Anonym (behöver)

Äldre 3 Oct 22:55

35 svar

Behöver hjälp med argument

Vi ska på samarbetssamtal, för barnet och min skull vill jag ha varannan helg, för att jag studerar heltid och barnet går förskola hos mig och jag vill ha hela helger med barnet för vår skull.
Barnet är 2 år gammalt och vi föräldrar bor i olika kommuner.
Behöver hjälp med argument för att få igenom det!
Just nu har vi 3 dagar var och barnet mår inte bra men pappan vägrar ändra på sig.
Hans krav är att jag ska alltid föra halva vägen när han ska ha umgänge och jag ska hämta hem barnet på söndagar, vilket betyder jag måste åka kl 7 på morgonen, det låser totalt min förmåga att kunna resa bort min barnfria helg eller tex ha en festkväll på lördag.
Hjälp mig att få ett liv! Jag går under!

Anonym (behöver) Trådstartaren

Äldre 4 Oct 13:31

#8

Upplägget är så här för att han tror att barnet kommer glömma bort honom och för att han vill ha kontroll över mitt liv, han har aldrig gått med på annat än det här eller att han har varannan torsdag till söndag och veckan därpå torsdag till fredag, att åka bort för en dag gör att barnet blir överaktiv och otrygg, han vill inte ens prova andra sätt än de här två!
Han vill att han hämtar barnet från mig och jag ska alltid hämta från honom.
Dagarna är så lätt som han har barnet fredag till söndag, jag har söndag till tisdag/onsdag, han har tisdag/onsdag till fredag, jag har fredag till söndag, han har söndag till tisdag, jag har tisdag till torsdag, han har torsdag till söndag osv osv osv, dagarna kan hoppa allt från 3-4 dagar var, beroende vad han känner för.
Pappan jobbar inte, han vill inte ha boendet, han har ingen del av vårdnaden för att han är inte lämplig för det ansvaret, han vill inte ha det heller.
Mitt förslag skulle vara längre helger och varannan helg för att jag ska få studera ifred och barnet ska få en balans, nu hoppar det på och av på sin förskola, somnar klockan 22 på kvällen för att det är överaktivt.
Kan jag blanda in en advokat eller måste han stämma mig på umgänget?

Anonym (behöver) Trådstartaren

Äldre 4 Oct 13:35

#10

Anonym (argument) skrev 2012-10-04 08:44:35 följande:

Hur långt är det mellan dig och pappan, är det en mil vi pratar om eller är det 30 mil?
Varför måste du åka kl. 7 på söndag morgon det förstår inte jag?

Till att börja med så ska du inte nämna ett ord om dina behov alls utan om du nu absolut vill minska barnets umgänge med pappan så kan du i så fall poängtera att det är resandet som inte är bra som det är idag.
När du säger var 3:e dag förstår jag inte heller du får precisera lite mer hur ni har delat upp dagarna? Varför inte köra helt på varannan vecka med byte fredagar? (Eller annan passande dag)

Att använda som argument att du inte får festa på lördagar eller åka bort det ska du verkligen inte säga, du kommer framstå som omogen och omdömeslös och då är det ju pappan som kanske borde ha boendet och du vara umgängesförälder. Det är bara barnets behov som ska tillgodoses inte dina eller pappans.

Det är någonstans kring tjugo mil tur och retur, det är busstiderna och bytena som tar tid.

Anonym (behöver) Trådstartaren

Äldre 4 Oct 13:40

#11

Regnig måndag skrev 2012-10-04 13:34:18 följande:

Min reflektion är att du ska glömma hela det där upplägget, det går nämligen ut på att prata ner honom och att du ska få rätt.

Utgå istället från vad som är bäst för barnet!
Om du vill ändra - på vilket sätt är det bäst för barnet och inte för dig?

För barnet, att få balans och struktur, inte behöva resa och stressa med bussbyten och väntetider, få veta att det får vara med sin pappa eller mamma under en längre tid, slippa separationsångest, bygga upp tryggheten att ha ett hem på veckodagarna och ett hem på helgerna, få komma i säng och kunna somna efter bolibompa och inte klockan 21-22 av utmattning efter att ha varit överaktiv sen man börjar lägga barnet vid kl 19, när barnet måste upp kl 6-7 för att hinna till förskolan.

Anonym (behöver) Trådstartaren

Äldre 4 Oct 13:55

#14

Kjell2 skrev 2012-10-04 13:46:04 följande:

Bra argument som talar för att ni kanske ska ha barnet en vecka eller kanske till och med två veckor var i stöten.

Om du verkligen månar för ert barn så kanske en lösning är att pappan har veckorna och du varanna helg.

Varför skulle dessa förslag vara en lösning???

Anonym (behöver) Trådstartaren

Äldre 4 Oct 13:57

#15

Regnig måndag skrev 2012-10-04 13:54:19 följande:

Precis som Kjell2 säger tycker även jag att du ska fundera på om det inte kan vara en lösning att barnet bor hos pappan i veckorna och dig vh. Du säger att han inte jobbar och det ser jag som en tillgång för barnens skull.
Du säger att pappan inte vill men har han fått förslaget förut?

Ja!
Jag har försökt locka med längre helger, två på rad, varannan, vi byter boende, men svaret har varit nej, nej, nej.

Anonym (behöver) Trådstartaren

Äldre 4 Oct 14:07

#17

Regnig måndag skrev 2012-10-04 14:04:14 följande:

Fast nu var det varken det jag eller Kjell2 skrev utan att du ska fundera varför vh för dig och boendet i veckorna för pappan inte är det bästa för barnet.
Du ska inte locka och fläska på med erbjudanden utan fundera på vad som är bäst för barnet!
Kanske just därför han sagt nej, för att du "erbjuder".

Barnets bästa handlar det om inte vad du vill.

Det är det jag försöker driva, han säger själv att barnet inte mår bra att ha som vi har men jävlas att inte ändra, jag mår dåligt när jag bara ser på, vill veta om jag kan göra något åt saken!

Varför det inte är bra för barnet är för att pappan vill inte ha barnet där, han jävlas med mig, han brukar sällan vara med barnet när han har umgänge, det är barnvakter.

Barnet behöver struktur, trygghet och kärlek.

Anonym (behöver) Trådstartaren

Äldre 4 Oct 14:15

#19

Anonym skrev 2012-10-04 14:12:00 följande:

du måste kunna argumentera på vilket sätt barnet mår dåligt av detta nuvarande upplägg!
du måste visa på att du vill samarbeta!

att säga att jag vill ha barnet mer och jag vill ha min barnfri helg ostört låter väldigt illa! då handlar det ju bara om dig som!

inte kommer jag säga det trots att det är otroligt jobbigt att träffa barnet så lite som jag gör, jag är sönderstressad av studier och resor och alla problem umgänget är, mitt barn är inte det barn jag fött, det är som en helt annan person och det är så hemskt, bara för att han är arg för att jag var tvungen att flytta för studierna.

Anonym (behöver) Trådstartaren

Äldre 4 Oct 14:18

#21

Anonym (?) skrev 2012-10-04 14:17:07 följande:

Det bästa är väl om ni har bytena på förskolan om ni inte kommer överens. Sätt lite krav och var inte hans dörrmatta.

Hur ska jag kunna ställa krav? Varenda gång går de där tanterna på hans snyfthistorier!
Jag behöver mer kött på benen!

Anonym (behöver) Trådstartaren

Äldre 4 Oct 14:36

#24

Anonym skrev 2012-10-04 14:26:56 följande:

Varför är det på FL alltid så att pappor som inte går med på mammornas önskan om minskat eller ändrat umgänge med pappan enbart gör det för att jävlas och för att de vill kontrollera mamman? Det kan inte vara så att de också vill umgås med sitt barn mer än varannan helg?

Tyvärr är det många gånger så, mitt ex lider av svartsjuka och kontrollbehov men i det här fallet är det jag som vill att han ska ha barnet mer så att det blir stabilt då vi bor i olika städer.
Jag skulle inte ge han bara fredag till söndag, jag skulle erbjuda torsdag till tisdag, han är ändå en andra förälder, men han vill inte!

Anonym (behöver) Trådstartaren

Äldre 4 Oct 15:26

#28

Anonym (Maja) skrev 2012-10-04 14:54:51 följande:

Jag skulle också försöka släppa det där med att han bara gör det för att jävlas. Han kanske tycker att nuvarande upplägg fungerar helt enkelt och oavsett kommer du inte komma någonstans med det argumentet. Ta fram några förslag på scheman som du tror skulle vara bättre för barnet och som inte innebär mindre umgänge med pappan. Var beredd att kompromissa och diskutera olika lösningar. Håll dig borta från pajkastning och anklagelser om att han vill kontrollera dig. Fokusera på barnets bästa och dra inte upp argument som att du hindras från barnfria helger och festkvällar. Se samarbetssamtalet som något positivt och en möjlighet att komma framåt. Börjar han bete sig illa, vägra och tjafsa så framstår han som osammarbetsvillig. Var då den vuxna i situationen och håll dig lugn och håll fokuset på barnet.

Det är det som är problemet!
Jag har gett förslag på scheman, utifrån vad han säger, han säger barnet mår inte bra av si, då säger jag men ska vi inte gör så, så säger han så funkar inte heller, det är inte okej att ha mer umgänge men det är inte heller okej att ha längre avstånd på umgängen så att han kan ha det korta som han vill, vad mer kan jag säga? Allt är bara nej!
Han vill inte kompromissa, i hans värld ska jag hämta från honom, jag ska skylla mig själv som valt att studera och flytta, då ska jag ha det svårt också så att jag får lära mig en läxa.
Så säger han och ändå blir det aldrig bättre på samarbetssamtalen!

Anonym (behöver) Trådstartaren

Äldre 4 Oct 16:38

#34

Varför jag flyttade berodde på att jag hade ingen avlastning förutom pappan och han vägrade hjälpa till, om jag frågade honom att ta barnet någon extra timma för att jag skulle få gå till tandläkaren eller ett viktigt möte sa han direkt nej, om jag vela gå på bio någon kväll när jag hade barnet sa han direkt nej, även fast han hade inget att göra.
Jag vet att det är inte hans skyldighet att hjälpa mig, men efter två år fick jag nog!
Nu har jag fått igång livet igen!
Vårt barn mådde också bättre av flytten, började prata, började skratta igen och visade känslor mot mig, när vi bodde i samma kommun var barnet bakåtdraget, skrattade sällan eller kramade om mig, jag har fått mitt barn tillbaka men för att han vägrar ändra umgänget på något vis så börjar vi hamna i gamla mönster med ett argt, bakåtdraget barn och han vet om det men struntar i det för att han vill straffa mig.

Behöver hjälp med argument

INNEHÅLL