Behöver hjälp med argument

Hur långt är det mellan dig och pappan, är det en mil vi pratar om eller är det 30 mil? Varför måste du åka kl. 7 på söndag morgon det förstår inte jag? Till att börja med så ska du inte nämna ett ord om dina behov alls utan om du nu absolut vill minska barnets umgänge med pappan så kan du i så fall poängtera att det är resandet som inte är bra som det är idag. När du säger var 3:e dag förstår jag inte heller du får precisera lite mer hur ni har delat upp dagarna? Varför inte köra helt på varannan vecka med byte fredagar? (Eller annan passande dag)   Att använda som argument att du inte får festa på lördagar eller åka bort det ska du verkligen inte säga, du kommer framstå som omogen och omdömeslös och då är det ju pappan som kanske borde ha boendet och du vara umgängesförälder. Det är bara barnets behov som ska tillgodoses inte dina eller pappans.

Bra argument som talar för att ni kanske ska ha barnet en vecka eller kanske till och med två veckor var i stöten. Om du verkligen månar för ert barn så kanske en lösning är att pappan har veckorna och du varanna helg.

Det är det som är problemet! Jag har gett förslag på scheman, utifrån vad han säger, han säger barnet mår inte bra av si, då säger jag men ska vi inte gör så, så säger han så funkar inte heller, det är inte okej att ha mer umgänge men det är inte heller okej att ha längre avstånd på umgängen så att han kan ha det korta som han vill, vad mer kan jag säga? Allt är bara nej! Han vill inte kompromissa, i hans värld ska jag hämta från honom, jag ska skylla mig själv som valt att studera och flytta, då ska jag ha det svårt också så att jag får lära mig en läxa. Så säger han och ändå blir det aldrig bättre på samarbetssamtalen!

Tyvärr måste jag vara lite hård nu, men du har flyttat ifrån barnet och det kommer alltid ligga dig i fatet. Ni kan gå på hur många samarbetssamtal som helst men tyvärr kommer du inte ha familjerätten på din sida. De ska vara opartiska och försöka hjälpa er att komma fram till en lösning, men de kan inte bestämma åt er. Ett dåligt samvete gör att man får taggarna utåt och har svårt att argumentera eftersom man hur man än vänder och vrider på det faktiskt flyttat från orten, nu är det 10 mil det handlar om så det är inte ett litet avstånd heller. Hur tänkte du där egentligen? Du skulle ha löst detta innan du flyttade, nu är det ju försent.  Pappan har ju all rätt att kräva att det är du som åker eftersom det är du som flyttat, men det är jäkligt jobbigt och struligt. Går barnet på dagis i den ort pappan bor eller där du studerar? Det är svårt att förstå riktigt eftersom trådstarten får det till att pappan bara jävlas med dig och vill krångla med dagar, när du i själva verket har flyttat från stan för att studera på annan ort. Det är ju du som krånglat till allting och inte pappan. Var är barnet folkbokfört, hos dig i nya kommunen? Har pappan skrivit på och godkänt eller är det där skon klämmer? Det är hur som helst ohållbart att ha ett avstånd på 20 mil t.o.r och inte ha ett fast schema som minskar resorna till det minimala, det är ju inte meningen att barnet ska kuska runt på en resa var och varannan dag i veckorna?