöd utgår även om man inte bor på skolan så klart. Även då man delar lägenhet med andra får man det. Vet massor av ungdomar som delar lägenhet för att plugga på gymnasiet och de får alla inackorderingsbidrag.

    Boendeföräldern tvingas så klart försörja barnen.
  • Anonym (tonårsförälder)

    Jag är fullt medveten om alla fördelar med att flytta hemifrån och växa upp, det gjorde ag själv när jag var 16 Flört
    Det är inte jag som motsätter mig flytt det är boföräldern som menar att barnen ska vara bosatta där precis som förut och de ska välja en gymnasielinje som erbjuds på det gymnasium som finns 1 timmes bussresa från hemmet.  Jag menar att OM de ens vill läsa den linjen så kan de lika gärna göra det på min ort där de inte behöver pendla samt att tågstation finns så de kan enkelt åka till den andre föräldern utan att det krävs skjuts mm. Dessutom större utbud på praktikplatser med chans till extrajobb och även högskola för eventuella fortsatta studier.
    Låt säga att barnen skulle vara fortsatt skrivna hos boföräldern, då krävs ett avstånd på minimum 2 timmars resväg för att få inackorderingsstöd samt att utbildningen inte finns i hemkommunen. (vilket den inte gör eftersom det inte finns någon gymnasieskola, dock finns den inom 1 timmes resa) OK, låt säga att de skulle studera inom 25 mil, de får då ca. 1800kr. i inackorderingsstöd.
    Jag räknar med MINST 2000kr i eventuell hyra bokostnad, till detta även mat vilket skulle vara ca. 1500/månad + ett par hundralappar i el och då är det ändå en glädjekalkyl.
    Jag betalar ju redan telefoner och resor mellan mig och boförälder så det är ju ingen extra kostnad. 
    Det skulle innebära kostnader på minimum 4000 kr/ månad bara i boende och mat//hygien/el.
    Bidragen barnet har skulle vara 2850 kr med studiebidrag och inackorderingstillägg. Rent krasst skulle det gå runt om barnet fick underhållet också men det utbetalas ju till boföräldern och denne går inte med på att barnet flyttar och kommer inte att bidra med någonting om barnet/barnen flyttar hemifrån för att studera på annan ort.

    Vad jag känner så är det ju fortsatt enbart jag som betalar allting oavsett om barnen bor kvar eller flyttar till annan ort? Jag går på knäna redan nu med alla kostnader och jag kan verkligen inte bidra med mer, detta är dock inget som någonsin diskuterats öppet. Jag betalar och betalar och håller käft medans boföräldern bara håvar in känns det som.

     

  • Iam

    Anlita en advokat som hjälper dig med det ekonomiska. 
    Det är det enda råd jag har.
    Du kan inte påverkar den andra föräldern, och du ska inte påverka barnen för du ligger du på samma nivå som den andra föräldern.
    Så, det enda du kan göra är att påverka din egen situation och se till att du klarar av att försörja dina barn utan att boföräldern sätter käppar i hjulet. 
    Alltså, anlita en advokat. Det kan helt klart vara värt tusenlapparna det kostar för att få rätt på ekonomin.  

Svar på tråden Boföräldern låter pengarna styra