Boföräldern låter pengarna styra

Självklart är de så stora att de ska säga vad det är DOM vill göra, men tyvärr så sätter boföräldern på sig en offerkofta så snart det handlar om barnens boende. 
Vid separationen så var det fruktansvärt uppslitande men vi hade varannan vecka och det fungerade bra. Det var dock aldrig på mina villkor, aldrig någonsin...Vid första flytten när botvisten uppstod så var det en fruktansvärd smutskastning och det var ett utspel från den andre föräldern som har satt djupa spår. Hela tiden så har barnen använts som vapen och de har även ljugits för och undanhållits sanningen, gör inte så mot barnen osv osv..
Till slut gav jag upp , att bråka om barnen i rätten och med advokater gjorde dem bara mer skada, så boföräldern fick återigen sin vilja igenom.
Vid flytt nr 2 var barnen tonåringar och var helt klara med att de INTE skulle flytta ännu en gång utan istället börja högstadiet där jag är bosatt och hade varit så i 6 år, barnen hade även kompisar som skulle gå på samma högstadieskola. Men återigen blir det offerkofta på och "husförhör" med föräldern och barnen där barnen pressas att "tycka synd" om föräldern och återigen lögner och smutskastning.
Så länge barnen tror att de har ansvar för den andre föräldern och inte kan/vågar stå för vad de vill så kan jag inte göra något. Men jag blir ledsen och arg när det hämmar dem och de försakar saker enbart för att en förälder är egoistisk. Jag har förklarat för dem att de kan skriva sig vart de vill när dom är 16 år, men jag har inte råd att betala några boendekostnader för att studera på annan ort när de har alla möjligheter att bo hos mig i en stad där alla utbildningsmöjligheter finns.
Det känns som att stångas mot en tegelvägg och jag blir bara så trött.... 

Jo, jag vill absolut att vi har en dialog om vad och var barnen ska studera! Men jag kan inte se logiken i att studera på en ort där du måste betala hyra och levnadskostnader om man har möjligheter att bo i en ort där samma utbildning finns och där du kan bo "hemma" fram till studenten. Möjlighet till extrajobb där egentjänade pengar kan gå till andra saker än mat och boende. 
Jag betalar som sagt redan dubbla underhåll och deras resor och försäkringar och mobiltelefoner och aktiviteter, jag har inte råd att tillföra mer pengar för studier på en annan ort.
Ett inackorderingsstöd kan beviljas om man bor på själva skolan men det är ingen sådan typ av utbildning något av barnen vill läsa. Det täcker dessutom inte alls hela kostnaden utan enbart en del. 
Det skulle i så fall handla om att dela lägenhet med andra som också läser på annan ort, men då är det en del av hyran vi talar om, därutöver tillkommer mat och el och andra kostnader.
Det kan jag inte hjälpa till med för jag har helt enkelt inte råd och boföräldern bidrar som sagt inte med ett öre ens idag trots både underhåll och barnbidrag. Boföräldern vill överhuvudtaget inte diskutera boende och studier alls utan propagerar för att barnen ska bo kvar och gå på gymnasiet i grannkommunen  med 1 timmes bussresa varje dag och fortsatt trassel med tågpendlingen. Jag känner bara att det är ur ett rent egoistiskt perspektiv då det handlar om pengar som boföräldern nte vill mista.

Jag är fullt medveten om alla fördelar med att flytta hemifrån och växa upp, det gjorde ag själv när jag var 16 
Det är inte jag som motsätter mig flytt det är boföräldern som menar att barnen ska vara bosatta där precis som förut och de ska välja en gymnasielinje som erbjuds på det gymnasium som finns 1 timmes bussresa från hemmet.  Jag menar att OM de ens vill läsa den linjen så kan de lika gärna göra det på min ort där de inte behöver pendla samt att tågstation finns så de kan enkelt åka till den andre föräldern utan att det krävs skjuts mm. Dessutom större utbud på praktikplatser med chans till extrajobb och även högskola för eventuella fortsatta studier.
Låt säga att barnen skulle vara fortsatt skrivna hos boföräldern, då krävs ett avstånd på minimum 2 timmars resväg för att få inackorderingsstöd samt att utbildningen inte finns i hemkommunen. (vilket den inte gör eftersom det inte finns någon gymnasieskola, dock finns den inom 1 timmes resa) OK, låt säga att de skulle studera inom 25 mil, de får då ca. 1800kr. i inackorderingsstöd.
Jag räknar med MINST 2000kr i eventuell hyra bokostnad, till detta även mat vilket skulle vara ca. 1500/månad + ett par hundralappar i el och då är det ändå en glädjekalkyl.
Jag betalar ju redan telefoner och resor mellan mig och boförälder så det är ju ingen extra kostnad. 
Det skulle innebära kostnader på minimum 4000 kr/ månad bara i boende och mat//hygien/el.
Bidragen barnet har skulle vara 2850 kr med studiebidrag och inackorderingstillägg. Rent krasst skulle det gå runt om barnet fick underhållet också men det utbetalas ju till boföräldern och denne går inte med på att barnet flyttar och kommer inte att bidra med någonting om barnet/barnen flyttar hemifrån för att studera på annan ort.

Vad jag känner så är det ju fortsatt enbart jag som betalar allting oavsett om barnen bor kvar eller flyttar till annan ort? Jag går på knäna redan nu med alla kostnader och jag kan verkligen inte bidra med mer, detta är dock inget som någonsin diskuterats öppet. Jag betalar och betalar och håller käft medans boföräldern bara håvar in känns det som.

 

Tro mig, majoriteten av umgängesföräldrarna betalar för sina barn   Jag vet att det finns motsatsen också där det inte läggs en krona utöver underhållet....Det finns också en massa umgängesföräldrar som tvingas bo i en etta med kokvrå med våningssängar till barnen då underhåll och umgängesresor äter upp ekonomin. 
Det finns umgängesföräldrar av alla sorter, de som inte vill annat än att bo och leva med sina barn varje sekund och de som inte bryr sig om sitt barn överhuvudtaget.

Det finns även ensamstående boföräldrar som tvingas stå för hela barnets försörjning utan något stöd från umgängesförälder. Det finns boföräldrar som skapat ny familj och två heltidsinkomster, barnbidrag och underhåll och lever ett gott liv.

Alla har en sak gemensamt, de är föräldrar men inte alltid på lika villkor.

Det är precis så jag känner också att vi behöver diskutera på en lagom vuxen nivå. Det handlar om deras framtid och det är ganska viktiga val. Samtidigt är det oerhört känsloladdat då det har varit väldigt mycket "struts-betéende" genom åren. Det är väldigt laddat detta med ekonomin också då boföräldern spelat "offer" och att det har varit så svårt ekonomiskt trots att det inte alls stämmer. Det handlar inte ett dugg om barnens väl och ve utan enbart om pengar. Det är just därför boföräldern inte vill ha en öppen dialog om barnens framtid just för att detta med pengar kommer att komma fram.
Jag står dock bakom barnens val oavsett hur de gör, men jag vill att de ska göra ett aktivt val utifrån de valmöjligheter som finns. Och jag vill att alla kort ska läggas på bordet denna gång hur verkligheten ser ut inte hur boförälderns egen påhittade verklighet ser ut. 

Oj, plötsligt vaknade denna gamla tråd till liv igen.

Jag kan uppdatera med att barnen nu gjort sina gymnasieval och kommer flytta till mig i sommar. Jag kan inte med ord beskriva vilken lycka det är, i 9 långa år har jag saknat och längtat efter mina barn!!!
Plötsligt händer det, som dom säger och det har det gjort för mig. Livet har börjat om och det känns som att få barn på nytt, även om dom är nästan 2 meter långa med skägg 

Till er andra umgängesföräldrar som kämpar därute, som saknar och längtar efter era barn. Som kanske ligger i vårdnadstvister eller som redan förlorat - tids nog blir barnen stora och är förhoppningsvis starka nog att göra egna val! Ge aldrig upp, KRAM!